Människorov och rån i hovrätten: hovrätten skärpte rubriceringen och fängelsestraffet

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i målet mot den tilltalade. Hovrätten bedömde människorovet den 10 augusti 2019 som människorov av normalgraden i stället för mindre grovt brott och bestämde fängelsestraffet till sex år. Hovrätten lämnade i övrigt tingsrättens ansvarstalan och skadeståndsbedömning i huvudsak utan ändring.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten prövades dels ett rån den 3 augusti 2019, dels människorov och rån den 10 augusti 2019. Hovrätten redovisar att åklagaren hade yrkat att den tilltalade skulle dömas för människorov av normalgraden och att påföljden därmed skulle skärpas. I den del som gällde den 3 augusti 2019 avsåg åtalet rån mot en målsägande, och hovrätten fann att den tilltalade skulle dömas även för den gärningen.

För händelsen den 10 augusti 2019 ansåg hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade tillsammans med andra hade gjort sig skyldig till människorov och rån mot målsäganden. Hovrätten slog fast att samtliga deltog under hela händelseförloppet. Den stöld som skedde med våld och hot bedömdes även i hovrätten som rån och som en särskild gärning. Den huvudsakliga förändringen jämfört med tingsrätten var att människorovet inte längre bedömdes som mindre grovt brott utan som människorov av normalgraden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från att parterna i huvudsak hade lagt fram samma bevisning som i tingsrätten. I delen som avsåg rånet den 3 augusti 2019 konstaterade hovrätten att målsäganden hade blivit utsatt för rån och att händelsen i sig hade gått till på det sätt som han berättat och som åklagaren påstått. Frågan var om den tilltalade var en av gärningsmännen.

Eftersom det inte fanns någon direkt bevisning som band den tilltalade till brottet, prövade hovrätten identifikationsbevisningen och de indicier som fanns. Hovrätten lade vikt vid målsägandens berättelse, som bedömdes som klar, detaljerad, logisk och fri från avgörande brister. Hovrätten ansåg också att övervakningsfilmer visade att den tilltalade befann sig i aktuella kvarter vid tidpunkten för rånet. Målsägandens möjligheter att observera gärningsmannen under händelsen ansågs goda. Den tilltalades egna förklaringar om varför han befunnit sig i närheten av platsen framstod, enligt hovrätten, som en efterhandskonstruktion utan tillräcklig konkretion. Hovrätten fann därför att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade var den person som gav målsäganden instruktioner i porten under rånet. Tingsrättens dom ändrades i denna del och den tilltalade dömdes i enlighet med åtalet.

När det gällde händelsen den 10 augusti 2019 instämde hovrätten fullt ut i tingsrättens bedömning av vad som var utrett. Målsäganden hade, enligt hovrätten, utsatts för ett mycket allvarligt förfarande. Hovrätten framhöll att målsäganden utan relation till de tilltalade tvingats in i en bil under knivhot, placerats mellan två personer i baksätet, slagits, hotats och körts runt under nära nio timmar till olika platser där gärningsmännen tog ut pengar och handlade med hans kort. Under färden hade han även hotats med att dödas och utsatts för ytterligare kränkande behandling.

Vid rubriceringen av människorovet gjorde hovrätten en egen straffvärdebedömning. Domstolen utgick från att människorov i princip ska bedömas som normalgraden och endast undantagsvis som mindre grovt. Mot bakgrund av den behandling som målsäganden utsattes för ansåg hovrätten att det var fråga om ett medvetet och överlagt angrepp på en enskild människas psyke, kropp och värdighet. Även om de fysiska skadorna inte var särskilt allvarliga bedömdes det psykiska lidandet som allvarligt. Hovrätten kom därför fram till att människorovet inte kunde rubriceras på annat sätt än som människorov av normalgraden.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och bestämde fängelsestraffets längd till sex år. Vid straffmätningen utgick hovrätten från att straffvärdet för den samlade brottsligheten, människorov och rån, uppgick till fängelse sex år för en vuxen person. För den tilltalade tillkom även rånet den 3 augusti 2019, men hovrätten redovisade inte någon ytterligare höjning av straffet utöver sex år i den slutliga påföljden. Hovrätten hänvisade också till att tingsrätten hade gjort åldersrelaterade reduktioner för tre av de tilltalade och att hovrätten delade tingsrättens bedömning i den delen.

Den tilltalade skulle vara häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten anförde att för människorov var inte lindrigare straff än fängelse två år föreskrivet och att det dessutom fanns risk för fortsatt brottslighet. Någon uppgift om särskild avgift till brottsofferfonden anges inte i hovrättens beslutstext som återgivits här. Hovrätten förordnade också om ersättning till försvarare enligt domslutet.

I skadeståndsdelen gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten beträffande målsägandens yrkande i den del som rörde människorovet den 10 augusti 2019. När det gällde den målsägande som utsatts för rånet den 3 augusti 2019 tillerkände hovrätten ersättning för kränkning med 10 000 kronor. Yrkandet om sveda och värk ogillades eftersom tillräcklig utredning saknades. Skadeståndet skulle utges solidariskt med en tidigare dömd medgärningsman.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för människorov, mindre grovt brott, och rån till fängelse 3 år och 4 månader samt ålagt honom att betala skadestånd till målsäganden. Hovrätten ändrade alltså rubriceringen av människorovet och skärpte fängelsestraffet till sex år, medan övriga delar i huvudsak stod fast eller ändrades endast i skadeståndsdelen för rånet den 3 augusti 2019.