Dom om misshandel vid spårvagn

Den tilltalade döms för misshandel efter en händelse den 15 september 2025. Tingsrätten fann att han sparkade målsäganden i magen och på benet, och att gärningen inte var ringa. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 40 dagsböter. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden och återbetala en del av statens kostnader.

Händelsen och åtalet

Åtalet avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 15 september 2025 vid en spårvagnshållplats i Göteborgs stad utdelat flera sparkar mot målsäganden i magen och på benet, så att hon orsakades smärta. Åklagaren gjorde gällande att gärningen hade begåtts med uppsåt.

Den tilltalade förnekade gärningen och uppgav att det inte var han som hade slagit målsäganden. Under utredningen lades övervakningsfilm, stillbilder och jämförelsebilder fram. Det hölls också förhör med en polisman, och förhören med målsäganden och den tilltalade från förundersökningen lästes upp.

Av övervakningsfilmen drog tingsrätten slutsatsen att en man som liknade den tilltalade följde efter målsäganden från spårvagnen, att hon försökte mota bort honom med sitt paraply och att det därefter uppstod ett tumult utanför vagnen. I de tydligare delarna av filmen syntes att mannen sparkade flera gånger mot målsäganden.

Målsäganden hade i sitt tidiga förhör uppgett att mannen hade följt efter henne från arbetet och in på spårvagnen, att hon sagt åt honom att inte följa efter henne och att inte röra henne, och att han då tog tag i hennes paraply och gav henne flera sparkar som träffade under naveln och på smalbenet. Hon uppgav också att smalbenet gjorde mest ont och att det var svårt att andas en stund.

Tingsrätten prövade gärningen som en enda åtalspunkt, nämligen misshandel den 15 september 2025, och fann att den var styrkt samt att den tilltalade skulle dömas för den.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att övervakningsfilmen gav stöd för målsägandens uppgifter och visade att det var mannen som var angriparen, medan målsägandens rörelser med paraplyet bedömdes som självförsvar. Domstolen fann att det var styrkt att målsäganden blev angripen och att hon fick två sparkar som gjorde ont, men att hon inte fick några bestående skador.

Frågan var också om det var styrkt att den tilltalade var den man som angrep målsäganden. Tingsrätten svarade ja, med hänvisning till likheten mellan mannen på filmen och jämförelsebilderna samt till målsägandens utpekande två månader senare. Domstolen lade vikt vid att målsäganden hade träffat mannen många gånger tidigare, att hon kände igen hans röst och att han enligt uppgifterna var portad från hennes arbetsplats men ändå kom dit. Domstolen ansåg därför att det var styrkt att den tilltalade var gärningsmannen.

Att den tilltalade hade anmält sin mobiltelefon som borttappad den 25 september 2025, med uppgift om att den försvunnit den 15 september, påverkade enligt tingsrätten inte bevisvärderingen.

Vid straffvärdebedömningen noterade tingsrätten att målsäganden inte hörts vid huvudförhandlingen och att hennes uppgifter i polisförhöret om smärtan och upplevelsen var kortfattade. Utredningen ansågs därför inte ge stöd för ett högre straffvärde än motsvarande fängelse en månad. Domstolen framhöll samtidigt att misshandel har ett visst artvärde, men att villkorlig dom och dagsböter ofta är tillräckligt vid en misshandel med lågt straffvärde.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel begången den 15 september 2025 enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 40 dagsböter om 170 kronor, sammanlagt 6 800 kronor.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Han ska också återbetala 27 266 kronor av statens kostnader. Målsägandens ersättning av staten bestämdes till 34 083 kronor, fördelat på arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt.

Fakta