Narkotikabrott vid samordnad överlåtelse fastställdes i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om narkotikabrott och har i allt väsentligt fastställt tingsrättens dom. Den tilltalades ansvar för narkotikabrott stod alltså fast, liksom påföljden skyddstillsyn. Den enda ändringen i hovrätten gällde att den tilltalade befriades från skyldigheten att återbetala en del av kostnaderna för den offentliga försvararen vid tingsrätten.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en gärning som enligt tingsrätten hade begåtts den 6 juni 2026 och som rubricerades som narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 5 p. narkotikastrafflagen. Hovrätten prövade överklagandet av den dom som hade meddelats av Dold domstol i mål Dolt målnr.

I hovrätten yrkade den tilltalade att gärningen skulle bedömas som ringa narkotikabrott och att påföljden skulle lindras. Han yrkade också att han skulle befrias från återbetalningsskyldigheten för delar av försvararkostnaderna. Åklagaren motsatte sig ändring.

Av hovrättens dom framgår att åklagaren i den överklagade delen påstod att den tilltalade tillsammans med andra hade innehaft narkotika i samförstånd och med avsikt att sälja den. Hovrätten redogjorde för att utredningen framför allt bestod av samma material som i tingsrätten, bland annat förhör med de inblandade och telefonundersökningar. Åklagaren åberopade dessutom ett brev som påträffats i en häktescell.

I hovrätten behandlades tre personer i den överklagade delen. För den tilltalade som artikeln avser gällde åtalspunkten narkotikabrott. Hovrätten konstaterade att den tilltalade hade haft kontakt med andra inblandade via signal samma dag som händelsen och att han anträffades tillsammans med dem vid samma bord på en restaurang. Den narkotika som påträffades hos honom kopplades av hovrätten till den narkotika som innehades av de andra.

Tingsrätten hade funnit att den tilltalade gjort sig skyldig till narkotikabrott, medan hovrätten inte gjorde någon annan bedömning vare sig av rubriceringen eller påföljden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Förhör hade spelats upp med de inblandade personerna och hovrätten beaktade även nytt skriftligt bevisning i form av ett brev från häktet. Hovrätten ansåg att utredningen stärkte slutsatsen att de inblandade hade agerat tillsammans och i samförstånd.

När det gällde den tilltalade lyfte hovrätten särskilt fram att han hade kontakt med andra inblandade via signal samma dag som händelsen. Hovrätten hänvisade också till att han och de andra påträffades tillsammans på restaurangen och att den narkotika som anträffades hos honom stämde överens med den narkotika som hade hanterats av de övriga. Sammantaget ansåg hovrätten att det var styrkt att narkotikan hade innehafts gemensamt och med avsikt att säljas.

Hovrätten gjorde alltså samma bevisvärdering som tingsrätten och fann inte skäl att ändra tingsrättens slutsats om skuld.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i fråga om den tilltalades ansvar för narkotikabrott den 6 juni 2026. Påföljden skyddstillsyn stod alltså fast, och övervakare skulle utses av frivården.

Tingsrätten hade också beslutat om beslag av en mobiltelefon. Hovrätten ändrade inte den delen, utan lät tingsrättens beslut om beslag bestå. Hovrätten gjorde inte heller någon annan bedömning än tingsrätten när det gällde brottsofferfondsavgift; den avgiften framgår dock endast av tingsrättens dom och uppgiften om den ändrades inte i hovrätten enligt det material som lämnats här.

När det gällde kostnaderna för den offentliga försvararen ändrade hovrätten tingsrätten endast på så sätt att den tilltalade befriades från skyldigheten att återbetala del av kostnaderna för försvararen vid tingsrätten. Enligt hovrätten hade den tilltalade förlorat sin anställning och saknade nu inkomst, vilket motiverade ändringen.

Tingsrätten hade tidigare bestämt att den tilltalade skulle betala tillbaka 13 500 kronor av kostnaderna till staten. Den delen undanröjdes alltså delvis i hovrätten.