Grovt bokföringsbrott: hovrätten ändrar endast brottstiden

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom rörande grovt bokföringsbrott. Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas, att gärningen i andra hand skulle bedömas som bokföringsbrott av normalgraden och att straffet skulle lindras. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att brottstiden för det grova bokföringsbrottet bestämdes till den 12 oktober 2020–den 20 juli 2021. I övrigt stod hovrättens bedömning fast och den tilltalade dömdes för grovt bokföringsbrott.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett åtal för grovt bokföringsbrott. Enligt åklagaren hade den tilltalade, tillsammans med en annan person som också var tilltalad i målet, uppsåtligen åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att inte bokföra affärshändelser och inte bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt.

I hovrätten var utredningen densamma som i tingsrätten. Hovrätten utgick från tingsrättens redovisning av bevisningen men gjorde en viss annan bedömning av brottstiden. Hovrätten ansåg att den tilltalades straffrättsliga ansvar skulle omfatta samtliga affärshändelser och de belopp som angavs i gärningsbeskrivningen. Därför bestämdes brottstiden till den 12 oktober 2020–den 20 juli 2021, i stället för den period som tingsrätten hade angett.

Hovrätten ändrade inte brottsrubriceringen. Domstolen ansåg, liksom tingsrätten, att det rörde sig om grovt bokföringsbrott. Enligt hovrätten hade ett mycket betydande belopp, i vart fall 1,7 miljoner kronor, inte bokförts. Dessutom saknades verifikationer för ytterligare belopp som hade bokförts. Bristerna ansågs ha gällt i stort sett allt som skett i bolagets verksamhet under räkenskapsåret, vilket gjorde att bokföringen i praktiken saknade värde för att få fram bolagets resultat, förlopp eller ställning.

Tingsrättens dom innehöll även beslut om näringsförbud, och hovrätten fann ingen anledning att göra någon annan bedömning i den frågan. Det framgår dock inte av hovrättens beslut att något förändrades i den delen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten. Hovrätten hänvisade till tingsrättens redogörelse för bevisningen och anslöt sig till den bedömningen. Domstolen fann att det var utrett att den tilltalade hade gjort sig skyldig till uppsåtliga bokföringsbrott genom att inte bokföra affärshändelser och inte bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt.

I frågan om rubricering gjorde hovrätten inte någon annan bedömning än tingsrätten. De omständigheter som lades till grund för bedömningen var bland annat att omfattningen av de obokförda beloppen var mycket stor och att bokföringsbristerna var så genomgripande att bokföringen inte gav någon egentlig information om verksamheten. Mot den bakgrunden bedömde hovrätten, liksom tingsrätten, att brottet var grovt.

Den enda ändring hovrätten gjorde i skuldfrågan var alltså att precisera brottstiden. Hovrätten uttalade att det straffrättsliga ansvaret skulle gälla hela den period då den tilltalade varit företrädare för bolaget, fram till dess att han avträdde som företrädare. Detta ledde till den justerade tidsangivelsen i domslutet.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt bokföringsbrott. Påföljden ändrades inte i sak jämfört med tingsrätten, men hovrätten gjorde en ny påföljdsbedömning utifrån de omständigheter som redovisades i domen.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att straffvärdet motsvarade fängelse sex månader. Samtidigt ansåg hovrätten att den tilltalades straffmätningsvärde kunde bedömas till fängelse fem månader, även med hänsyn till att det hade gått lång tid sedan brottet. Hovrätten valde dock i stället villkorlig dom förenad med samhällstjänst, 160 timmar. Om fängelse hade valts skulle straffet ha bestämts till sex månaders fängelse.

Näringsförbudet lämnades oförändrat enligt hovrättens prövning, men någon närmare ändring av den delen framgår inte av hovrättens domslut i det material som lämnats. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen i hovrätten. Den tilltalade ska ersätta staten med 2 000 kronor av försvararkostnaden.

Tingsrätten hade tidigare dömt till villkorlig dom med samhällstjänst 140 timmar, angett att fängelse fem månader annars skulle ha dömts ut, meddelat näringsförbud i tre år och beslutat om en avgift till brottsofferfonden om 800 kronor. I hovrättens material anges dock inte att dessa delar ändrades, utöver brottstiden.