Grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott vid assistansersättning

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om felaktig rapportering av assistansersättning. Den tilltalade avled under processens gång, och hovrätten frikänner honom från vissa åtalspunkter, omrubricerar gärningar före den 1 januari 2020 till grovt bedrägeri och undanröjer påföljden samt avgiften till brottsofferfonden. Hovrätten justerar också skadeståndet och kvarstaden.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde uppgifter i tidrapporter om personlig assistans för en person med beviljad assistans dygnet runt. Enligt hovrätten hade tidrapporteringen i stor utsträckning varit felaktig eller vilseledande, bland annat genom att ange arbetad tid som inte motsvarade verkligt utfört arbete. Hovrätten utgick från att assistans inte hade utförts helt i enlighet med den beviljade assistansen när tidrapporterna lämnades in.

Åklagaren gjorde gällande att de tilltalade, genom felaktiga uppgifter om vem som arbetat och i vilken omfattning, hade förmått kommunen att betala ut ersättning felaktigt. Hovrätten delade i huvudsak denna bedömning men slog fast att gärningar före den 1 januari 2020 skulle bedömas som bedrägeri, medan gärningar efter detta datum skulle bedömas som bidragsbrott.

I hovrätten döms den tilltalade för 21 fall av grovt bedrägeri för perioden 1 juli 2017–31 december 2019 och för 8 fall av grovt bidragsbrott för perioden 1 januari 2020–31 augusti 2020. Hovrätten frikänner honom dock från åtal som avser assistansersättning för juni 2018, februari 2019, juli 2019 och augusti 2019. Tingsrätten hade tidigare dömt honom för 33 fall av grovt bidragsbrott och frikänt honom från fem andra åtalspunkter.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten lade samma bevisning som i tingsrätten till grund för sin prövning och spelade upp de videoinspelade förhören från tingsrätten. Ny bevisning i hovrätten var bland annat ett vittnesförhör och tilläggsförhör med två av de medtilltalade.

Hovrätten ansåg att tidrapporterna måste ha varit specificerade till vilka dagar och tider den personliga assistenten arbetat, eftersom de låg till grund för lön, kommunens kontroll och utbetalningarna. Domstolen fann att de tilltalade var medvetna om hur rapporteringen skulle fyllas i och att invändningar om motsatsen var motbevisade.

När det gällde vilka månader felrapportering var styrkt för gjorde hovrätten en mer nyanserad bedömning än tingsrätten i vissa delar. För juni 2018 ansåg hovrätten att det fanns skäl att tro att rapporteringen var felaktig, men att det inte var styrkt. Däremot fann hovrätten att felrapportering var visad för flera andra månader, bland annat under 2017 och 2018 samt under perioden januari 2019 till augusti 2020. Hovrätten fann också att rapporteringen under 2020 var felaktig eftersom den inte återspeglade att assistans inte utförts under längre perioder, bland annat när den assistansberättigade vistades hos en annan person eller vid sjukhusbesök.

Hovrätten bedömde vidare att kommunen hade lidit skada. Den avvisade tanken att kommunen skulle ha betalat ut ersättning i samma omfattning om de verkliga förhållandena varit kända. Vid skadeberäkningen godtogs åklagarens metod, och den totala skadan fastställdes till 2 373 000 kr.

Domstolen fann också att brottsligheten hade begåtts tillsammans och i samförstånd. Enligt hovrätten visade utredningen att de inblandade hade en nära relation, att tidrapporterna hanterades gemensamt och att överföringar mellan dem visade att utbetalningarna från kommunen fördelades mellan dem. Hovrätten betonade att uppsåtet omfattade även de andras felrapportering och att varje tilltalad främjade de övrigas agerande.

Domslut och påföljd

Eftersom den tilltalade hade avlidit undanröjde hovrätten påföljden och skyldigheten att betala avgift enligt lagen om brottsofferfond. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 2 år och ålagt en avgift till brottsofferfonden om 800 kr, men dessa delar bortföll i hovrätten för den tilltalade.

Hovrätten bestämde att dödsboet efter den tilltalade solidariskt med tre andra personer ska betala 2 373 000 kr till kommunen jämte ränta enligt tingsrättens domslut. Hovrätten ändrade därmed tingsrättens skadestånd, som hade uppgått till 2 000 000 kr för den tilltalade, och ökade ansvaret med 373 000 kr.

Tingsrättens tidigare beslut om kvarstad upphörde att gälla, och hovrätten förordnade i stället kvarstad på så mycket av dödsboets egendom att kommunens överskjutande skadeståndsanspråk om 373 000 kr jämte ränta kunde antas bli täckt vid utmätning. Kvarstaden skulle gälla till dess verkställighet sker, dock längst till den 9 december 2022.

Fakta