Narkotikabrott under flera datum ändras i hovrätten

Hovrätten för Dolt namn har prövat ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott. Hovrätten ändrar tingsrättens dom så att den tilltalade i stället döms för sju fall av narkotikabrott av normalgraden och inte för grovt narkotikabrott. Fängelsestraffet bestäms till 1 år och 6 månader. Hovrätten ändrar också utvisningsbeslutet och bestämmer återreseförbudet till 10 år. I övrigt står tingsrättens beslut om beslag, sekretess och förverkande av villkorligt medgiven frihet fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera narkotikabrott som enligt åklagaren hade begåtts under perioden från den 13 april 2026 till den 25 maj 2026. Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas från vissa åtalspunkter och att de övriga gärningarna skulle bedömas som enskilda narkotikabrott av normalgraden i stället för grovt narkotikabrott. Han motsatte sig också utvisning och åklagarens yrkande om näringsförbud.

Hovrätten utgick från den justerade gärningsbeskrivningen i de delar som avsåg åtalspunkterna 1.1.1 och 1.1.2, där ordet ”innehaft” kompletterades med ”och förpackat” och där det lades till att gärningarna skett ”eller några dagar dessförinnan”.

När det gäller den tilltalade dömde hovrätten honom för sju fall av narkotikabrott. Det gäller narkotikabrott den 13 april 2026, den 20 april 2026, den 28 april 2026, den 7 maj 2026, den 7 maj 2026, den 13 maj 2026 och den 25 maj 2026. Hovrätten frikände honom från åtalet för narkotikabrott den 29 april 2026. Hovrätten ansåg alltså inte att de gärningar som tingsrätten hade bedömt som ett grovt narkotikabrott skulle behandlas som en enda brottsenhet.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades i huvudsak samma bevisning som i tingsrätten. Videoinspelade förhör från tingsrätten spelades upp, och på begäran av en av de andra tilltalade hölls ett tilläggsförhör. För den tilltalade var hovrättens centrala fråga om det var ställt utom rimligt tvivel att han olovligen hade innehaft narkotikan tillsammans med andra i en bostad.

Hovrätten fann att det inte fanns fingeravtryck eller biologiska spår på påsar eller förpackningar som kunde knytas till den tilltalade. Det fanns inte heller något i de avlyssnade samtalen som med styrka talade för att han hade innehaft narkotikan. Hovrätten betonade också att han inte hade tillgång till nyckel till den aktuella bostaden och att utredningen inte visade att han haft rådighet över den. Att det fanns omfattande kontakter mellan honom och en medtilltalad ansågs visserligen besvärande, men kontakterna förklarade inte i sig hans delaktighet i just det narkotikapartiet.

Hovrätten lade även vikt vid en mobilfilm som skickats till den tilltalade efter en husrannsakan. Filmen nämnde honom vid namn, men hovrätten ansåg att det kunde finnas andra förklaringar till att han fått den. Hovrätten framhöll dessutom att den tilltalade själv medgett att han säljer narkotika och att han var dömd för flera egna överlåtelser och innehav som han inte hade överklagat. Samtidigt konstaterade hovrätten att kontakterna mellan honom och den medtilltalade inte nödvändigtvis betydde att de alltid varit delaktiga i varandras narkotikahantering.

En skriftväxling mellan den tilltalade och en annan person efter att polisen hade hittat en narkotikagömma bedömdes inte heller ge tillräckligt stöd för att han hade deltagit i det innehav som avsågs i den åtalspunkten. Sammantaget ansåg hovrätten därför att det inte var bevisat att den tilltalade olovligen hade innehaft narkotikan i bostaden tillsammans med andra. Han frikändes därför från åtalspunkt 1.1.1.

För de övriga åtalspunkterna som avsåg den tilltalade delade hovrätten tingsrättens bedömning i skuldfrågan. Hovrätten gick därefter vidare till rubriceringen och slog fast att varje tidsmässigt avgränsad olovlig befattning med narkotika skulle bedömas som en egen brottsenhet. Hovrätten ansåg inte att det fanns skäl att göra undantag från huvudregeln eller att gärningarna sammantaget skulle bedömas som grovt narkotikabrott. Den tilltalade skulle därför dömas för sju separata narkotikabrott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Hovrätten bestämde fängelsestraffet för den tilltalade till 1 år och 6 månader. Det innebar en tydlig ändring jämfört med tingsrättens dom, där han hade dömts till fängelse i 4 år och 6 månader för grovt narkotikabrott.

Hovrätten prövade också frågan om utvisning. Tingsrätten hade utvisat den tilltalade och förbjudit honom att återvända. Hovrätten ändrade detta och bestämde att återreseförbudet ska gälla i 10 år. Hovrätten angav att överträdelse av förbudet kan leda till fängelse i högst 1 år. Hovrätten instämde i övrigt i tingsrättens bedömning att utvisning skulle ske.

Åklagarens yrkande om näringsförbud avslogs av hovrätten. Hovrätten ansåg att utredningen inte visade att brottsligheten utgjort ett led i organiserad eller systematisk brottslighet på det sätt som krävs. Tingsrättens beslut om näringsförbud ändrades därför.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Tingsrättens beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet skulle fortfarande gälla. Detsamma gällde tingsrättens beslut om beslag och sekretess. Någon uppgift om skadestånd eller brottsofferfondsavgift framgår inte av hovrättsdelen av materialet.