Grov misshandel genom underlåtenhet ledde till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i mål Dolt målnr. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den överklagade delen. Den tilltalade döms därmed för grov misshandel och påföljden ska vara rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Hovrätten ändrade alltså inte tingsrättens bedömning i skuldfrågan eller påföljdsfrågan.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller en gärning som enligt tingsrätten och hovrätten bestod i att den tilltalade genom underlåtenhet lät målsäganden ligga på golvet under flera dagar efter att hon insjuknat, utan att tillkalla ambulans eller på annat sätt kontakta sjukvården. Åklagaren gjorde gällande att detta ledde till att målsäganden drabbades av stor smärta och svårt lidande, att hon fick ett infekterat sår och en svår infektion samt att hon inte kunde inta mat, vätska eller medicin.

Hovrätten prövade huvudsakligen samma utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten och ett larmsamtal spelades upp i hovrätten. Hovrätten utgick också från tingsrättens bedömning att den tilltalade haft en skyddsgarantställning i förhållande till målsäganden på grund av den nära levnadsgemenskapen och det frivilligt åtagna ansvaret för hennes vård och omsorg.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för grov misshandel, med gärningstid angiven som 2026-01-01 till 2026-01-22. Samtidigt frikändes han från åtalet för vållande till annans död, grovt brott, med gärningstid 2026-01-18 till 2026-01-25. Hovrätten tog i den överklagade delen ställning till grov misshandel och lät tingsrättens dom stå fast.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att den tilltalade varit skyddsgarant för målsäganden. Domstolen fann att han känt till de faktiska omständigheter som gav honom denna ställning och att det inte krävdes att han förstått garantskapets straffrättsliga betydelse. Han ansågs därför ha haft uppsåt till sin garantställning.

Hovrätten ansåg vidare att utredningen visade att den tilltalade låtit målsäganden ligga på golvet i flera dagar efter att hon insjuknat, utan att söka vård. Domstolen godtog också att målsäganden till följd av detta utsatts för stor smärta och svårt lidande samt fått ett infekterat sår och en svår infektion.

När det gällde uppsåt till skadorna konstaterade hovrätten att den tilltalade inte visats ha haft faktisk vetskap om såret och infektionen, men att han utifrån sina egna uppgifter måste ha insett risken för att målsäganden led av svåra fysiska åkommor. Trots det kontaktade han inte sjukvården. Hovrätten fann därför att han haft likgiltighetsuppsåt i förhållande till såret och den svåra infektionen. I fråga om stor smärta och svårt lidande ansåg hovrätten att hans egna uppgifter i larmsamtalet och förhör, bland annat om att målsäganden ropade av smärta och att han gett henne liniment och narkotikaklassad medicin, visade insiktsuppsåt.

Hovrätten höll alltså fast vid att den tilltalade genom underlåtenhet gjort sig skyldig till misshandel. Även rubriceringen som grov misshandel stod fast. Domstolen framhöll att målsäganden under flera dagar låg på ett hårt golv, att hon befann sig i ett skyddslöst och utsatt tillstånd och var helt utlämnad åt den tilltalade, samt att han inte självmant kontaktat sjukvården utan först ringt 112 efter påtryckning från en annan person. Sammantaget ansåg hovrätten att gärningen visat sådan särskild hänsynslöshet att den var att bedöma som grov misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i överklagad del. Påföljden blev rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, vilket också var tingsrättens påföljd. Hovrätten uttalade att gärningen hade ett straffvärde som översteg minimistraffet för grov misshandel, men att straffvärdet med beaktande av den tilltalades allvarliga psykiska störning och nedsatta förmåga att inse gärningens innebörd motsvarade ett och ett halvt års fängelse. Trots detta bestämdes påföljden till rättspsykiatrisk vård.

Hovrätten ansåg, med stöd av det rättspsykiatriska utlåtandet, att det fanns en beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet och att särskild utskrivningsprövning därför skulle förenas med vården. Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess domen får laga kraft i fråga om påföljd. Hovrätten konstaterade också att det frihetsberövande som redovisats i tingsrättens avräkningsunderlag var korrekt, men att något avräkningsunderlag inte skulle upprättas eftersom påföljden är rättspsykiatrisk vård.

Tingsrättens beslut om beslag skulle fortfarande gälla. Detsamma gällde sekretessförordnandena, med den justeringen att hovrätten angav ett annat lagrum för det rättspsykiatriska utlåtandet. Den tilltalade ålades inte någon annan ny ekonomisk påföljd i hovrätten, men hovrätten beslutade om ersättning till försvararen enligt uppgifterna i domen. Tingsrätten hade också beslutat om avgift till brottsofferfonden, men i det material som hovrätten återger anges ingen ändring av den delen.