Grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning ledde till fastställt fängelsestraff

Dold domstol prövade ett överklagande från den tilltalade, som ville få sitt fängelsestraff sänkt. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Därmed stod den tidigare påföljden fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning m.m. Enligt tingsrättens dom, som hovrätten hänvisade till i den del som inte överklagats, skulle den tilltalade dömas för åtta fall av grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning, sex fall av grovt bedrägeri, ett fall av bedrägeri samt två fall av urkundsförfalskning.

Tingsrätten hade dessutom ogillat ett åtal som avsåg grovt bedrägeri, del av åtalspunkt 12. Hovrätten redovisade inte någon ändring av denna bedömning utan utgick från att tingsrättens ansvarstalan stod fast i den del som omfattades av överklagandet.

Den tilltalade invände i hovrätten att straffvärdet var lägre än vad tingsrätten kommit fram till. Han gjorde gällande att de målsägande själva kunde ha kontrollerat med bostadsrättsföreningen om uthyrningen var tillåten och att en hotbild mot honom borde beaktas. Han anförde också att han inte från början kände till målsägandenas bostadssituation.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att den tagit del av samma utredning i påföljdsdelen som tingsrätten. Domstolen fann att brottsligheten var omfattande och allvarlig. Enligt hovrätten hade den tilltalade systematiskt lurat enskilda personer till stora belopp genom att utnyttja deras bostadsbehov och genom att medvetet riskera att sätta dem i en situation där de stod utan bostad och pengar.

Hovrätten ansåg inte att det ankom på målsägandena att kontrollera om den tilltalade hade rätt att hyra ut lägenheten i andra hand. Tvärtom bedömde hovrätten det som försvårande att han gett sken av att han själv skulle ansvara för en sådan kontroll trots att han från början visste att han saknade rätt till uthyrningen.

När det gällde den påstådda hotbilden gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Hovrätten ansåg vidare att varje grovt bedrägeri hade ett straffvärde på minst sex månaders fängelse och att den förslagenhet och planering som brottsligheten byggde på motiverade en strängare syn på varje enskilt brott. Sammantaget fann hovrätten att straffvärdet var högre än vad tingsrätten kommit fram till, men att detta ändå inte gav skäl att döma till ett kortare fängelsestraff än det som redan bestämts.

Hovrätten beaktade också att den tilltalade efter den nu överklagade domen hade dömts i en annan dom som vunnit laga kraft. Eftersom de aktuella gärningarna hade begåtts före den senare domen skulle straffmätningen anpassas så att de samlade straffen motsvarade vad som hade dömts ut om all brottslighet prövats i ett sammanhang.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Påföljden blev alltså fängelse i ett år och fyra månader, i enlighet med tingsrättens dom. Någon ändring av skadeståndsfrågorna gjordes inte i hovrätten enligt det material som lämnats.

Tingsrätten hade ålagt den tilltalade att betala skadestånd till flera målsägande med olika belopp, medan ett skadeståndsyrkande ogillades. Tingsrätten hade också beslutat om förverkande av beslagtagna nycklar och att beslagen skulle bestå. Den tilltalade skulle dessutom betala avgift till brottsofferfonden med 500 kronor. Hovrätten beslutade att beslagen skulle bestå och att ersättning till försvararen i hovrätten skulle betalas av allmänna medel. Någon uppgift om häktningstid framgår inte av det tillhandahållna materialet.