Grovt narkotikabrott prövat i hovrätten efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om grovt narkotikabrott. Den tilltalade överklagade tingsrättens dom och yrkade i första hand frikännande, i andra hand en lindrigare påföljd, medan åklagaren yrkade att fängelsestraffet skulle skärpas. Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att begränsa den tidsperiod som den tilltalade döms för och satte straffet till fängelse i tre år. I övrigt stod domen fast, bland annat när det gäller förverkande av villkorligt medgiven frihet.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller grovt narkotikabrott. Enligt hovrätten var frågan om den tilltalade, under den period som åtalet avsåg, hade varit delaktig i en organiserad narkotikahantering där han förmedlat kontakter mellan säljare och en medtilltalad. Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och tog även del av ny bevisning i hovrätten.

Åtalet som prövades i hovrätten avsåg grovt narkotikabrott mellan den 1 mars 2026 och den 11 maj 2026. Hovrätten ändrade dock tingsrättens dom och fann att det var styrkt endast för tiden mellan den 1 mars 2026 och den 23 april 2026. Den del av åtalet som avsåg narkotikan som påträffades i ett förråd på Ålgatan den 11 maj 2026 ledde alltså inte till fällande dom i hovrätten.

Hovrätten fann att det var visat att den tilltalade använt Dolt namn under den aktuella tiden, även före den 1 maj 2026. Genom kontakter via det kontot hade den tilltalade enligt hovrätten haft samband med en annan person och varit delaktig i hanteringen av narkotika som förvarats i en bostad på Edeforsgatan. Hovrätten ansåg att det var styrkt att den tilltalade i syfte att främja narkotikahandel hade förmedlat kontakterna mellan säljaren av narkotikan och den medtilltalade beträffande den narkotika som förvarats där.

När det gällde narkotikan som påträffades på Ålgatan den 11 maj 2026 ansåg hovrätten däremot att den medtilltalades uppgifter inte ensamma räckte för att styrka att den tilltalade förmedlat kontakten för den överlåtelsen. Den delen av åtalet ansågs alltså inte bevisad i hovrätten.

Hovrätten bedömde gärningen som grovt narkotikabrott med hänvisning till att det rörde sig om organiserad befattning med en stor mängd narkotika.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog särskilt ställning till tillförlitligheten i den medtilltalades uppgifter. Domstolen framhöll att den medtilltalade hade ett intresse av att lämna uppgifter som kunde gynna honom själv och samtidigt kunna undvika att lämna besvärande uppgifter om andra. Eftersom han inte velat lämna ut koden till den telefon han påstod sig ha använt för kommunikation med den tilltalade, kunde hans centrala uppgifter inte kontrolleras fullt ut. Hovrätten slog därför fast att hans uppgifter bara kunde läggas till grund i den mån de fick stöd av annan utredning.

Sådant stöd fann hovrätten i mobilutredningen, i konversationer via Signal och i omständigheter kring ett möte i Stockholm i början av april 2026. Hovrätten ansåg att meddelanden mellan den tilltalade och en annan person efter beslaget på Edeforsgatan visade att den tilltalade hade kännedom om och intresse i narkotikapartiet. Uttalanden i dessa konversationer, där den tilltalade uttryckte att man behövde få veta om ”dem tog allt eller inte” och att man annars skulle sitta ”ovetandes i månader”, tolkades som stöd för hans inblandning.

För den del av åtalet som avsåg narkotikan på Edeforsgatan delade hovrätten alltså tingsrättens slutsats att det var styrkt att den tilltalade förmedlat kontakterna. Däremot ansåg hovrätten att bevisningen inte räckte för att knyta honom till narkotikan som påträffades på Ålgatan den 11 maj 2026. Att den tilltalade hade agerat på ett sätt som talade för inblandning i den tidigare narkotikahanteringen ansågs inte vara tillräckligt för att säkert styrka även denna senare del.

Hovrätten anförde också att den tilltalade vid samma tidpunkt som åtalet avsåg hade gjort sig skyldig till andra allvarliga gärningar kopplade till narkotikabeslaget, vilket talade för en mer överordnad roll i verksamheten. Samtidigt beaktades att den tilltalade enligt hovrätten hade lämnat uppgifter av väsentlig betydelse i annan utredning, vilket skulle beaktas vid straffmätningen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade dömdes för grovt narkotikabrott mellan den 1 mars 2026 och den 23 april 2026, i stället för mellan den 1 mars 2026 och den 11 maj 2026. Lagrummet var 1 § 3 st och 3 § 1 st narkotikastrafflagen (1968:64).

Påföljden bestämdes till fängelse i tre år. Hovrätten konstaterade att brottets straffvärde i sig motsvarade fängelse i tre år och sex månader, men att straffmätningen skulle justeras med hänsyn till att den tilltalade lämnat uppgifter av väsentlig betydelse i annan brottsutredning. Efter denna justering bedömdes straffmätningsvärdet motsvara fängelse i tre år. Någon annan påföljd än fängelse ansågs inte möjlig.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i fem år och förklarat att hela den villkorligt medgivna friheten skulle förverkas. Hovrätten ändrade alltså fängelsestraffets längd men lämnade förverkandet av den villkorligt medgivna friheten oförändrat.

I hovrättens beslut nämns också ersättning till försvararen ur allmänna medel. Någon uppgift om brottsofferfond eller häktning efter hovrättens dom framgår inte av den text som lämnats.