Försök till grov misshandel och narkotikabrott: hovrätten ändrade endast påföljden

Hovrätten har prövat den tilltalades överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat försök till grov misshandel och narkotikabrott. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågorna, skadeståndsfrågorna eller förverkandefrågan om kontanter, men ändrade påföljden från fängelse till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Tingsrättens dom står alltså fast i övrigt.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde överklagande av en tingsrättsdom där den tilltalade dömts för försök till grov misshandel i två fall den 26 maj 2026, narkotikabrott den 10 december 2025 samt ringa narkotikabrott vid två tillfällen under perioden 19–26 maj 2026. I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från ansvar för försöken till grov misshandel, eller i andra hand att gärningarna skulle bedömas som försök till misshandel av normalgraden. Han yrkade också att skadeståndskraven skulle avslås eller sättas ned, att narkotikabrottet den 10 december 2025 skulle bedömas som innehav för eget bruk i stället för innehav i försäljningssyfte, att åklagarens yrkande om förverkande av 7 700 kronor skulle avslås samt att påföljden skulle lindras.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för försök till grov misshandel i två fall, narkotikabrott och ringa narkotikabrott i två fall. Hovrätten anger att domen inte hade överklagats i delen om de ringa narkotikabrotten och att den tilltalade därför även i hovrätten skulle dömas för dessa två brott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att parterna hade lagt fram samma bevisning som i tingsrätten. Domstolen gjorde inte några andra bedömningar än tingsrätten när det gällde om den tilltalade hade begått de åtalade gärningarna eller hur de skulle rubriceras. Hovrätten gjorde inte heller någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om skadestånd eller förverkande av kontanter. Därför ändrades inte tingsrättens dom i dessa delar.

När det gällde påföljden gjorde hovrätten däremot en annan straffmätning än tingsrätten. Hovrätten bedömde att straffmätningsvärdet var något lägre än vad tingsrätten kommit fram till och att det uppgick till fängelse i ett år och sex månader. Samtidigt ansåg hovrätten att varken det samlade straffvärdet eller brottens art uteslöt en annan påföljd än fängelse.

Hovrätten lade vikt vid att Kriminalvården hade genomfört en kontraktsvårdsutredning och upprättat en behandlingsplan. Av utredningen framgick att den tilltalade hade missbruksproblem, att dessa i väsentlig grad hade bidragit till brotten och att han hade förklarat sig villig att gå igenom den föreslagna behandlingen. Med hänsyn till detta och till den tid som han hade varit frihetsberövad bedömde hovrätten att vårdinnehållet var tillräckligt ingripande och att behandlingen kunde bidra till att han inte begick nya brott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att påföljden bestämdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Om fängelse i stället hade valts skulle fängelse i ett år och sex månader ha dömts ut. Kriminalvården, Dolt namn, ska ansvara för övervakningen och den tilltalade ska följa behandlingsplanen. Om den tilltalade allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanen ska den som ansvarar för behandlingen anmäla detta till Kriminalvården och åklagaren.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade inte längre skulle vara häktad, utan i stället omhändertas enligt 28 kap. 6 c § brottsbalken till dess han förts över till den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhändertagandet får dock inte pågå längre än en vecka från domen.

Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens bedömning av skadestånd eller förverkande av kontanter. Den ersättning som försvararen begärt bedömdes som skälig och kostnaden skulle stanna på staten, liksom kostnaden i hovrätten för det tidigare målsägandebiträdet.