Försök till dråp och medhjälp till grov misshandel fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat försök till dråp och medhjälp till grov misshandel. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i dess helhet, vilket innebar att den tilltalade dömdes för försök till dråp samt för skadegörelse, tre fall av ringa narkotikabrott och tre fall av brott mot knivlagen. Hovrätten slog också fast att den medtilltalade skulle dömas för medhjälp till grov misshandel, men denna artikel fokuserar endast på den tilltalade som begått brottet.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde i hovrätten dels försök till dråp, dels vissa ytterligare brott som redan hade prövats i tingsrätten. För den tilltalade var de brott som låg kvar från tingsrättens dom försök till dråp den 28 september 2014, skadegörelse den 26 september 2014, tre fall av narkotikabrott av ringa art mellan den 11 juni 2014 och den 26 september 2014 samt tre fall av brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål mellan den 4 januari 2014 och den 26 september 2014.

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för försök till mord, medan den tilltalade själv yrkade att gärningen i stället skulle bedömas som grov misshandel. I hovrätten framgår dock att den tilltalade enligt tingsrättens dom dömdes för försök till dråp, och att den bedömningen stod fast. Hovrätten redogör för att tingsrättens dom inte hade överklagats i andra delar än de som var aktuella för prövningen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som hade lagts fram i tingsrätten. Förhören med flera personer hade spelats upp med ljud och bild, och ett annat förhör hade presenterats genom uppläsning av tingsrättens referat. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten när det gällde vad som var utrett om den tilltalades handlande.

Domstolen fann att den tilltalade hade utövat det våld som åklagaren påstod vid den aktuella tidpunkten och platsen. Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att det hade funnits en konkret fara för målsägandens liv och att det inte fanns något som tydde på annat än att den tilltalade visste att ett sådant angrepp innebar livsfara. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning av frågan om likgiltighetsuppsåt till att målsäganden skulle avlida. Att den tilltalade enligt målsägandens uppgifter sett chockad ut direkt efter angreppet ledde inte till någon annan slutsats. Därför bedömde hovrätten gärningen som försök till dråp.

För de övriga brotten gjorde hovrätten inte någon annan bedömning än tingsrätten. Det innebar att domstolen stod fast vid att den tilltalade skulle dömas för skadegörelse, tre fall av ringa narkotikabrott och tre fall av brott mot knivlagen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt för försök till dråp, skadegörelse, tre fall av narkotikabrott, ringa brott, och tre fall av brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

Påföljden var fängelse i 5 år enligt tingsrättens dom, och hovrätten ändrade inte detta. Hovrätten delade även tingsrättens bedömning i fråga om förverkande, skadestånd och övriga följder. Det anges att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten fastställde också att det som tingsrätten beslutat om beslag fortfarande skulle gälla.

När det gäller ekonomiska följder framgår av hovrättens beslut att staten skulle ersätta försvararen och målsägandebiträdet för kostnader i hovrätten. Av tingsrättens dom framgår dessutom att den tilltalade skulle betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och viss återbetalning till staten för kostnaden för urinanalys. Hovrätten ändrade inte dessa bedömningar.