Grov kvinnofridskränkning: hovrätten ändrar bara brottstiden

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom rörande en tilltalad som dömts för grov kvinnofridskränkning. Hovrätten ändrar domen endast på så sätt att brottstiden ska vara mellan den 9 december 2025 och den 1 juni 2026. I övrigt står tingsrättens dom fast, vilket innebär att den tilltalade döms för grov kvinnofridskränkning och ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde grov kvinnofridskränkning mot en målsägande. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade under den aktuella perioden hade utsatt målsäganden för flera gärningar som tillsammans utgjorde en upprepad kränkning av hennes integritet. I tingsrätten angavs brottstiden till den 15 december 2025 till den 1 juni 2026, men i hovrätten framkom att brottstiden hade justerats vid huvudförhandlingen till den 9 december 2025 till den 1 juni 2026. Hovrätten konstaterade att tingsrätten hade förbisett denna justering i domslutet.

Den tilltalade överklagade och yrkade i första hand att åtalet för grov kvinnofridskränkning skulle ogillas, med undantag för skadegörelsen i en av delarna som inte överklagats. I andra hand yrkade han att de enskilda gärningarna skulle bedömas som separata brott och att påföljden skulle mildras. Han yrkade också att skadeståndet skulle sättas ned. Åklagaren och målsäganden motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten prövade gärningarna i de enskilda punkterna och fann att de delar som var överklagade, med undantag för skadegörelsen i punkt e, skulle bedömas på samma sätt som av tingsrätten. Hovrätten fann att de enskilda gärningarna var styrkta och att de, tillsammans med skadegörelsen, utgjorde grov kvinnofridskränkning. Domstolen angav särskilt att det rörde sig om gärningar i punkterna a till d och f, samt skadegörelsen i punkt e, och att samtliga dessa gärningar var led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde samma bevisvärdering som tingsrätten i fråga om målsägandens berättelse. Domstolen ansåg att hennes uppgifter om vad som hade inträffat vid de enskilda tillfällena var trovärdiga och tillförlitliga. Uppgifterna fick också starkt stöd av den skriftliga och muntliga bevisningen.

På den tilltalades begäran hördes ett vittne i hovrätten. Vittnet berättade bland annat om sin vänskap med den tilltalade och om ett telefonsamtal i anslutning till en av händelserna, där den tilltalade uppgett att målsäganden hade slagit honom i ansiktet och att han hade brottat ned henne samt ringt polisen. Vittnet uppgav också att relationen mellan den tilltalade och målsäganden enligt hans uppfattning hade varit god, även om det hade funnits tal om en separation kring julen 2026.

Hovrätten ansåg att dessa uppgifter inte förändrade värdet av åklagarens bevisning. Den tilltalades invändningar om nödvärn i vissa delar ansågs motbevisade. Även hans uppgift om att de ömsesidiga okvädningsorden bara varit en jargong mellan parterna avfärdades. De uttalade orden till målsäganden bedömdes, med hänsyn till hur de framförts och hur ofta, som ofredande. Hovrätten fann därför att åklagaren hade uppfyllt sin bevisbörda.

Sammantaget ansåg hovrätten att gärningarna var så allvarliga och sammantagna att de utgjorde grov kvinnofridskränkning. Hovrätten gjorde alltså ingen annan skuldvärdering än tingsrätten, utan ändrade endast den i domen angivna brottstiden.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om brottstiden. Den tilltalade döms alltså alltjämt för grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § andra stycket brottsbalken, med den justerade brottstiden den 9 december 2025 till den 1 juni 2026. Hovrätten tog uttryckligen sikte på den tidigare lydelsen av bestämmelsen före den 1 juli 2026.

Tingsrättens påföljd, fängelse i 1 år 6 månader, stod fast. Hovrätten gjorde inte heller någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om straffvärde, val av påföljd eller skadestånd. Det innebär att skadeståndsfrågan inte ändrades i hovrätten, men hovrätten redovisade inte något nytt belopp i den överklagade domen.

Den tilltalade skulle även fortsatt vara häktad i målet tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten ansåg att det fortfarande fanns en risk för fortsatt brottslighet och att häktning var proportionerlig.

När det gäller ersättning till försvarare och målsägandebiträde beslutade hovrätten att staten skulle ersätta ett tidigare målsägandebiträde med 61 783 kronor. Den tilltalade ska återbetala kostnaderna i hovrätten för den offentliga försvararen och det tidigare förordnade målsägandebiträdet. Tingsrätten hade också beslutat om ersättning till två biträden och att staten skulle stå för kostnaderna.