Grovt narkotikabrott delvis ogillat i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott. Den tilltalade frikänns i hovrätten från åtalet för narkotikabrott i en av åtalspunkterna, medan hovrätten i övrigt fäller honom för grova narkotikabrott men gör en annan rubricering än tingsrätten i två av punkterna. Fängelsestraffet sänks från fem år och sex månader till fyra år och sex månader.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde flera gärningar enligt bilaga 1 till tingsrättens dom. Hovrätten tog upp frågan efter överklagande från den tilltalade. I hovrätten yrkade han i första hand frikännande och i andra hand straffnedsättning. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten prövade bland annat åtalspunkterna 1, 4 och 5 i bilaga 1 till tingsrättens dom. I åtalspunkten 1 gällde frågan narkotika som hittades bakom en stolpe vid ett parkeringshus på en gata i Sundsvall. I åtalspunkten 4 gällde det ett parti amfetamin som påträffades i en bil efter en färd från Sundsvall mot Östersundstrakten. I åtalspunkten 5 gällde det amfetamin och cannabisharts som hittades i ett förråd på Klippgatan.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grovt narkotikabrott i två punkter och narkotikabrott i en punkt. Hovrätten ändrade detta genom att frikänna honom i åtalspunkten 1, samtidigt som hovrätten i åtalspunkterna 4 och 5 bedömde gärningarna som grova narkotikabrott enligt andra led i narkotikastrafflagen än tingsrätten angett. Hovrätten fann alltså att den tilltalade skulle dömas för innehav, förvaring, mottagande, transport och överlåtelse i de delar som avsåg åtalspunkterna 4 och 5, men inte för den gärning som avsåg placeringen av narkotikan i åtalspunkten 1.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin prövning på den omfattande skriftliga bevisningen och på att videoförhören från tingsrätten spelades upp. Bland de hörda fanns flera personer som hade koppling till de aktuella händelserna, och hovrätten tog även upp ett nytt vittne.

I åtalspunkten 5 ansåg hovrätten att den narkotika som påträffades i förrådet tillhörde den tilltalade. Domstolen fäste vikt vid att det fanns en låstagg och nyckel hos honom som kunde användas till huskroppen och förrådet, att han setts i anslutning till fastigheten vid flera tillfällen när låstaggen använts samt att hans telefon vid andra tillfällen kopplat upp mot master som inte uteslöt att han varit på platsen. Hovrätten menade att utredningen sammantaget gav starkt stöd för att narkotikan i förrådet tillhörde honom. Det var dock inte bevisat att han hade förvärvat narkotikan i juridisk mening. Däremot ansågs det klarlagt att mängden var avsedd för överlåtelse, och han dömdes därför för att ha innehaft och förvarat narkotikan.

I åtalspunkten 1 fann hovrätten inte att bevisningen räckte. Det hade visserligen framkommit att den tilltalade och en annan person varit i närheten av platsen där narkotikan hittades och att den tilltalade hade tillgång till narkotika i ett förråd i närheten. Men hovrätten ansåg att det inte var styrkt att han placerat narkotikan bakom stolpen. Övriga omständigheter, såsom kontakter med personer i narkotikakretsar den aktuella dagen, ansågs inte tillräckliga. Han frikändes därför från detta åtal.

I åtalspunkten 4 ansåg hovrätten att det var styrkt att amfetaminet i bilen kom från den tilltalade. Domstolen lade vikt vid uppgifter om att två medåtalade kört till Sundsvall för att skaffa amfetamin, att de träffat den tilltalade i samband med besöken vid Kolgrillen och vid en annan plats, samt att ett analysresultat tydde på tidigare kontakter mellan den tilltalade och en av medåtalade som avsåg överlåtelse av amfetamin. Hovrätten bedömde att den tilltalade mottagit, innehaft och förvarat narkotikan och därefter överlåtit den. Däremot ansågs det inte bevisat att han förvärvat narkotikan i den mening som avses i narkotikastrafflagen. Hovrätten gjorde också en annan bedömning än tingsrätten i fråga om rubriceringen, eftersom gärningen inte ansågs utgöra ett grovt narkotikabrott på grund av annat än mängden.

För en annan tilltalad i målet, som inte omfattas av denna artikel, redovisade hovrätten särskilt att medhjälpsansvar inte var styrkt. Hovrätten prövade också rubriceringen för den tilltalade i fråga om grovhetsbedömningen och fann att mängderna i åtalspunkterna 4 och 5 var sådana att brotten var grova, men att det inte var visat att verksamheten bedrivits yrkesmässigt, systematiskt eller förslaget.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt narkotikabrott i åtalspunkterna 4 och 5, men frikände honom från åtalet i åtalspunkten 1. Hovrätten ändrade också rubriceringen i åtalspunkterna 4 och 5 så att de hänfördes till andra bestämmelser i narkotikastrafflagen än tingsrätten angett.

Påföljden bestämdes till fängelse i fyra år och sex månader. Det var en lindring i förhållande till tingsrättens påföljd, som var fängelse i fem år och sex månader. Hovrätten uttalade att någon annan påföljd än fängelse inte var aktuell.

Beslagen skulle bestå. Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vunnit laga kraft mot honom. Någon uppgift om kontaktförbud eller annan särskild åtgärd framgår inte av materialet. Tingsrätten hade tidigare också beslutat om avgift till brottsofferfonden, men hovrättens domstolstext i det tillhandahållna materialet anger inte någon ny avgift.