Flera brott och skyddstillsyn i målet

Tingsrätten dömde den tilltalade för flera brott, däribland barnfridsbrott, försök till utpressning, häleri, ofredande, olaga hot, rån, skadegörelse och överträdelser av kontaktförbud. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Samtidigt ogillades flera åtalspunkter, däribland ett senare åtal om barnfridsbrott, hot mot tjänsteman, vissa skadegörelsepåståenden, stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel och flera kontaktförbudsöverträdelser.

Händelserna och åtalet i målet

Målet byggde på flera olika händelser under perioden november 2024 till september 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade först hotat målsäganden den 17 november 2024 genom att via telefon uttala att han skulle komma hem till hennes föräldrar och bryta upp dörren. Den händelsen åtalades också som barnfridsbrott eftersom målsägandens barn befann sig där och uppgifterna i åtalet angav att barnet bevittnade hotet. Tingsrätten kom senare att döma för olaga hot men inte för barnfridsbrott i den delen.

Åtalet innehöll också en längre period av påstådd grov kvinnofridskränkning mot målsäganden, med flera enskilda gärningar. Dessa gällde bland annat kontaktförbudsöverträdelser den 26 november 2024, 5 december 2024, 9 december 2024, 14 maj 2025, 2–3 juni 2025, 3 juni 2025, 11 augusti 2025 och 14 augusti 2025, samt ofredande den 19–22 april 2025. Tingsrätten ansåg dock att gärningarna inte uppfyllde rekvisiten för grov kvinnofridskränkning, utan dömde i stället för vissa enskilda brott. Den tilltalade dömdes för olaga hot den 17 november 2024, för ofredande den 19–20 april 2025, för skadegörelse den 22 april 2025, för försök till utpressning den 24 april 2025, för häleri under perioden 21 augusti 2025 till 19 december 2025 och för rån den 21 juni 2026. Han dömdes också för två grupper av överträdelser av kontaktförbud, dels vid två tillfällen mellan den 5 december 2024 och den 3 juni 2025, dels vid två tillfällen mellan den 11 augusti 2025 och den 14 augusti 2025.

Enligt åtalet hade den tilltalade den 21 april 2025 olovligen tagit en videodörrklocka. Det åtalades som stöld, men tingsrätten fann att uppsåt att tillägna sig egendomen inte var styrkt och friade därför från stöld. En annan gärning gällde skadegörelse den 22 april 2025, då han enligt åtalet kastade ett askfat mot ett fönster så att det blev skador. Där dömdes han för skadegörelse, och samma händelse låg också till grund för ett bifallet barnfridsbrottsåtal enligt den ursprungliga stämningsansökan, eftersom ett barn uppges ha bevittnat gärningen.

Vidare åtalades den tilltalade för försök till utpressning den 24 april 2025. Åklagaren gjorde gällande att han utgett sig för att ha hackat ett bolags datasystem och hotat med att sprida företagsuppgifter för att få pengar och fri tillgång till en bil. Tingsrätten dömde för försök till utpressning men frikände från den åtalade skadegörelsen kopplad till samma åtalspunkt, där dekaler hade rivits bort från två hyrbilar. Den tilltalade åtalades också för tillgrepp av fortskaffningsmedel den 6 mars 2025, men där frikändes han.

I ett senare åtal den 5 juni 2026 gällde häleri mellan den 21 augusti 2025 och den 19 december 2025 samt hot mot tjänsteman den 9 januari 2026. Tingsrätten dömde för häleri men frikände från hot mot tjänsteman. Slutligen åtalades den tilltalade tillsammans med en annan person för rån den 21 juni 2026. I den delen dömdes han för rån, medan domstolen fann att tillgripandet och våldet hade skett i samförstånd och med uppsåt.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg genomgående att utredningen visade att den tilltalade hade agerat på det sätt som åklagaren påstått i de delar där han fälldes. I fråga om olaga hot den 17 november 2024 bedömde domstolen att hotet var sådant att målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin och annans säkerhet, frihet och frid. Däremot ansåg tingsrätten att det inte var visat att den tilltalade visste att barnet kunde ta del av samtalet, och därför friades han från barnfridsbrott i den delen.

När det gällde kontaktförbuden gjorde tingsrätten en uppdelning mellan å ena sidan kontakter som bedömdes befogade, eftersom de enbart rörde gemensamt barn och umgänge, och å andra sidan kontakter som inte ansågs befogade. De befogade kontakterna ledde inte till ansvar. De övriga kontaktförbudsöverträdelserna ansågs däremot straffbara, och domstolen fann att det inte var fråga om ringa brott.

För ofredandet bedömde tingsrätten att det var straffbart att nattetid banka på dörren trots att målsäganden tydligt sagt att hon inte ville ha kontakt. Den tilltalade dömdes därför för ofredande för händelsen den 19–20 april 2025. För de övriga påstådda kontakterna under samma period dömdes han inte.

I skadegörelsedelen fann tingsrätten att den tilltalade hade kastat ett askfat så att fönsterrutan gick sönder och att han hade likgiltighetsuppsåt till skadan. Det ledde till dom för skadegörelse. På samma gång konstaterade domstolen att barnet hade varit i hans famn och därmed bevittnat gärningen, vilket räckte för barnfridsbrott enligt den åtalade gärningsbeskrivningen. Därför dömdes han även för barnfridsbrott i den delen och inte bara för skadegörelse.

I frågan om försök till utpressning fann tingsrätten att hotet mot företaget var ägnat att förmå bolaget att betala och att det funnits fara för fullbordan. Den tilltalades invändning om att han inte menade allvar avfärdades. Däremot ansåg domstolen att de påstådda skadegörelsehandlingarna mot hyrbilarna inte skulle leda till ansvar, eftersom det inte var styrkt att gärningarna utgjorde skadegörelse i den åtalade formen.

Vid häleripunkten ansåg tingsrätten att den tilltalades uppgifter var detaljfattiga och framstod som efterhandskonstruktioner. Domstolen fann att han hade tagit befattning med gods som var frånhänt andra genom brott, att värdet inte var ringa och att hans åtgärder kunde försvåra för ägarna att få tillbaka godset. Han dömdes därför för häleri. När det gäller hot mot tjänsteman bedömde tingsrätten att uttalandet hade skett i affekt och att uppsåt inte var styrkt. Därför frikändes han på den punkten. Likaså frikändes han från tillgrepp av fortskaffningsmedel eftersom hans uppgifter om ett nytt avtal inte motbevisades.

I råndelen fann tingsrätten att den tilltalade och den andra personen hade planerat gärningen tillsammans och agerat i samförstånd. Domstolen ansåg att våldet mot målsäganden, hotet med ett vapenliknande föremål och tillgreppet av telefonen utgjorde rån. Däremot ansågs det inte styrkt att kontanter hade tillgripits på det sätt som påståtts i åtalet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Tingsrätten uppgav att om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha bestämts till två år. Han skulle också stå under övervakning av frivården. Häktningen hävdes, men han skulle omedelbart omhändertas tills han förts över till vårdgivaren, dock längst en vecka.

Tingsrätten beslutade vidare om skadestånd. Den tilltalade skulle betala ersättning till målsäganden, till bolaget i utpressningsdelen, till flera andra målsägande och till den person vars egendom skadats eller tillgripits. Vissa skadeståndsyrkanden avslogs, däribland ett yrkande från ett bilbolag och ett yrkande om kränkningsersättning i den del där barnfridsbrott inte ansågs styrkt. Han skulle också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.