Hovrätten skärpte inte åtalet men ändrade påföljden till skyddstillsyn

Hovrätten prövade ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens dom om hemfridsbrott, intrång i förvar och frikända åtal för ofredande. Hovrätten fastställde tingsrättens skuldfråga i de delar som överklagats men ändrade påföljden från fängelse till skyddstillsyn med föreskrift om att upprätthålla öppenvårdskontakter med psykiatrin. I övrigt stod tingsrättens dom fast i den del som hovrätten prövade.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom i ett brottmål. Enligt tingsrätten dömdes den tilltalade för hemfridsbrott vid fyra tillfällen under perioden den 6 mars 2024 till den 7 april 2024 samt för intrång i förvar den 13–14 mars 2024. Åtal för ofredande vid två tillfällen under perioden den 14 mars 2024 till den 30 mars 2024 ogillades.

Hovrätten prövade samma utredning som tingsrätten. Av uppgifterna framgår att hovrätten tog del av förhör, åberopade mobilinspelningar och ett läkarintyg. Hovrätten konstaterade att den delade tingsrättens bedömning av de objektiva omständigheterna kring gärningarna och att den tilltalade agerat på det sätt som tingsrätten kommit fram till. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning av hur gärningarna skulle rubriceras.

Åtalet omfattade alltså hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § brottsbalken, intrång i förvar enligt 4 kap. 9 § brottsbalken samt ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken. Hovrätten fann ingen anledning att ändra tingsrättens bedömning av skuldfrågan i de delar som låg till grund för domslutet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten och lade särskild vikt vid läkarintyget. Av intyget framgick att den tilltalade led av en allvarlig psykisk störning vid gärningstidpunkten och även vid undersökningstillfället, men hovrätten ansåg ändå att utredningen visade att hon varit tillräckligt medveten om sitt handlande för att uppsåt skulle anses föreligga. Därmed ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att även de subjektiva rekvisiten var uppfyllda.

Hovrätten uttalade att den inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten av utredningen beträffande de objektiva rekvisiten. Den delade också tingsrättens bedömning av rubriceringen. På den grunden stod tingsrättens dom i skuldfrågan fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd. Tingsrätten hade dömt den tilltalade till fängelse i sex månader, men hovrätten bestämde i stället påföljden till skyddstillsyn. Skyddstillsynen förenades med en föreskrift om att den tilltalade ska upprätthålla öppenvårdskontakter med psykiatrin. Kriminalvårdens frivård i Umeå ska ansvara för övervakningen och utse övervakare.

Hovrätten bedömde att det inte fanns synnerliga skäl för fängelse trots att brottsligheten bedömdes som allvarlig och hade begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning. Hovrätten ansåg också att det med hänsyn till tidigare återfall under prövotid inte fanns förutsättningar för ytterligare villkorlig dom, men att skyddstillsyn var en lämplig påföljd. Hovrätten ansåg dessutom att en föreskrift enbart om socialtjänstens öppenvårdsinsatser inte var tillräcklig.

Hovrätten tog inte upp någon ändring av tingsrättens beslut om skadestånd, böter till brottsofferfonden eller andra ekonomiska följder i den del som framgår av det material som getts. Däremot framgår att en offentlig försvarare fick ersättning av allmänna medel med 25 320 kr och att staten ska stå för kostnaden.