Grovt penningtvättsbrott och grovt bokföringsbrott stod fast i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott och grovt penningtvättsbrott. Den tilltalade frikändes inte, utan hovrätten fastställde i huvudsak ansvarsdelen och påföljden, men ändrade vissa delar av domen, bland annat skadeståndets utformning och hur näringsförbudets tid ska räknas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst två fall av grovt bokföringsbrott och ett fall av grovt penningtvättsbrott. Hovrätten prövade även frågor om skadestånd, näringsförbud och brottsofferfondsavgift. En annan tilltalad i målet frikändes i hovrätten från grovt penningtvättsbrott, men denna artikel avser endast den tilltalade som dömdes.

När det gällde bokföringsbrotten hade åklagaren i hovrätten justerat åtalet så att det tydligare angavs att den tilltalade hade underlåtit att löpande i rätt tid bokföra uppkomna affärshändelser, alternativt bevara räkenskapsinformation på betryggande sätt. Hovrätten tog fasta på att bokföring i det aktuella bolaget skulle ha upprättats inom 50 dagar efter respektive månad. Det innebar att den sista månaden i den första åtalade perioden, januari till augusti 2015, skulle ha varit bokförd senast den 20 oktober 2015, och att den sista månaden i den andra åtalade perioden, september till november 2015, skulle ha varit bokförd senast den 19 januari 2016.

Hovrätten fann att den löpande bokföringen inte hade upprättats i rätt tid. Domstolen ansåg därför att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Den tilltalade, som varit ställföreträdare för bolaget, ansågs ha haft uppsåt till att rörelsen var bokföringspliktig och till att bolaget låg efter med bokföringen. Hovrätten bedömde därför att han gjort sig skyldig till bokföringsbrott i enlighet med den justerade gärningsbeskrivningen, och att brotten skulle bedömas som grova eftersom de avsett mycket betydande belopp.

När det gällde penningtvättsbrottet fann hovrätten, liksom tingsrätten, att den tilltalade hade mottagit medel, gjort kontantuttag och överfört medel på det sätt som åklagaren påstått. Hovrätten ansåg också att pengarna, totalt 5 613 000 kronor, hade härrört från grovt bedrägeri mot Swedbank omkring den 26 oktober 2015. Den tilltalades invändning om att en del av medlen redan skulle ha funnits i bolagets kassa godtogs inte.

Hovrätten konstaterade att åtgärderna typiskt sett syftat till att dölja att pengarna härrörde från brott eller att främja möjligheterna att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde. Domstolen fann att gärningen var av betydande värde och, till skillnad från tingsrätten, även av särskilt farlig art. Skälet var att gärningen genomförts inom ramen för ett bolag som bedrev finansiell verksamhet med växlingskontor och att den tilltalade som ställföreträdare hade utnyttjat en särskild förtroendeställning. Brottet bedömdes därför som grovt penningtvättsbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma bevisning som tingsrätten samt viss ny bevisning. Bland annat hördes nya vittnen i hovrätten, och den tilltalade hördes på nytt. Ett centralt moment i prövningen av bokföringsbrotten var när den tilltalade faktiskt hade kommit i kontakt med den person som skötte bokföringen. Hovrätten ansåg att den nya bevisningen visade att bokföringsuppdraget inte hade kommit igång under den tid den tilltalade påstod, utan senare. Därmed var det utrett att bokföringen för de aktuella perioderna inte hade skett i rätt tid.

I fråga om penningtvättsbrottet ansåg hovrätten att det var klarlagt att penningöverföringarna, kontantuttagen och mottagandet av medel hade skett enligt åtalet. Hovrätten fäste också vikt vid att de sammanlagda medlen uppgick till 5 613 000 kronor och att transaktionerna hade ett sådant samband att den tilltalades förklaring om legala medel inte framstod som trovärdig.

Hovrätten gjorde alltså i huvudsak samma skuldprövning som tingsrätten, men med den viktiga skillnaden att den uttryckligen bedömde penningtvättsbrottet som grovt även på grund av särskilt farlig art. Det fick betydelse för straffvärdet.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för två fall av grovt bokföringsbrott och ett fall av grovt penningtvättsbrott. Påföljden blev fängelse i tre år, vilket innebar att hovrätten inte ändrade tingsrättens straff i denna del.

Hovrätten prövade också frågan om påföljdsbestämningen mot bakgrund av att lång tid hade förflutit sedan brotten begicks. Domstolen hänvisade till 29 kap. 5 § första stycket 3 brottsbalken och tillämpade den bestämmelsen i stället för den bestämmelse som tingsrätten hade använt.

Näringsförbudet stod också fast. Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att förutsättningar för näringsförbud förelåg och att fem år var en välavvägd tid. Hovrätten ändrade dock domen så att det tydligt framgår att förbudstiden ska räknas från dagen för tingsrättens dom. Det tillfälliga näringsförbudet som gällde omedelbart bestod.

I skadeståndsfrågan biföll hovrätten Swedbank AB:s krav mot den tilltalade. Hovrätten förordnade dock att det utdömda skadeståndet inte till någon del skulle vara solidariskt med den andra tilltalade i målet. Den delen av tingsrättens dom ändrades alltså.

Hovrätten beslutade vidare att beslag som tingsrätten hade bestämt skulle bestå. Någon ändring i fråga om häktning framgår inte av materialet. Tingsrättens avgift till brottsofferfonden om 800 kronor framgår av underlaget, men hovrättens beslut innehåller ingen uttrycklig ändring av den punkten i det material som lämnats här.