Dråp och grov misshandel efter överklagande till hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat dödligt knivvåld och misshandel. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak, men ändrade rubriceringen för den tilltalades dödande av målsäganden från mord till dråp. Påföljden blev ändå densamma som i tingsrätten för de brott som den tilltalade dömdes för där, medan hovrätten också tog ställning till skadestånd, beslag, sekretess och häktning.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser som utspelade sig natten den 16 januari utanför en bostad. Enligt hovrätten hade det före händelsen funnits irritation och ilska från den tilltalades sida mot målsäganden på grund av en utebliven narkotikaskuld och en tidigare incident i ett trapphus. Efter händelsen i trapphuset samlades den tilltalade och andra personer vid en bostad och utrustade sig med kniv.

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade och en medtilltalad skulle dömas för mord enligt åtalspunkt 3.1 i stämningsansökan av den 14 februari 2024. Åklagaren yrkade också att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel enligt åtalspunkt 3.3 och att den medtilltalade skulle dömas för medhjälp till grov misshandel enligt åtalspunkt 3.4. Målsägande och andra närstående yrkade i olika delar att åtalet skulle bifallas och att skadestånd skulle dömas ut, medan den tilltalade bestred ansvar och yrkade att åtalet skulle ogillas.

Hovrätten behandlade de överklagade gärningarna i ett sammanhang och utgick i sin prövning från samma bevisning som tingsrätten, bland annat ljud- och bildupptagningar av förhör. Hovrätten konstaterade också att vissa delar av utredningen rörde personer som inte var aktuella i hovrätten, men endast i den mån det behövdes för att pröva den tilltalades skuld.

Hovrätten fann att det var utrett att den tilltalade utdelade knivhugg mot målsäganden och mot ytterligare tre personer, men att det inte var visat att han utdelade två knivhugg mot målsäganden. Enligt hovrätten var det visat att den tilltalade högg målsäganden, kusai alsawi, hamid nabavi och hussein barbari. Hovrätten ansåg också att den medtilltalade högg målsäganden i ryggen med en större kniv och att detta orsakade den dödande skadan.

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samråd dödade målsäganden, eller i vart fall främjade gärningen. Hovrätten delade dock tingsrättens bedömning att den tilltalades och den medtilltalades våldshandlingar skulle bedömas var för sig. Därmed ogillades åtalet mot den medtilltalade för medhjälp till grov misshandel, och hovrätten gjorde inte någon annan bedömning i denna del än tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig i stora delar till tingsrättens bedömning av händelseförloppet. Domstolen fann att det uppstod en diskussion mellan två grupper och att ett fysiskt handgemäng kort därefter utbröt. Under detta handgemäng hamnade en person på marken samtidigt som målsäganden befann sig över honom på något sätt. Flera personer i målsägandens sällskap utövade då våld genom slag och sparkar.

När det gällde den tilltalades påstående om nödvärn godtog hovrätten inte att han agerat med stöd av en uppgift om att målsäganden hållit en yxa höjd mot en liggande person. Hovrätten ansåg att denna uppgift framstod som en efterhandskonstruktion. Domstolen utgick i stället från att den tilltalade ingrep för att avvärja slag och sparkar mot en liggande person.

Hovrätten bedömde dock att det våld som den tilltalade använde var uppenbart oförsvarligt. Han hade använt kniv mot vitala delar av kroppen och hade även haft andra alternativ än att hugga på det sätt som skedde. Domstolen fann därför att han inte gick fri från ansvar på grund av nödvärn. Hovrätten fann inte heller att förutsättningarna för nödvärnsexcess var uppfyllda.

I fråga om den dödande gärningen gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten. Tingsrätten hade inte ansett det styrkt att den medtilltalade haft uppsåt till dödande, men hovrätten fann att hans handlande visade likgiltighet inför att målsäganden kunde dö. Hovrätten betonade knivens storlek, kraften i hugget och att hugget träffade ryggen i närheten av viktiga organ och stora blodkärl. Därmed ansåg hovrätten att den medtilltalade uppsåtligen hade dödat målsäganden.

Trots att hovrätten fann att den medtilltalade uppsåtligen dödat målsäganden bedömde domstolen att omständigheterna var så förmildrande att gärningen skulle rubriceras som dråp och inte mord. Hovrätten framhöll att händelseförloppet varit snabbt och pressat, att det dödliga våldet bestått av ett enda knivhugg och att gärningen skett i en situation som låg inom ramen för nödvärn, även om den var uppenbart oförsvarlig.

För den tilltalades del fann hovrätten att hans knivhugg mot målsäganden utgjorde grov misshandel. Även hans knivhugg mot de tre andra personerna bedömdes som misshandel av normalgraden. Hovrätten gjorde alltså inte någon ändring i rubriceringen för dessa gärningar jämfört med tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak, men ändrade alltså brottsrubriceringen för den medtilltalades dödande från mord till dråp. För den tilltalade stod tingsrättens bedömning fast. Han dömdes för grov misshandel avseende knivhugget mot målsäganden samt för misshandel i tre fall avseende knivhuggen mot de andra personerna.

Påföljden för den tilltalade blev ungdomsövervakning i 11 månader, och hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten när det gällde straffvärde och val av påföljd. I tingsrätten hade det också bestämts att ungdomsövervakningen skulle anses verkställd till en viss del. Hovrätten ändrade inte detta i sak.

För den medtilltalade bestämde hovrätten påföljden till fängelse sex år. Hovrätten beaktade då att gärningen bedömdes som dråp och att övriga brottslighet som den medtilltalade dömdes för skulle påverka straffmätningen. Den tilltalade var inte den som kvarblev i häkte enligt hovrättens beslut; häktningsfrågan avsåg den medtilltalade, som skulle kvarbli i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas.

Hovrätten fann inte skäl att ändra tingsrättens bedömningar i skadeståndsfrågorna. Det innebär att de skadestånd som tingsrätten dömt ut eller ogillat stod fast i hovrätten. Hovrätten lämnade också tingsrättens beslut om beslag och sekretess oförändrat.