Två grova bedrägerier gav fängelse

Den tilltalade döms av tingsrätten för två fall av grovt bedrägeri, den 20 juli 2026 och den 21 juli 2026. Han frikänns samtidigt från ett åtal om narkotikabrott den 21 april 2026. Påföljden bestäms till fängelse i åtta månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalspunkt 1 avsåg grovt bedrägeri den 21 juli 2026 mot en målsägande som i domen anges som Dolt namn. Enligt åtalet kontaktades målsäganden per telefon av någon som utgav sig för att ringa från bank eller annat kreditinstitut och som uppmanade henne att lämna ifrån sig smycken, bankkort och kod till en person som skulle komma hem till henne. Den tilltalade ska därefter, som ett led i brottsplanen, ha sökt upp målsäganden i hennes bostad och hämtat guldsmycken, bankkort och kod. Han ska också ha använt bankkortet för kontantuttag om 15 000 kronor. Tingsrätten fann honom skyldig till grovt bedrägeri på denna punkt.

Åtalspunkt 2 avsåg grovt bedrägeri den 20 juli 2026 mot en målsägande som i domen anges som Dolt namn. Även här påstods att någon per telefon utgav sig för att ringa från bank eller annat kreditinstitut och förmådde målsäganden att lämna ifrån sig smycken, bankkort och kod. Den tilltalade ska därefter ha sökt upp målsäganden i hennes bostad, hämtat guldsmycken, bankkort och kod och senare gjort kontantuttag om 14 200 kronor med bankkortet. Tingsrätten fann honom skyldig till grovt bedrägeri även på denna punkt.

Åtalspunkt 3 avsåg narkotikabrott den 21 april 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen innehaft och förvarat 71,2 gram amfetamin. Tingsrätten ansåg dock att bevisningen inte räckte och ogillade åtalet.

Rättens bedömning

Tingsrätten bedömde de två bedrägeriåtalspunkterna som separata gärningar men konstaterade att de låg nära varandra i tid och tillvägagångssätt. I målet lades stor vikt vid telefontrafik, positioneringsuppgifter, övervakningsbilder och innehållet i chattar på Signal. När det gällde den första bedrägerigärningen fann rätten att utredningen visade att målsäganden under telefonkontakt blev instruerad att samla ihop smycken och bankkort, att den tilltalade sedan befunnit sig i området kring målsägandens bostad och att bankkortet därefter användes för kontantuttag i bankomat. Rätten ansåg att bevisningen sammantaget visade att han agerat tillsammans och i samförstånd med andra.

För den andra bedrägeripunkten ansåg tingsrätten att målsäganden blivit lurad på det sätt som påståtts och att den tilltalade förflyttat sig från Arlöv till målsägandens bostad i samband med telefonsamtalet. Kort därefter gjordes uttag med målsägandens bankkort. Även här ansåg rätten att bevisningen räckte för att styrka att den tilltalade deltagit tillsammans och i samförstånd med andra. Båda bedrägerierna bedömdes som grova, bland annat eftersom de riktats mot äldre personer i deras bostäder och innefattat ett hänsynslöst utnyttjande av deras skyddslösa ställning.

I narkotikamålet konstaterade tingsrätten att två påsar med misstänkt narkotika hittats i ett skogsparti i Örebro och att ett fingeravtryck på en påse tillhörde den tilltalade. Trots detta ansågs utredningen inte tillräcklig för en fällande dom, och åtalet ogillades.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för två fall av grovt bedrägeri. Tingsrätten bedömde den samlade brottslighetens straffvärde till omkring 16 månaders fängelse, men tog hänsyn till att den tilltalade var 18 år vid gärningarna. Straffmätningsvärdet bestämdes därför till åtta månaders fängelse.

Näringsförbudet som åklagaren begärt avslogs. Tingsrätten ansåg inte att det var visat att förutsättningarna för näringsförbud var uppfyllda.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden i den första bedrägeripunkten med 25 000 kronor och till målsäganden i den andra bedrägeripunkten med 114 150 kronor. Han ska också betala 14 200 kronor till Swedbank. Rätten beslutade även om ränta på beloppen enligt räntelagen från respektive brottsdag.

Vidare ska den tilltalade betala 15 000 kronor och 117 350 kronor som förverkad brottsvinst till staten. En beslagtagen mobiltelefon förklarades förverkad och beslagtagna kontanter förklarades också förverkade. Dessutom beslutade tingsrätten att en målsägande hade bättre rätt till viss beslagtagna egendom och att den skulle lämnas ut utan lösen.

Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna i målet.