Försök till allmänfarlig ödeläggelse och grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor ledde till skyddstillsyn

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försök till allmänfarlig ödeläggelse och grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. För den tilltalade som artikeln fokuserar på ändrade hovrätten endast påföljden. Tingsrättens fällande dom stod i övrigt fast, men påföljden bestämdes av hovrätten till skyddstillsyn i förening med fängelse i sex månader i stället för sluten ungdomsvård i ett år.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, tillsammans med andra, någon gång mellan den 13 april 2026 och den 14 april 2026 hade placerat ut en skarp handgranat på en adress i Uppsala för att framkalla detonering och därigenom försöka åstadkomma en explosion. Åtalet gällde försök till allmänfarlig ödeläggelse. Åklagaren gjorde också gällande att den tilltalade skulle dömas för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott, med samma tidsmässiga anknytning.

I hovrätten justerade åklagaren gärningsbeskrivningen för försöket till allmänfarlig ödeläggelse så att det uttryckligen angavs att den tilltalade tillsammans med andra hade placerat ut handgranaten. Hovrätten utgick från tingsrättens bedömning i skuldfrågan och prövade målet som ett överklagande.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens bedömning av utredningen. Parterna åberopade i huvudsak samma bevisning som i tingsrätten, och hovrätten tog även upp vissa vittnesuppgifter samt ett nytt sakkunnigutlåtande som åberopats av försvaret.

När det gällde den tilltalades ansvar för gärningarna fann hovrätten att utredningen inte gav stöd för att han själv hade placerat ut eller kastat handgranaten, men att han ändå varit så pass delaktig att han skulle dömas som medgärningsman till försök till allmänfarlig ödeläggelse, förutsatt att det var fråga om ett straffbart försök.

Hovrätten godtog inte invändningen om att försöket skulle vara otjänligt. Enligt hovrätten visade den tekniska utredningen inte att handgranaten varit obrukbar eller funktionsoduglig på grund av något fabrikationsfel eller liknande. Domstolen framhöll att alla komponenter som krävdes för en explosion hade funnits på plats och att det endast på grund av tillfälliga omständigheter hade saknats fara för brottets fullbordan. Därmed ansågs det vara fråga om ett straffbart försök.

Hovrätten godtog också tingsrättens bedömning i konkurrensfrågan. Den fann att gärningarna skulle bedömas som försök till allmänfarlig ödeläggelse och grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor i brottskonkurrens.

För den tilltalade ändrade hovrätten alltså inte skuldfrågan i sak. Han dömdes alltjämt för försök till allmänfarlig ödeläggelse, med den händelseperiod som angavs i åtalet, samt för grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor för samma tidsperiod. Däremot ändrades påföljden.

Domslut och påföljd

Tingsrätten hade dömt den tilltalade till sluten ungdomsvård i ett år. Hovrätten bedömde att straffmätningsvärdet var högt men att den personliga utredningen talade mot sluten ungdomsvård. Hovrätten ansåg att skyddstillsyn i förening med ett kortare fängelsestraff var en lindrigare påföljd än den som tingsrätten hade bestämt och att detta var lämpligt i stället.

Påföljden bestämdes därför till skyddstillsyn och fängelse i sex månader. Hovrätten angav att Kriminalvården skulle ansvara för övervakningen. Det framgår också att den tid den tilltalade hade varit häktad skulle beaktas i verkställigheten av fängelsestraffet. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom endast i påföljdsdelen.

Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla. Det beslutades även att ersättning till försvararen skulle betalas av staten och att kostnaden skulle stanna på staten. Något kontaktförbud eller annan särskild åtgärd framgår inte av materialet.