Våldtäkts- och utpressningsdom skärptes i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och ändrat den i flera delar. Den tilltalade döms nu även för våldtäkt och olaga tvång, och ett tidigare rån bedöms i stället som utpressning. Hovrätten undanröjer också tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas för grov fridskränkning och dömer i stället för flera enskilda brott. Fängelsestraffet höjs till 4 år och 6 månader.

Om händelsen och åtalet

Målet i hovrätten gällde i huvudsak om den tilltalade skulle dömas även för våldtäkt och olaga tvång samt om vissa gärningar skulle rubriceras om. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle fälla den tilltalade också för våldtäkt den 28 juni 2025 och olaga tvång den 28 juni 2025. Hovrätten prövade dessutom åtal som rörde misshandel, olaga hot, skadegörelse, utpressning och tidigare bedömda delar av grov fridskränkning.

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut så att den tilltalade döms för våldtäkt den 28 juni 2025 enligt 6 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken och för olaga tvång den 28 juni 2025 enligt 4 kap. 4 § första stycket 2 brottsbalken. Vidare döms den tilltalade i stället för rån den 2–3 september 2025 för utpressning enligt 9 kap. 4 § första stycket brottsbalken.

När det gäller den tidigare rubriceringen grov fridskränkning ansåg hovrätten att gärningarna inte skulle bedömas som ett sådant brott. I stället döms den tilltalade särskilt för misshandel den 27–28 juni 2025, skadegörelse den 27–28 juni 2025, misshandel den 1 september 2025, olaga hot den 22 september 2025, olaga hot den 23 september 2025, olaga hot under perioden 28 juni–23 september 2025, misshandel den 27 september 2025 och misshandel den 28 september 2025.

Hovrätten anslöt sig däremot till tingsrättens bedömning i flera andra delar. Det innebär att vissa utpressnings- och försöksbrott samt vissa skadeståndsfrågor stod fast. Av den text som lämnats framgår att hovrätten i övrigt lät tingsrättens domslut gälla.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att den i de överklagade delarna tagit del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten och att förhören från tingsrätten spelats upp. Domstolen lade stor vikt vid målsägandens berättelse, som ansågs lång, levande, logisk och detaljerad samt utan påvisade motsägelser eller svårförklarliga moment. Hovrätten ansåg att berättelsen var trovärdig och tillförlitlig.

I fråga om olaga tvång fann hovrätten att målsägandens uppgifter fick stöd av andra vittnen. Hovrätten ansåg det utrett att den tilltalade hotat att berätta för familjemedlemmar att målsäganden varit otrogen, vilket fick målsäganden att mot sin vilja tåla att bli filmad under ett sexuellt moment. Hotet bedömdes som ett sådant menligt meddelande som avses i bestämmelsen om olaga tvång.

När det gällde våldtäktsåtalet konstaterade hovrätten att parterna varit överens om att ha analsex utomhus, men att de i övrigt lämnat helt olika uppgifter om hur den sexuella kontakten uppstod och om målsägandens vilja. Hovrätten fann att målsägandens uppgifter fick stöd av övrig bevisning, bland annat genom vad flera vittnen berättat om vad målsäganden sagt efter händelsen. Domstolen godtog därför att samlaget skett mot målsägandens vilja och fann åtalet styrkt.

För misshandel den 1 september 2025 ansåg hovrätten att det var utrett att den tilltalade hållit fast målsägandens huvud och snärtat henne i ansiktet, vilket orsakat sårskada, blåmärke eller rodnad och smärta. Även den gärningen bedömdes som misshandel av normalgraden.

I fråga om grov fridskränkning gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten. Domstolen framhöll att relationen mellan parterna visserligen varit intensiv, att de kallat sig ett par och att de övernattat hos varandra, men att de båda bott i sina respektive föräldrahem och saknat integrerad ekonomi och gemensamma vardagsförhållanden. Hovrätten ansåg därför att de inte var att betrakta som närstående i lagens mening. Därmed kunde bestämmelsen om grov fridskränkning inte tillämpas.

För åtalspunkten om rån den 2–3 september 2025 ansåg hovrätten att det inte var styrkt att ett hot riktats mot den tvingade på det sätt som krävs för rån. Hovrätten godtog däremot att den tilltalade genom olaga tvång förmått målsäganden att betala pengar, och rubricerade därför gärningen som utpressning.

Domslut och påföljd

Hovrätten skärpte påföljden till fängelse i 4 år och 6 månader. Domstolen förklarade att det samlade straffvärdet blivit påtagligt högre eftersom den tilltalade även dömdes för våldtäkt och olaga tvång, även om övrig brottslighet inte längre rubricerades som grov fridskränkning och ett tidigare rån i stället bedömdes som utpressning. Hovrätten ansåg att någon annan påföljd än fängelse inte kom i fråga.

Den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Beslagen ska bestå. Hovrätten fastställde också att sekretess fortsatt ska gälla för vissa uppgifter som lagts fram inom stängda dörrar.

Skadeståndet till målsäganden fastställdes till 271 200 kronor jämte ränta enligt vad tingsrätten angett. Hovrätten uttalade att den tilltalade genom brotten utsatt målsäganden för en allvarlig kränkning och att kränkningsersättning skulle utgå. Hovrätten angav att 200 000 kronor motsvarar schablon för våldtäkt och att den samlade kränkningsersättningen bestämdes till 250 000 kronor. Hovrätten tog även ställning till ersättning för sveda och värk samt den förstörda telefonen.

Hovrätten fann vidare att tingsrättens bedömningar i flera andra skadeståndsfrågor skulle stå fast. De uppgifter som lämnats visar också att den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor. Tingsrättens påföljd hade varit fängelse i 3 år och 5 månader, så hovrättens dom innebar en skärpning.