Skyddstillsyn efter kniv- och våldsdom

Den tilltalade döms av tingsrätten för misshandel, grovt brott mot knivförbudslagen och ringa narkotikabrott. Åtalet för våldsamt motstånd ogillades. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn förenad med samhällstjänst i 120 timmar.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet rörde flera händelser under våren 2025 och 2026. Enligt åtalet knuffade den tilltalade en målsägande den 24 maj 2025 på en butik i Sundbyberg. Åklagaren gjorde gällande att detta utgjorde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Samma dag påstod åklagaren att den tilltalade hade haft en sax på allmän plats trots att det inte var befogat, och att föremålet var ägnat att användas som vapen. Den gärningen åtalades som brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, enligt 1 § första stycket och 4 § tredje stycket i den lagen. Vidare påstod åklagaren att den tilltalade samma dag hade spänt armarna, sparkat med benen och krängt med kroppen för att hindra poliser i samband med ett ingripande på en tunnelbanestation i Sundbyberg. Den gärningen åtalades som våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § och 5 § brottsbalken i dess lydelse före 2 juli 2025.

I ett senare åtal påstod åklagaren att den tilltalade den 1 april 2026 olovligen hade innehaft två tabletter innehållande oxykodon, fem tabletter innehållande alprazolam och nio tabletter innehållande diazepam. Den gärningen åtalades som ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 p. och 2 § narkotikastrafflagen.

Rättens bedömning

Den tilltalade erkände ringa narkotikabrottet, och tingsrätten fann att erkännandet fick stöd av den bevisning som åklagaren lagt fram. Därför dömdes han för den gärningen.

När det gällde misshandeln och det grova brottet mot knivförbudslagen fann tingsrätten att utredningen visade att den tilltalade hade puttat målsäganden så att hon fått blåmärke och att han hade haft saxen på allmän plats utan att det var befogat. Tingsrätten tog också ställning till den invändning som den tilltalade fört fram om att han befunnit sig i en putativ nödvärnssituation. Domstolen ansåg att hans upplevelse av hot inte var tillräcklig för att ge rätt till nödvärn eller för att befria honom från ansvar. Tingsrätten bedömde därför att gärningarna var straffbara och att de begåtts med uppsåt.

I fråga om rubriceringen ansåg tingsrätten att skadan på målsäganden motsvarade misshandel av normalgraden, men domen anger samtidigt att den tilltalade dömdes för misshandel enligt åtalet. När det gäller saxen fann tingsrätten att den hade innehafts i ett sammanhang där den kunde befaras komma till användning vid brottsligt angrepp mot någons liv, hälsa eller trygghet till person. Därför bedömdes brottet mot knivförbudslagen som grovt.

Åtalet för våldsamt motstånd ogillades. Tingsrätten hänvisade till videobevisning och konstaterade att det inte var uteslutet att de rörelser som åklagaren pekat på hade varit reflexmässiga reaktioner på stark smärta. Domstolen ansåg därför inte att det var bevisat att den tilltalade gjort sig skyldig till våldsamt motstånd.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för misshandel, grovt brott mot knivförbudslagen och ringa narkotikabrott. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Eftersom misshandeln och det grova knivbrottet ansågs ge ett artvärde som påverkade påföljdsvalet förenades skyddstillsynen med samhällstjänst i 120 timmar. Tingsrätten angav att om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse i fem månader ha dömts ut.

Den beslagtagna saxen förklarades förverkad och beslaget skulle bestå. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Enligt domen ska staten stå för kostnaderna, och den offentliga försvararen tillerkändes ersättning med 54 991 kronor.