Tvist om fakturafordringar och borgen

Tingsrätten slog fast att svarandena solidariskt ska betala ett kapitalbelopp om 955 053 kr jämte ränta till käranden samt ersätta kärandens rättegångskostnader. Tvisten gällde ett fakturaköpsavtal där käranden hade förvärvat ett antal kundfordringar från ett bolag, och där den första svaranden hade tecknat proprieborgen för bolagets samtliga förpliktelser. Svarandena bestred käromålet men medgav i huvudsak de omständigheter som käranden lagt till grund för sin talan.

Bakgrund och yrkanden

Käranden bedriver finansieringsverksamhet genom förvärv av fakturafordringar, så kallad factoring. I december 2023 ingicks ett fakturaköpsavtal med svarandebolaget, undertecknat med Bank ID av den första svarandens ställföreträdare. Genom avtalet förvärvade käranden vissa kundfordringar som svarandebolaget hade ställt ut. Samtidigt undertecknade den första svaranden proprieborgen för svarandebolagets samtliga förpliktelser gentemot käranden.

Enligt avtalet lämnade svarandebolaget flera garantier, bland annat att det som fakturerats hade beställts av och levererats till fakturamottagaren och att det inte fanns någon omständighet som kunde ge upphov till tvist om fakturan. Avtalet innehöll också ett villkor om att svarandebolaget omgående skulle återförvärva en överlåten faktura om fakturamottagaren reklamerade den eller invände mot betalningsskyldigheten, och att återförvärvsplikt också inträdde om en faktura inte betalades på förfallodagen. Affärsrisken och kreditrisken angavs ligga kvar på svarandebolaget, och återförvärv skulle ske genom att bolaget betalade fakturabeloppet till käranden.

Käranden yrkade att svarandena solidariskt skulle förpliktas att betala 955 053 kr jämte ränta med 3 procent per månad, motsvarande 36 procent årlig ränta, från respektive fakturas förfallodag. Yrkandet avsåg 36 specificerade fakturor med angivna belopp och förfallodagar. Käranden yrkade också ersättning för rättegångskostnader.

Svarandena bestred yrkandena. De medgav att kapitalbeloppet och sättet att beräkna ränta i och för sig var skäliga, men anförde att det gjorts ytterligare en betalning om 90 000 kr direkt från en kund till käranden. De uppgav också att de inte hade betalat på grund av bristande betalningsförmåga. Vidare gjorde de gällande att räntan i första hand skulle betalas av kunderna och i andra hand av svarandebolaget. Käranden bestred att någon betalning om 90 000 kr hade mottagits.

Domstolens bedömning

Tingsrätten konstaterade att svarandena hade vidgått de omständigheter som käranden lagt till grund för sin talan. När det gällde invändningen om att en betalning om 90 000 kr hade gjorts av en kund direkt till käranden, fann domstolen att det var svarandena som hade bevisbördan för detta påstående. Eftersom de inte hade åberopat någon bevisning till stöd för invändningen ansågs betalningen inte styrkt.

Domstolen avfärdade också invändningen om bristande betalningsförmåga, eftersom den inte befriade svarandena från betalningsansvar. Mot den bakgrunden fann tingsrätten att svarandena var solidariskt betalningsansvariga för det yrkade kapitalbeloppet.

I frågan om ränta konstaterade tingsrätten att svarandena hade medgett att käranden och svarandebolaget avtalat om ränta i enlighet med vad käranden påstått, men att de invänt att kunderna i första hand skulle betala räntan. Domstolen fann dock att det av avtalet framgick att det var svarandebolaget som skulle betala räntan enligt avtalet. Eftersom det dessutom var ostridigt att den första svaranden hade tecknat proprieborgen för svarandebolagets samtliga förpliktelser, var även han solidariskt betalningsskyldig för den yrkade räntan.

Som bevisning åberopade käranden avtalet, borgensåtagandet och fakturorna. Svarandena åberopade ingen bevisning.

Domslut och rättegångskostnader

Tingsrätten förpliktade svarandena att solidariskt betala 955 053 kr till käranden jämte årlig ränta om 36 procent på de specificerade fakturabeloppen från respektive förfallodag till dess full betalning sker. Domstolen biföll alltså kärandens talan i sin helhet.

Vidare skulle svarandena solidariskt ersätta käranden för rättegångskostnader. Tingsrätten fann att det yrkade beloppet om 27 800 kr var skäligt och att det skulle utgå med ränta enligt räntelagen från dagen för domen till dess betalning sker. Av beloppet avsåg 25 000 kr ombudsarvode och 2 800 kr ansökningsavgift.