Försök till mord i en bostad ledde till ändrat skadestånd i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försök till mord. Den tilltalade överklagade för att bli frikänd eller få ett lindrigare straff och lägre skadestånd, medan målsäganden begärde längre fängelsestraff och högre ersättning för kränkning. Hovrätten fastställde tingsrättens bedömning i skuld- och påföljdsfrågan, men sänkte skadeståndet.

Om händelsen och åtalet

Åtalet avsåg försök till mord den 2026-04-15. Enligt utredningen hade ett händelseförlopp inletts i den tilltalades bostad, där det uppstod ett gräl mellan den tilltalade och målsäganden. Hovrätten utgick från att målsäganden först hade utövat visst våld mot den tilltalade, eftersom den tilltalade blödde näsblod när polis och sjukvårdspersonal kom till platsen och det fanns blodspår i bostaden. Samtidigt ansåg hovrätten att den tilltalade inte befann sig i en påbörjad eller överhängande nödvärnssituation när knivhugget utdelades, eftersom den tilltalade själv hade uppgett att målsäganden gått därifrån och att knivhugget kom senare.

Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att åtalet för försök till mord också innefattade ett alternativt påstående om försök till dråp, och åklagaren vidhöll sitt andrahandsyrkande. Hovrätten prövade dock gärningen som försök till mord och fann inte skäl att rubricera om den till försök till dråp.

Tingsrätten dömde den tilltalade för försök till mord enligt 3 kap. 1 §, 11 § och 23 kap. 1 § brottsbalken. Hovrätten ändrade inte denna skuldfråga.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten slog fast att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten och att det var utrett att den tilltalade var gärningsmannen. Domstolen godtog i huvudsak tingsrättens bedömning av bevisningen. Den tilltalades uppgifter fick stöd av de fysiska omständigheterna på platsen, men inte så långt att det gav rätt till ansvarsfrihet på grund av nödvärn.

Vid bedömningen av uppsåtet anslöt hovrätten till tingsrättens slutsats att den tilltalade inte haft avsiktsuppsåt eller insiktsuppsåt, men att gärningen begicks med likgiltighetsuppsåt. Hovrätten betonade att det var fråga om ett snabbt förlopp och ett enda knivhugg, men också att den tilltalade efter den tidigare misshandeln hade följt efter målsäganden, beväpnat sig med kniv och utdelat ett mycket kraftigt hugg där kniven trängde in ända till skaftet.

Hovrätten ansåg att knivvåldet hade kunnat leda till målsägandens död och att det förelåg en konkret fara för brottets fullbordan. Samtidigt bedömde hovrätten att omständigheterna inte var så klart förmildrande att gärningen skulle bedömas som försök till dråp. Därför stod tingsrättens skuldfråga fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om skadeståndet. I övrigt stod domen fast. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt för försök till mord den 2026-04-15.

När det gällde påföljden gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Straffvärdet bedömdes motsvara elva års fängelse, men sänktes med ett år på grund av billighetsskäl eftersom den tilltalade efter gärningen ringde 112, stannade kvar på platsen och såg till att ambulanspersonalen hittade målsäganden. Påföljden bestämdes därför till fängelse i tio år.

Hovrätten ändrade dock ersättningen till målsäganden. Tingsrätten hade dömt ut 347 925 kr i skadestånd, medan hovrätten bestämde beloppet till 297 925 kr jämte ränta enligt tingsrättens dom. Hovrätten uttalade att den inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om sveda och värk samt inkomstförlust, men att kränkningsersättningen skulle sänkas till 250 000 kr eftersom några särskilda försvårande omständigheter som motiverade högre belopp inte fanns.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet fick verkställas. Det som tingsrätten hade beslutat om beslag skulle fortsätta att gälla. Vidare fick två juridiska biträden ersättning av staten för arbete och tidsspillan i hovrätten, och kostnaderna för målsägandebiträdet och den offentliga försvararen skulle slutligt stanna på staten. Uppgift om avgift till brottsofferfonden framgår av tingsrättens dom men hovrättens beslut innehåller ingen ändring i den delen.