Egenmäktighet med barn ledde till villkorlig dom och dagsbotsändring i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om egenmäktighet med barn. Den tilltalade yrkade att han skulle frikännas eller i vart fall få en lindrigare påföljd, medan åklagaren motsatte sig ändring. Hovrätten ändrade bara domen i fråga om dagsbotsbeloppets storlek, som bestämdes till 50 kronor per dagsbot. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde egenmäktighet med barn under perioden den 27 februari 2024 till den 10 april 2024. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för egenmäktighet med barn enligt 7 kap. 4 § andra stycket brottsbalken i lydelsen före den 1 juni 2024. Hovrätten prövade samma brottsrubricering och samma tidsperiod som i tingsrätten.

I hovrätten överklagade den tilltalade och begärde frikännande. Om han inte skulle frikännas yrkade han att påföljden skulle lindras. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom. Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades samma bevisning som i tingsrätten. Det inspelade förhöret med ett barn under förundersökningen samt de inspelade förhören från tingsrätten spelades upp.

Hovrätten uppgav att den hade prövat bevisningen och de rättsliga frågorna och instämde i tingsrättens bedömningar i fråga om skuld, rubricering och val av påföljd. Hovrätten gjorde alltså ingen annan bedömning än tingsrätten när det gällde om den tilltalade skulle dömas för brottet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast så att dagsbotsbeloppet bestämdes till 50 kronor. I övrigt gällde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade fortfarande döms för egenmäktighet med barn och att påföljden är villkorlig dom med 60 dagsböter, nu beräknade med 50 kronor per dagsbot.

Tingsrätten hade tidigare bestämt dagsbotsbeloppet till 80 kronor, vilket gav 4 800 kronor i böter. Hovrättens ändring innebär alltså en lägre bot, men inte någon ändring av påföljdstypen.

Tingsrätten hade också beslutat att den tilltalade skulle betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor och att han skulle återbetala 5 000 kronor av kostnaderna till staten. Hovrätten har inte ändrat dessa delar enligt den uppgift som finns här. Tingsrätten hade dessutom beslutat om ersättning från staten till två målsägandebiträden eller försvarare för arbete, tidsspillan och mervärdesskatt.

Hovrätten beslutade att en person som nämns i domen skulle få ersättning av staten för arbete med 4 573 kronor, varav 915 kronor utgjorde mervärdesskatt, och att staten ska stå för denna kostnad.