Egenmäktighet med barn under LVU-placering

Den tilltalade döms för att ha obehörigen skilt ett barn från beslutad LVU-vård under perioden februari–april 2024 i Kramfors kommun.

Händelsen

I februari 2024 beslutade förvaltningsrätten att ett barn skulle vårdas med stöd av lagen om vård av unga (LVU). Beslutet verkställdes genom placering i ett jourhem och senare i ett HVB-hem. Den 27 februari hämtade den tilltalade barnet vid skolan i Kramfors kommun och förde det därifrån. Barnet hölls sedan skilt från den beslutade vården fram till den 10 april, då polisen, efter beslut om husrannsakan, återförde barnet till vården.

Rättegången

Den tilltalade nekade till brott och hävdade i första hand att beslutet om LVU-vård inte var rättsligt fullgott och i andra hand att han saknade uppsåt. Åklagaren presenterade domstolsbeslut, journalanteckningar, e-postkorrespondens och förhör med barnet som bevisning. Under huvudförhandlingen vittnade barnet om rädsla för placeringen och beskrev hur han två gånger vädjat om hjälp till den tilltalade.

Domen

Ångermanlands tingsrätt fann det utrett att den tilltalade uppsåtligen och utan rättslig grund skilt barnet från den beslutade LVU-vården. Trots den höga straffskalan för brottet bedömdes risken för återfall som låg, varför domstolen valde villkorlig dom kombinerat med dagsböter.

Ekonomiska följder

Förutom villkorlig dom och dagsböter ålades den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden. Staten ersätter två målsäganden för arbete, tidsspillan och mervärdesskatt, varpå den tilltalade ska återbetala en del av kostnaderna.