Grovt sexuellt övergrepp mot barn och våldtäkt mot barn fastställs i hovrätten, men straffet sänks

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt sexuellt övergrepp mot barn och våldtäkt mot barn. Den tilltalade döms även i hovrätten för flera sexuella övergrepp mot barn, men hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att antalet gärningar i en del av åtalet begränsas och påföljden sätts ned från fängelse i tio år till sex år och sex månader. Skadeståndet sänks också.

Om händelsen och åtalet

Målet har gällt en tilltalad person som i hovrätten prövades efter att tingsrätten dömt för grovt sexuellt övergrepp mot barn och våldtäkt mot barn. I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas, att målsägandens skadeståndsyrkande skulle avslås och att åklagarens förverkandeyrkande skulle ogillas. Han begärde också lindrigare straff och lägre skadestånd. Åklagaren godtog i hovrätten att fängelsestraffet sattes ned till åtta år, men motsatte sig i övrigt ändring. Målsäganden motsatte sig också att tingsrättens dom ändrades.

Enligt hovrätten gällde utredningen där samma material som i tingsrätten. Hovrätten prövade åtalspunkterna var för sig och kom fram till att den tilltalade skulle fällas även i hovrätten.

När det gäller åtalspunkterna 1.1 till 1.4, som avsåg våldtäkt mot barn, fann hovrätten att målsägandens berättelse tillsammans med den övriga utredningen styrkte gärningarna. Hovrätten ändrade inte tingsrättens dom i dessa delar. Av hovrättens dom framgår att dessa gärningar avsåg ett tillfälle den 10–11 april 2026, ett tillfälle under perioden 25 mars 2025–11 april 2026 samt tre tillfällen under perioden 15 juni 2023–31 december 2024.

I fråga om åtalspunkt 1.5, som avsåg grovt sexuellt övergrepp mot barn, ansåg hovrätten att utredningen visade att ett tillfälle var styrkt, men inte flera. Tingsrättens bedömning ändrades därför så att den tilltalade dömdes för grovt sexuellt övergrepp mot barn vid ett tillfälle någon gång under perioden 1 januari 2024–24 mars 2026.

Hovrätten prövade också åtalspunkt 1.6, som gällde våldtäkt mot barn vid ett obestämt antal tillfällen under lång tid. Hovrätten fann att det var styrkt att den tilltalade under perioden november 2024 till den 9 april 2026 på en adress vid Drillstigen vid i vart fall ett tiotal tillfällen genomfört orala och vaginala samlag med målsäganden samt vid ett tillfälle fört in sitt finger i hennes underliv. Hovrätten dömde därför för våldtäkt mot barn enligt denna punkt och ändrade tingsrättens dom så att gärningen beskrevs som ett visst antal tillfällen inom den angivna perioden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att målsäganden var trovärdig och att hennes uppgifter var tillförlitliga. Hovrätten framhöll att hennes berättelse framstod som självupplevd, att det inte fanns någon anledning att anta att hon ljugit om den tilltalade och att hennes uppgifter om flera konkreta detaljer fått stöd av övrig utredning.

Som särskilt stöd lyfte hovrätten fram DNA-fynd på en vibrator som påträffats i den tilltalades bostad på en plats och med ett utseende som målsäganden beskrivit. Hovrätten fäste också vikt vid att sperma från den tilltalade anträffats på målsägandens sängkläder. Den förklaring den tilltalade lämnat om dessa spår bedömdes som osannolik. Hovrätten ansåg även att uppgiften om att den tilltalade gett målsäganden ett piller överensstämde med senare utredning om att han köpt ett så kallat akut p-piller.

Vidare ansåg hovrätten att målsägandens uppgifter till sjukvårdspersonal låg i linje med hennes berättelse i övrigt. Hennes uppgifter fick också starkt stöd av ett vittne som målsäganden berättat för långt innan polisanmälan gjordes. Även uppgifter från ett annat vittne om målsägandens förändrade mående efter anmälan talade för åtalet. Hovrätten fann att den tilltalades förnekande inte rubbade bevisvärdet i åklagarens bevisning.

När hovrätten begränsade grovt sexuellt övergrepp mot barn till ett tillfälle berodde det på att målsäganden visserligen berättat att vibratorn använts ungefär fem gånger, men också sagt att det kunde ha varit färre. Hovrätten ansåg därför att det inte var ställt utom rimligt tvivel att flera än ett tillfälle var bevisat.

I fråga om den mer omfattande våldtäktsgärningen fann hovrätten att utredningen visade upprepade övergrepp under lång tid, men att bevisningen inte gav stöd för alla delar av åklagarens påstående. Hovrätten ansåg dock att det var styrkt att den tilltalade under den aktuella perioden vid i vart fall ett tiotal tillfällen hade genomfört orala och vaginala samlag med målsäganden och vid ett tillfälle fört in ett finger i hennes underliv.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes för våldtäkt mot barn vid de åtalspunkter som avsåg ett tillfälle den 10–11 april 2026, ett tillfälle under perioden 25 mars 2025–11 april 2026, samt tre tillfällen under perioden 15 juni 2023–31 december 2024. Han dömdes också för grovt sexuellt övergrepp mot barn vid ett tillfälle under perioden 1 januari 2024–24 mars 2026 och för våldtäkt mot barn enligt åtalspunkt 1.6 under perioden 1 november 2024–9 april 2026.

Påföljden sattes ned från tingsrättens fängelse i tio år till fängelse i sex år och sex månader. Hovrätten motiverade detta med det samlade straffvärdet och tillämpningen av reglerna om maximistraff. Hovrätten uttalade också att den tilltalades ungdom inte skulle beaktas vid straffmätningen på grund av minimistraffet för brotten.

Skadeståndet sänktes från 1 260 000 kronor till 860 000 kronor. Hovrätten ansåg att 800 000 kronor utgjorde skälig ersättning för den samlade kränkningen och att ytterligare ersättning skulle utgå för sveda och värk enligt schablon. Ränta skulle betalas enligt tingsrättens bestämmande.

Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Tingsrättens beslut om beslag och sekretess skulle fortsätta att gälla. Den tilltalade ska inte längre ses utifrån tingsrättens högre skadeståndsbelopp, men hovrätten lämnade i övrigt vissa verkställighetsåtgärder oförändrade. Den offentliga försvararen fick ersättning av staten, och staten skulle bära kostnaderna i hovrätten för försvararen och det tidigare målsägandebiträdet.