Penningtvättsbrott ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för penningtvättsbrott efter att ha tagit emot och förfogat över pengar som målsäganden hade förts över till honom efter ett bedrägeri. Tingsrätten fann att han hade agerat med sådan kännedom att han skulle dömas för brottet, men inte för vissa kortköp där tidpunkterna var oklara. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med dagsböter, och den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden samt ersätta staten för försvarskostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg penningtvättsbrott enligt 3 § första stycket 1 lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade målsäganden den 9 juli 2025 utsatts för ett bedrägeri och vilseletts att föra över 14 500 kronor till den tilltalade. Det påstods att den tilltalade hade upplåtit sitt bankkonto, tagit emot pengarna och därefter förfogat över dem genom kortköp, swishöverföring och överföringar mellan konton. Åtgärderna skulle ha syftat till att dölja att egendomen härrörde från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheterna för honom själv eller någon annan att tillgodogöra sig pengarna. I andra hand gjorde åklagaren gällande penningtvättsförseelse, med hänvisning till att den tilltalade i vart fall haft skälig anledning att anta att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet.

Tingsrätten prövade endast den tilltalades ansvar för penningtvättsbrott. Domstolen fann att de åtgärder som lagts honom till last hade ägt rum den 9 juli 2025 i Sundsvall. Det ansågs också visat att pengarna hade förfogats över genom kortköp, swishöverföring och överföring till ett annat bankkonto. Samtidigt uttalade rätten att den tilltalade inte skulle dömas för kortköpen via Revolut, eftersom det fanns frågetecken kring tidpunkterna för dessa dispositioner. Någon fällande prövning av den alternativa åtalsrubriceringen penningtvättsförseelse redovisades inte i domskälen.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade brott och uppgav att han saknade uppsåt att dölja grundbrottet samt att han inte hade kunskap eller skälig anledning att anta att pengarna härrörde från bedrägeri eller annat brott. Han berättade att han hade kontaktats av en okänd person som bad honom vidareförmedla pengar till en gemensam bekant, att han gick med på detta och att han senare blev misstänksam eftersom avsändaren angavs som målsäganden. Trots detta genomförde han överföringarna eftersom det var stressigt på arbetet.

Tingsrätten hänvisade till den tilltalades egna förfoganden över pengarna och bedömde att de talade för att han hade kännedom eller förstod att pengarna härrörde från brott. Domstolen ansåg också att hans berättelse inte minskade styrkan i åklagarens bevisning, bland annat eftersom han inte ville uppge till vem han avsåg att vidareförmedla pengarna och eftersom hans uppgifter framstod som märkliga och delvis motsägelsefulla. Med stöd av den utredning som lagts fram, däribland förhör med den tilltalade och uppläst polisförhör med vittne, fann tingsrätten att skuld var styrkt för penningtvättsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för penningtvättsbrott den 9 juli 2025. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 50 dagsböter om 200 kronor, sammanlagt 10 000 kronor. Tingsrätten ansåg att straffvärdet motsvarade ett kort fängelsestraff men att det saknades särskild anledning att befara återfall i brott.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 14 500 kronor jämte ränta enligt räntelagen till dess betalning sker. Därutöver ska han betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade även att försvararen ska få ersättning av staten med 5 061 kronor, fördelat på arbete och mervärdesskatt, och att den tilltalade ska betala tillbaka samma belopp till staten.