Låneupplägg med BankID ledde till fällande dom för grovt bedrägeri

Den tilltalade döms för fyra fall av grovt bedrägeri medelst olovlig identitetsanvändning och urkundsförfalskning, medan övriga åtalspunkter ogillas som preskriberade. Tingsrätten dömer till villkorlig dom och 160 dagsböter samt bestämmer skadestånd till målsäganden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde grovt bedrägeri medelst olovlig identitetsanvändning och urkundsförfalskning vid sammanlagt 18 tillfällen under perioden 2019-05-07 till 2020-03-26. Enligt åtalet hade den tilltalade över internet använt målsägandens namn, personuppgifter och bankuppgifter i samband med låneansökningar och ansökningar om höjning av befintliga lån. Ansökningarna signerades med målsägandens BankID, och pengarna fördes enligt åtalet vidare till den tilltalade. Händelserna uppgavs ha skett i Hallstavik i Norrtälje kommun.

Tingsrätten prövade varje gärning och fann att fyra av dem skulle bedömas som grova bedrägerier, eftersom de avsåg högre belopp. Dessa gällde 2019-11-07 till 2019-11-15 med 44 505 kr, 2019-12-27 till 2019-12-30 med 35 000 kr, 2020-01-05 till 2020-01-08 med 60 000 kr och 2020-01-11 till 2020-03-26 med 25 000 kr. För dessa fyra tillfällen dömdes den tilltalade. De övriga 14 åtalspunkterna, som avsåg tiden 2019-05-07 till 2020-03-25, bedömdes som bedrägeri av normalgraden och ogillades eftersom de var preskriberade när åtalet väcktes.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann det utrett att den tilltalade hade använt målsägandens identitetsuppgifter utan samtycke och att detta hade orsakat olägenhet och skada. Domstolen fäste vikt vid att målsäganden hade gett henne tillgång till BankID för skötseln av den gemensamma ekonomin, men ansåg att detta samtycke inte omfattade rätt att ta lån i målsägandens namn. Rätten hänvisade också till att låneansökningarna varit kopplade till den tilltalades egna telefonuppgifter, att BankID-utredningen visade att målsägandens BankID fanns i hennes mobiltelefon, och att lånebeloppen i huvudsak hade förts över till hennes konto.

När det gällde urkundsförfalskning bedömde tingsrätten att de elektroniska låneansökningarna och låneavtalen utgjorde urkunder och att signeringen med målsägandens BankID gav handlingarna ett oriktigt utställarförhållande. Därmed ansågs falska urkunder ha framställts. Domstolen avvisade också invändningen om att den tilltalade inte förstått att användningen var otillåten och ansåg att straffrättsvillfarelsen inte var uppenbart ursäktlig.

I fråga om bedrägeri fann tingsrätten att kreditgivarna hade vilseletts att tro att det var målsäganden som ansökte om krediterna och att detta hade lett till utbetalningar. Domstolen bedömde att den tilltalade saknade vilja och förmåga att betala tillbaka pengarna vid tidpunkten för lånen, och att förfarandet inneburit vinning för henne samt risk för slutlig skada för kreditgivarna. Invändningen om nöd godtogs inte. Tingsrätten konstaterade att relationen varit konfliktfylld och att det funnits uppgifter om våld och kontroll, men ansåg att den beskrivna situationen inte utgjorde nöd i rättslig mening.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grovt bedrägeri medelst olovlig identitetsanvändning och urkundsförfalskning vid fyra tillfällen, med händelsedatum 2019-11-07 till 2019-11-15, 2019-12-27 till 2019-12-30, 2020-01-05 till 2020-01-08 och 2020-01-11 till 2020-03-26. Åtalet i övriga 14 punkter ogillas. Påföljden bestäms till villkorlig dom förenad med 160 dagsböter om 250 kr, totalt 40 000 kr.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 10 000 kr jämte ränta enligt räntelagen från 2020-03-25. Dessutom ska hon betala 800 kr till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade även om ersättning till försvarare och målsägandebiträde samt att den tilltalade ska återbetala 50 000 kr av kostnaderna till staten.