Villkorlig dom för grovt bokföringsbrott

Den tilltalade döms för grovt bokföringsbrott begånget under perioden den 1 januari 2023 till den 31 december 2023. Tingsrätten ansåg att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts med uppsåt och att brottet var grovt. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med samhällstjänst, och den tilltalade meddelades även näringsförbud i tre år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda punkt, grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § andra stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen var den tilltalade ansvarig företrädare för ett bolag under den aktuella perioden. Under tiden den 1 januari 2023 till den 31 december 2023 ska han uppsåtligen eller, i andra hand, av oaktsamhet ha åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att inte löpande bokföra affärshändelser eller genom att inte bevara räkenskapsmaterial på betryggande sätt. Det angavs att rörelsens förlopp därför inte kunde bedömas med ledning av bokföringen. Åklagaren gjorde också gällande att brottet var grovt eftersom åsidosättandet avsåg mycket betydande belopp. Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt bokföringsbrott enligt åtalet.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann genom utredningen att den tilltalade under den tid som omfattades av åtalet var styrelseledamot och formell företrädare för bolaget och därmed ansvarig för att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Domstolen konstaterade också att någon räkenskapsinformation inte hade kunnat omhändertas vid konkursen och att konkursförvaltaren inte heller lyckats få kontakt med den tilltalade. Av den skriftliga utredningen om banktransaktioner framgick att verksamheten hade haft ett betydande antal bokföringspliktiga affärshändelser, vilket innebar att det funnits en löpande bokföringsskyldighet.

Den tilltalade uppgav att han anlitat en extern bokföringskonsult och skickat material dit. Konsulten berättade dock att uppdraget bara pågick under några månader, att betydande underlag saknades trots begärda kompletteringar och att kontakten sedan upphörde. Tingsrätten ansåg därför att bolagets bokföringsskyldighet hade åsidosatts på det sätt som åklagaren påstått. Eftersom ingen bevarad räkenskapsinformation kunde presenteras fann domstolen att de objektiva förutsättningarna för bokföringsbrott var uppfyllda.

När det gällde uppsåt konstaterade tingsrätten att den tilltalade bedrivit verksamheten sedan 2019 och hade kännedom om att verksamheten var bokföringsskyldig och om sitt eget ansvar. Domstolen ansåg att han, även om han anlitat en extern konsult, hade ett ansvar att försäkra sig om att bokföringen sköttes och att räkenskapsinformation bevarades. Mot den bakgrunden bedömde tingsrätten att han måste ha haft insikt om att någon fullständig bokföring inte upprättades eller bevarades, eller i vart fall varit likgiltig inför detta. Brottet bedömdes därför som begånget med uppsåt. Eftersom åsidosättandet avsåg mycket betydande belopp ansåg tingsrätten att gärningen skulle bedömas som grovt brott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grovt bokföringsbrott. Tingsrätten bedömde straffvärdet till sex månaders fängelse. Trots att utgångspunkten för grovt bokföringsbrott är fängelse fann domstolen, med hänsyn till att den tilltalade i allt väsentligt var tidigare ostraffad, att det inte fanns stöd för återfallsrisk och att han samtyckt till och bedömts lämplig för samhällstjänst, särskilda skäl att bestämma påföljden till villkorlig dom förenad med samhällstjänst. Antalet timmar samhällstjänst bestämdes till 160.

Den tilltalade meddelades näringsförbud i tre år, räknat från den tidpunkt då beslutet inte längre kan överklagas. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska ersätta försvararkostnader, och den tilltalade ska återbetala 3 752 kronor av kostnaden till staten. Ett belopp om 37 518 kronor betalades av staten som ersättning, uppdelat på arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt.