Grovt bokföringsbrott och skattebrott ledde till fyra års fängelse i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott, bokföringsbrott, grovt skattebrott, skattebrott och överträdelse av näringsförbud. För den tilltalade som den här artikeln fokuserar på ändrade hovrätten tingsrättens dom endast när det gällde fängelsestraffets längd, som bestämdes till fyra år. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast, inklusive näringsförbud, beslag, skattetillägg och förverkande.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en överklagad dom från tingsrätten där den tilltalade hade dömts för flera brott kopplade till bokföring och beskattning. Hovrätten prövade åtalen utifrån den bevisning som redan hade lagts fram i tingsrätten, kompletterad med viss ny skriftlig bevisning och tilläggsförhör. En del av den nya utredningen bestod i att nytt bokföringsmaterial hade lämnats in under hovrättens handläggning och granskats av Ekobrottsmyndigheten.

Enligt hovrätten skulle den tilltalade dömas för två fall av grovt bokföringsbrott, ett fall av bokföringsbrott, fyra fall av grovt skattebrott och två fall av skattebrott. Hovrätten gjorde bedömningen att det grova bokföringsbrott som avsåg underlåtenhet att bokföra över tusen transaktioner om drygt 50 miljoner kronor i skatteundandragande syfte hade ett straffvärde om minst fängelse i två år. Även det grova bokföringsbrottet enligt en annan åtalspunkt bedömdes ha ett straffvärde som något översteg fängelse i ett år. För skattebrotten anslöt sig hovrätten i huvudsak till tingsrättens bedömningar.

Tingsrätten hade tidigare funnit att den tilltalade skulle dömas till fängelse i tre år och sex månader. Hovrätten höjde alltså straffet till fyra år. Tingsrättens övriga bedömningar stod i huvudsak fast.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning av att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts och att det fanns ett huvudsakskrav uppfyllt för de grova bokföringsbrotten. Den nya bevisningen ändrade inte hovrättens slutsatser, eftersom det nya bokföringsmaterialet enligt utredningen hade upprättats sent, i slutet av föregående år och början av innevarande år, och därför inte rubbade den tidigare bevisbilden.

När det gällde skuldfrågan för de grova bokföringsbrotten och skattebrotten gjorde hovrätten inte någon annan bedömning än tingsrätten, utom att hovrätten uttryckligen konstaterade att den tilltalade hade handlat med avsiktsuppsåt i fråga om vissa gärningar. Hovrätten ansåg att gärningarna skulle bedömas som grova i de fall där de avsett mycket betydande belopp eller haft annan försvårande karaktär.

Hovrätten tog också ställning till näringsförbud, skattetillägg, beslag och förverkande. Där delade hovrätten tingsrättens bedömningar fullt ut. Det innebär att näringsförbudet stod kvar, att skattetillägget lämnades oförändrat och att det beslagtagna bokföringsmaterialet samt den beslagtagna bilen omfattades av tingsrättens beslut.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade till fängelse i fyra år. Det var en ändring jämfört med tingsrättens fängelsestraff på tre år och sex månader. Hovrätten ansåg att det samlade straffvärdet uppgick till fängelse i fyra år och att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga.

Tingsrättens näringsförbud för den tilltalade stod fast och skulle gälla utan hinder av att hovrättens dom ännu inte hade fått laga kraft. Även tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens beslut om skattetillägg eller förverkande.

Den tilltalade var inte ensam i målet, men denna artikel avser endast den tilltalade person som hovrättens domslut gällde i den del som ändrades i fråga om påföljd.