Grovt narkotikabrott och narkotikabrott vid flera tillfällen – hovrätten fastställer fängelsedom

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott och flera fall av narkotikabrott. Hovrätten fastställer i huvudsak tingsrättens dom och ändrar endast så att den tilltalade döms för att ha sålt 20 gram kokain vid ett tillfälle i stället för den större mängd som åklagaren påstått. Påföljden om fängelse tre år och sex månader står kvar, och den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade skulle dömas för grovt narkotikabrott enligt åtalspunkten 1 första stycket. Den tilltalade yrkade i sin tur att hovrätten skulle göra flera ändringar, bland annat att de 29 tabletter som ingick i åtalspunkten 1 första stycket inte skulle bedömas som innehav i försäljningssyfte utan endast för eget bruk. Hon yrkade också att försäljningarna i åtalspunkten 1 andra stycket vid punkterna 25, 26 och 31 endast skulle avse mindre mängder kokain än vad åklagaren påstått. Slutligen yrkade hon strafflindring och att förverkande av en mobiltelefon skulle avslås.

Hovrätten utgick från att tingsrättens dom inte hade överklagats i de delar som gällde att den tilltalade gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott avseende kokain, cannabisharts och cannabis enligt åtalspunkten 1 första stycket samt narkotikabrott vid 25 tillfällen enligt åtalspunkten 1 andra stycket 1–24 och 27–30.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grovt narkotikabrott, med gärningstid 18–20 mars 2026, samt för narkotikabrott vid 28 tillfällen under perioden 25 februari–2 mars 2026. I hovrätten var den centrala frågan dels om tabletterna i den första åtalspunkten hade innehafts i försäljningssyfte, dels hur stor mängd kokain som faktiskt hade sålts vid försäljningarna i åtalspunkten 1 andra stycket punkterna 25, 26 och 31.

Hovrätten fann, i likhet med tingsrätten, att utredningen gav stöd för att tabletterna i vart fall delvis hade innehafts i försäljningssyfte. Tingsrättens bedömning stod därför fast i den delen.

När det gällde försäljningarna byggde utredningen främst på den tilltalades egna uppgifter, chattar och anteckningar. Hovrätten ansåg att anteckningarna visade en systematik där en fullbordad försäljning markerats på visst sätt. För försäljningen den 2 mars 2026, som avsåg punkt 31 och ägt rum på en gata som i domen anges med gatunamn, fann hovrätten dock att det bara var visat att 20 gram kokain hade sålts. Hovrätten kunde inte med säkerhet dra slutsatsen att de övriga mängderna som åklagaren påstått hade överlåtits. I övrigt gjorde hovrätten inga andra bedömningar än tingsrätten i fråga om de försäljningar som den tilltalade invänt mot.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog i allt väsentligt del av samma utredning som tingsrätten. I målet förekom även viss ny skriftlig bevisning från en annan tilltalad, men hovrätten fann beträffande den tilltalade att tingsrättens bedömningar i de överklagade delarna i huvudsak skulle stå fast.

När det gällde skuldfrågan ansåg hovrätten att utredningen inte gav skäl att frångå tingsrättens bedömning i fråga om tabletterna eller majoriteten av de narkotikabrott som den tilltalade redan dömts för. Däremot bedömde hovrätten att det saknades tillräckligt stöd för att den tilltalade vid den aktuella försäljningen den 2 mars 2026 hade sålt mer kokain än 20 gram. Den delen av tingsrättens dom ändrades därför.

I fråga om påföljden bedömde hovrätten att den justering som gjordes i ansvarsdelen inte påverkade straffvärdet. Hovrätten beaktade samtidigt att utredningen, särskilt chattarna, visade att den tilltalade haft en mer aktiv roll i narkotikaverksamheten. Vad hon uppgett om att hon känt sig pressad och hotad föranledde inte någon annan bedömning av straffvärdet.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak. Det innebär att den tilltalade fortsatt döms för grovt narkotikabrott avseende kokain, cannabisharts och cannabis enligt åtalspunkten 1 första stycket, samt för narkotikabrott enligt åtalspunkten 1 andra stycket 1–24 och 27–30. Hovrätten ändrade dock tingsrättens dom så att den tilltalade i åtalspunkten 1 andra stycket punkt 31 döms för att ha sålt 20 gram kokain.

Påföljden fängelse tre år och sex månader stod kvar oförändrad. Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Det framgår att tingsrätten tidigare hade beslutat om häktning till dess att straffet fick verkställas, och hovrätten lät den ordningen bestå.

Hovrätten godtog vidare att en mobiltelefon som tagits i beslag från den tilltalade ska förverkas, eftersom telefonen hade använts som hjälpmedel i den brottsliga verksamheten och även fortsättningsvis kunde komma att användas på det sättet. Tingsrättens beslut om beslag skulle därför fortsätta att gälla. Däremot redovisas ingen ändring av den avgift till brottsofferfonden som tingsrätten hade beslutat om i den del av texten som hovrätten återger.

När det gäller rättegångskostnaderna får en försvarare ersättning av staten med 26 687 kr, och staten ska slutligt stå för den kostnaden. Hovrätten uttalade också att kostnaden för den tilltalades försvar ska stanna på staten med hänsyn till det förhållandevis långa fängelsestraffet.