Rån och grov misshandel prövades i hovrätten – tingsrättens dom stod fast

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån och grov misshandel. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. För den tilltalade innebar det att hovrättens bedömning blev densamma som tingsrättens i den del som gällde rån, medan åtalet för grov misshandel ogillades.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde två huvudfrågor. Den ena gällde ett åtal för grov misshandel. Den andra gällde ett åtal för rån. I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från rånåtalet och att målsägandens skadeståndstalan skulle ogillas. Han begärde också, i andra hand, att gärningen inte skulle rubriceras som rån och att påföljden skulle lindras samt skadeståndet sättas ned. Åklagaren motsatte sig ändring och yrkade att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel. Målsägandens biträde yrkade i hovrätten också att de tilltalade skulle dömas för grov misshandel och betala skadestånd.

Hovrätten redovisade att den, i de överklagade delarna, hade tagit del av samma utredning som tingsrätten och att tingsrättens förhörsuppspelningar hade spelats upp.

När det gäller åtalet för grov misshandel utgick hovrätten från samma gärningsbeskrivning som tingsrätten. Hovrätten prövade om den tilltalade, tillsammans med andra, skulle dömas för grov misshandel och betala skadestånd till målsäganden. Tingsrätten hade frikänt den tilltalade från grov misshandel, och hovrätten kom till samma slutsats.

När det gäller åtalet för rån fann hovrätten, på samma grunder som tingsrätten, att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad hade tagit målsägandens jacka efter att målsäganden trängts upp mot en vägg, hållits fast och skallats. Hovrätten ansåg att gärningen inte var att bedöma som mindre allvarlig och att rubriceringen rån därför skulle stå fast.

Rättens bedömning och bevisning

I frågan om grov misshandel konstaterade hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den muntliga bevisningen var vag. Hovrätten framhöll att de hörda personerna hade begränsade iakttagelser på grund av berusning, nattid, dåliga ljusförhållanden och avstånd till händelsen. Ingen av de hörda kunde med säkerhet uttala sig om vem som gjort vad i bråket. De signalement som lämnats var allmänt hållna och inte tillräckligt utmärkande för att knytas till någon av de tilltalade. Hovrätten ansåg därför att åklagarens gärningspåstående inte var bevisat ställt utom rimligt tvivel mot den tilltalade. Åtalet för grov misshandel ogillades alltså.

När hovrätten prövade rånåtalet fann domstolen däremot att utredningen visade att den tilltalade och en medtilltalad handlat tillsammans och i samförstånd med tillägnelseuppsåt. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att våldet och omständigheterna inte gjorde gärningen mindre allvarlig. Bevisningen räckte därför för fällande dom för rån.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Det innebär att den tilltalade dömdes för rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken och frikändes från åtalet för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i tre månader samt skyddstillsyn med särskild föreskrift om att den tilltalade skulle genomgå den insats frivården fann lämplig. Hovrätten uppgav att den instämde i tingsrättens bedömningar av straffvärde, straffmätningsvärde och påföljdsval. Någon annan påföljd angavs därför inte i hovrättens beslut, vilket innebär att tingsrättens påföljd stod fast.

I tingsrätten ålades den tilltalade också att solidariskt med en medtilltalad betala skadestånd till målsäganden med 7 450 kr jämte ränta från den 6 mars 2022. Den delen stod fast i hovrätten, som anslöt sig till tingsrättens bedömning av kränkningsersättning och ersättning för förlorade kontanter. Hovrätten lämnade också målsägandens skadeståndsanspråk i den del som avsåg grov misshandel utan bifall.

Det framgår inte av det tillhandahållna materialet att den tilltalade var häktad. Frågan om häktning i hovrättens beslut gällde en annan person och ska därför inte hänföras till den tilltalade.