Grov misshandel i gemensamt hem

Den tilltalade har dömts för grov misshandel efter att tingsrätten funnit det ställt utom rimligt tvivel att han under tiden den 2–3 augusti 2026 utövat våld mot målsäganden i deras gemensamma hem. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år 6 månader. Den tilltalade ska dessutom vara kvar i häkte tills straffet får verkställas och ska betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalspunkten

Åtalet avsåg en enda punkt. Den tilltalade åtalades för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen ska han ha slagit, sparkat, rivit och dragit i målsäganden eller på annat okänt sätt tillfogat henne skada någon gång mellan den 2 augusti 2026 och den 3 augusti 2026 på Lunkeliden i Landvetter i Härryda kommun. Målsäganden uppgavs ha orsakas skada och smärta. Åklagaren gjorde gällande att brottet var grovt eftersom den tilltalade visat särskild hänsynslöshet eller råhet genom att misshandeln skett mot en närstående som befunnit sig i en utsatt situation och som han haft omsorg om, samt med hänsyn till skadornas omfattning. Den tilltalade förnekade gärningen.

Av utredningen framgår att den tilltalade och målsäganden varit gifta i många år och att målsäganden led av långt gången demenssjukdom och vårdades i hemmet med stöd av hemtjänst. Hemtjänstpersonal larmade polis vid lunchtid den 3 augusti 2026 eftersom man misstänkte att målsäganden utsatts för misshandel. Läkare undersökte målsäganden på akuten samma dag och en rättsmedicinsk undersökning utfördes den 6 augusti 2026. Journalanteckningar, fotografier och rättsintyg visade ett stort antal hudavskrapningar och underhudsblödningar på kroppen, huvudet och i ansiktet. Enligt rättsintyget talade skadornas utseende och lokalisering för trubbigt våld, och flera av skadorna bedömdes tala för slag, spark eller islag mot hård yta. Rättsintyget angav också att skadorna förenligt kunde ha uppkommit under tidsperioden 2–3 augusti 2026.

Tingsrätten redovisade även vittnesuppgifter från hemtjänstpersonal och polis. En hemtjänstanställd berättade att hon den 2 augusti inte såg några skador på målsäganden. En annan hemtjänstanställd uppgav att skadorna den 3 augusti såg färska ut och att målsäganden hade mycket ont. Polisen som kom till bostaden efter larmet berättade att hon fann en blåslagen kvinna som låg på sidan i sängen och att kvinnan skrek av smärta. Tingsrätten noterade även uppgifter om att det funnits oro för att målsäganden tidigare farit illa i hemmet och att den tilltalade vid flera tillfällen uppträtt aggressivt och hotfullt.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att bevisningen talade starkt för att den tilltalade utövat våld mot målsäganden och därigenom orsakat hennes skador. Domstolen ansåg att det enda tänkbara alternativa händelseförloppet skulle vara en mycket allvarlig fallolycka mellan den 2 och 3 augusti 2026, men att skadornas placering, särskilt den kraftiga blåtiran över ögat, talade emot en sådan förklaring. Att målsäganden skulle ha fallit så illa och sedan tagit sig upp för egen maskin bedömdes som mycket osannolikt. Tingsrätten fäste också vikt vid att den tilltalade inte larmat om någon fallolycka och inte lämnat någon rimlig förklaring till skadorna.

Domstolen kom därför fram till att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade utövat våld mot målsäganden och tillfogat henne skada och smärta. Åtalet ansågs styrkt. När det gällde rubriceringen konstaterade tingsrätten att misshandeln ägt rum i det gemensamma hemmet, att målsäganden inte haft någon möjlighet att värja sig och att hon på grund av sin sjukdom haft stora svårigheter att kommunicera med omgivningen. Sammantaget ansåg tingsrätten att den tilltalade, som haft omsorg om målsäganden, visat sådan särskild hänsynslöshet att gärningen skulle bedömas som grov misshandel.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för grov misshandel, enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken, för händelsen den 2–3 augusti 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år 6 månader. Tingsrätten uttalade att straffvärdet inte understeg fängelse i två år, men att den tilltalades ålder och något nedsatta hälsa medförde att straffvärdet i detta fall bestämdes till fängelse i 1 år och 6 månader. Med hänsyn till straffvärdet och brottets art ansåg domstolen att ingen annan påföljd än fängelse var möjlig.

Den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Domstolen angav att skälet var att det inte var uppenbart att det saknades risk för återfall i brott. Sekretessen för vissa fotografier som lagts fram bakom stängda dörrar skulle bestå. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för ersättning till försvarare och målsägandebiträde.