Märkesförfalskning bedöms som ringa brott i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och ändrat domen endast i fråga om rubriceringen av märkesförfalskning. Den tilltalade döms i hovrätten för märkesförfalskning, ringa brott, den 8 juni 2026, enligt 14 kap. 8 § andra stycket brottsbalken. I övrigt står tingsrättens dom fast, vilket innebär att den tilltalade alltjämt döms för folkbokföringsbrott, häleri och rån samt till fängelse i tre år. Hovrätten fastställer också häktningen tills fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande av tingsrättens dom. Hovrätten har prövat flera åtalspunkter som rörde händelser den 8 juni 2026. För den tilltalade gällde bland annat folkbokföringsbrott, häleri, märkesförfalskning och rån.

I hovrätten yrkade åklagaren att fängelsestraffen skulle skärpas, men när det gällde märkesförfalskningen gjorde åklagaren gällande att gärningen skulle bedömas som ringa brott. Den tilltalade bestred ansvar för märkesförfalskning och häleri, och yrkade också att åtalet för rån skulle bedömas som grov stöld och grovt olaga hot. Han yrkade dessutom att skadeståndet skulle sättas ned och att påföljden skulle mildras.

Hovrätten konstaterade att den inte överklagade delen av tingsrättens dom skulle stå fast i fråga om folkbokföringsbrott. När det gäller rånet anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att den tilltalade tillsammans med en medtilltalad, genom hot och visst fysiskt våld, hade tillgripit målsägandens bil. Gärningen bedömdes därför som rån.

I fråga om häleriet utgick hovrätten från att den tyska registreringsskylt som återfanns i bilen inte låg där när färden avslutades efter kollisionen, utan att skylten sannolikt lossnat vid kollisionen och senare lagts in i bilen. Hovrätten fann att den tilltalade och medtilltalad känt till att bilen var frånhänd den rättmätige ägaren genom brott och att deras åtgärder med bilen varit ägnade att försvåra återställande. Tingsrättens dom stod därför fast även i denna del.

När det gäller märkesförfalskning fann hovrätten att det var visat att den tilltalade gjort sig skyldig till gärningen. Hovrätten utgick från att den bil som användes vid brottet var stulen och falskskyltad, och ansåg att omständigheterna visade att den tilltalades brottsplan omfattade att montera felaktiga skyltar på fordon. Till skillnad från tingsrätten bedömde hovrätten dock att gärningen skulle rubriceras som ringa brott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten, och förhören från tingsrätten spelades upp. Hovrätten beaktade också viss ny utredning som tydde på att den icke monterade tyska registreringsskylten låg utanför bilen efter polisingripandet och inte i bilen, vilket åklagaren godtog.

Vid bedömningen av rånet betonade hovrätten att den tilltalade och medtilltalad agerat tillsammans och varit lika aktiva vid händelsen. Det ledde till att hovrätten delade tingsrättens slutsats om ansvar för rån.

Vid bedömningen av häleri fäste hovrätten vikt vid att användningen av bilen uppenbart syftade till att gärningsmännen inte skulle kunna knytas till rånet. Hovrätten ansåg det vara uteslutet att en rättmätig ägare skulle tillhandahålla bilen för detta ändamål. Därför ansågs det visat att den tilltalade känt till att bilen var stulen.

Vid bedömningen av märkesförfalskning noterade hovrätten att den tilltalade först hade tagit på sig ansvar under utredningen men senare ändrat uppgift utan rimlig förklaring. Hovrätten framhöll också att han vidgått att han medförde stulna skyltar i bilen. Sammantaget ansågs det bevisat att han gjort sig skyldig till märkesförfalskning, men att brottet var ringa.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i den delen att märkesförfalskningen bedömdes som ringa brott enligt 14 kap. 8 § andra stycket brottsbalken i stället för enligt första stycket. I övrigt fastställdes tingsrättens domslut.

Den tilltalade döms därför fortsatt för folkbokföringsbrott, häleri, märkesförfalskning, ringa brott, och rån. Påföljden är fängelse i tre år, vilket innebär att hovrätten inte ändrade den påföljd som tingsrätten bestämt.

Hovrätten fann inte skäl att ändra skadeståndsbedömningen och fastställde även den delen av domen. Den tilltalade ska dessutom vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Beslagen ska bestå enligt tingsrättens beslut.