Två trafikbrott ledde till böter

Den tilltalade döms av tingsrätten för två trafikbrott som båda ska ha begåtts den 28 augusti 2026 på E65 i Svedala kommun. För brott mot trafikförordningen enligt 3 kap. 2 § och 14 kap. 3 § 1 p b trafikförordningen döms den tilltalade för att inte ha anpassat avståndet till fordonet framför. För hastighetsöverträdelse enligt 3 kap. 17 § 4 st och 14 kap. 3 § 1 p b trafikförordningen samt Trafikverkets föreskrifter döms den tilltalade för att ha kört för fort. Påföljden bestämdes till penningböter på 5 000 kronor.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet körde den tilltalade personbil utan att anpassa avståndet till fordonet framför så att det fanns fara för påkörning om det framförvarande fordonet saktade in eller stannade. Den gärningen ska ha ägt rum den 28 augusti 2026 på E65 i Svedala kommun. Åtalspunkten avsåg brott mot trafikförordningen enligt 3 kap. 2 § och 14 kap. 3 § 1 p b trafikförordningen, och tingsrätten kom fram till att den tilltalade skulle dömas i enlighet med gärningsbeskrivningen.

Enligt den andra åtalspunkten körde den tilltalade personbil med en hastighet av 155 km/tim trots att högsta tillåtna hastighet var 110 km/tim. Även denna gärning ska ha inträffat den 28 augusti 2026 på E65 i Svedala kommun. Åtalspunkten avsåg hastighetsöverträdelse enligt 3 kap. 17 § 4 st och 14 kap. 3 § 1 p b trafikförordningen samt Trafikverkets föreskrifter, och även här dömdes den tilltalade i enlighet med åtalet.

Den tilltalade förnekade brott. Han uppgav att han inte körde för fort och att det i så fall handlade om högst 120 km/tim, inte 155 km/tim. Han uppgav också att han nyligen tagit körkort och därför inte kunnat köra så fort.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från den tilltalades egna uppgifter och övrig utredning och fann klarlagt att han hade kört den aktuella bilen vid den tid och plats som åklagaren påstått. Det var också klarlagt att högsta tillåtna hastighet på platsen var 110 km/tim.

När det gällde hastighetsöverträdelsen byggde bevisningen på den så kallade efterföljandemetoden. Tingsrätten hänvisade till att metoden accepteras i praxis och betonade särskilt att mätsträckan måste vara tillräckligt lång, att avståndet till det kontrollerade fordonet ska vara konstant eller ökande och att hastighetsmätaren ska vara tillförlitlig. Vittnet, som var polis, berättade under ed om sina iakttagelser. Tingsrätten fann vittnets uppgifter trovärdiga och ansåg, tillsammans med den åberopade filmen, att mätsträckan varit tillräckligt lång. Av samma bevisning framgick att polisbilen befunnit sig tillräckligt nära den tilltalades bil för att avståndet mellan fordonen kunde observeras. Filmen visade också att den efterföljande polisbilen körde i upp till 169 km/tim. Eftersom polisbilen hade godkänts vid besiktning fanns enligt tingsrätten ingen anledning att ifrågasätta mätningens tillförlitlighet. Den tilltalades uppgift om att han inte kört för fort ansågs därmed motbevisad, och domstolen fann det klarlagt att han i vart fall kört i 155 km/tim.

När det gällde brott mot trafikförordningen godtog tingsrätten också vittnets uppgifter om att den tilltalade höll ett avstånd på omkring 3–4 meter till bilen framför. Den tilltalade hade inte heller anfört något som ledde till en annan bedömning. Domstolen fann därför att han inte hade anpassat avståndet till framförvarande fordon på det sätt som krävs enligt 3 kap. 2 § trafikförordningen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för båda åtalspunkterna och får påföljden penningböter om 5 000 kronor. Tingsrätten noterade också att en ny påföljd bestämts för den nya brottsligheten enligt 34 kap. 1 § 1 st brottsbalken och att den tilltalades ungdom beaktats vid straffmätningen enligt 29 kap. 7 § 1 st första meningen brottsbalken i dess lydelse före 10 september 2026. Rätten var enig.