Fängelse för vapenbrott och narkotikabrott

Tingsrätten dömde den tilltalade till fängelse i ett år efter att ha funnit att han gjort sig skyldig till vapenbrott av normalgraden och ringa narkotikabrott. Åklagarens yrkande om förverkande av kontanter avslogs, och beslaget hävdes. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet mot den tilltalade gällde först grovt vapenbrott enligt 18 kap. 2 § första stycket vapenlagen och 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade tillsammans med en medtilltalad, eller för egen del, ha innehaft en halvautomatisk pistol med magasin och ammunition utan rätt till det. Det påstods ha skett mellan den 19 maj 2026 och den 15 juni 2026 på en adress i Sundsvall. Åklagaren gjorde gällande att brottet var grovt eftersom vapnet innehafts i en miljö där det typiskt sett kunde befaras komma till brottslig användning.

Den andra åtalspunkten avsåg narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 narkotikastrafflagen. Enligt åtalet skulle den tilltalade tillsammans med den medtilltalade, eller för egen del, olovligen ha innehaft 81,7 gram cannabisharts och 168 tabletter innehållande alprazolam. Detta skulle ha skett den 15 juni 2026 på samma adress i Sundsvall.

Den tilltalade förnekade gärningen i åtalet om vapenbrott och medgav endast ansvar för ringa narkotikabrott när det gällde tabletterna. Han bestred också yrkandet om utvidgat förverkande. Tingsrätten kom fram till att den tilltalade skulle dömas för vapenbrott av normalgraden för innehavet under perioden den 19 maj 2026 till den 15 juni 2026 och för ringa narkotikabrott för innehavet av alprazolam den 15 juni 2026.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från uppgifter om att den tilltalade och den medtilltalade bott tillsammans i en lokal där det också bedrivits verksamhet. Domstolen redovisade att polisen, efter en anonym anmälan, genomförde husrannsakan och fann den narkotika som åtalspunkt 2 avsåg samt pistolen med magasin och ammunition som åtalspunkt 1 gällde. Domstolen noterade också att pistolen var en halvautomatisk sportskyttepistol, att magasinet var laddat med skarp ammunition och att ytterligare ammunition också var skarp.

När det gällde vapnet fann tingsrätten att det var styrkt att den tilltalade och den medtilltalade innehaft vapnet tillsammans och i samförstånd. Samtidigt ansåg domstolen att det inte var visat att vapnet hade avfyrats. Vid en samlad bedömning kom tingsrätten fram till att innehavet inte varit så farligt att gärningen skulle bedömas som grovt vapenbrott. Åtalet i den delen ledde därför till fällande dom för vapenbrott av normalgraden.

I narkotikadelen fann tingsrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade innehaft samtliga påträffade alprazolamtabletter. När det gällde cannabishartsen fann domstolen däremot att den medtilltalade skulle dömas för innehavet av den narkotikan. För den tilltalade var det därför fråga om ett ringa narkotikabrott. Domstolen hänvisade också till urinprov som visade att det i den tilltalades urin fanns alprazolam och rester av detta.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i ett år. Tingsrätten bedömde att straffvärdet för vapenbrottet motsvarade ungefär ett års fängelse och att vapenbrott är ett brott där fängelse normalt ska väljas. Det fanns därför inte utrymme för annan påföljd.

Åklagarens yrkande om förverkande av 11 660 kronor avslogs, och beslaget av kontanterna hävdes. Tingsrätten ansåg att det inte var mer sannolikt att pengarna härrörde från brottslig verksamhet än att så inte var fallet.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna, och ersättning till försvararen bestämdes av domstolen. Enligt domen ska den tilltalade inte betala skadestånd.