Misshandel i stället för grov misshandel efter hovrättens prövning

Hovrätten har i ett överklagat mål ändrat tingsrättens dom. Den tilltalade döms nu för misshandel av normalgraden för en gärning den 5 juli 2026, i stället för grov misshandel. Hovrätten sänker samtidigt fängelsestraffet till ett år och upphäver häktningen. I övrigt står tingsrättens ansvarsfördelning fast i den del som prövats i hovrätten.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde våldshändelser där den tilltalade enligt åtalet hade gjort sig skyldig till grov misshandel och misshandel den 5 juli 2026. I tingsrätten dömdes den tilltalade för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken och misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken.

I hovrätten överklagade den tilltalade och yrkade att han skulle frikännas eller, i andra hand, att gärningen i åtalspunkt 1.2 skulle bedömas som ett lindrigare brott och att straffet skulle sättas ned. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten prövade målet utan huvudförhandling. Av hovrättens beslut framgår att utredningen i den överklagade delen var densamma som i tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om att den tilltalade hade begått de åtalade gärningarna och hade ansvar för dem. Däremot gjorde hovrätten en annan rubricering av gärningen i åtalspunkt 1.2.

Hovrätten framhöll att det var försvårande att den tilltalade hade utdelat sparkar och slag mot målsäganden när denne låg på marken. Samtidigt bedömde hovrätten att det rörde sig om ett förhållandevis kort händelseförlopp som hade föregåtts av en konflikt mellan dem, där även målsäganden hade utövat våld. Hovrätten noterade också att målsäganden inte hade orsakats någon allvarlig skada. Vid en samlad bedömning ansåg hovrätten därför att gärningen skulle bedömas som misshandel av normalgraden.

Hovrätten ändrade alltså tingsrättens bedömning endast i fråga om rubriceringen för åtalspunkt 1.2, medan ansvarsfrågan i övrigt stod fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken för gärningen den 5 juli 2026, i stället för grov misshandel. Straffvärdet för gärningarna sammantaget motsvarade ett års fängelse, och hovrätten ansåg att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga. Fängelsestraffet bestämdes därför till ett år.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade inte längre skulle vara häktad i målet. Skälet var att det, med hänsyn till fängelsestraffets längd, inte längre förelåg någon häktningsgrundande flyktfara.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i ett år och sex månader samt beslutat att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills straffet fick verkställas. Tingsrätten hade också avslagit en begäran om utvisning och ålagt den tilltalade att betala en avgift till brottsofferfonden, men sådana uppgifter anges inte i hovrättens beslut i den text som har lämnats här. Hovrätten har i stället beslutat att statens kostnad för försvararen ska stanna på staten.