Narkotikabrott i flera delar prövades på nytt i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott. Den tilltalade överklagade för att bli frikänd eller få en lindrigare påföljd, medan åklagaren motsatte sig ändring. Hovrätten ändrade tingsrättens domslut delvis. Den tilltalade dömdes för ett narkotikabrott som omfattade åtalspunkterna 1–3 och 5, för narkotikabrott avseende åtalspunkten 4 samt för narkotikabrott avseende åtalspunkten 6 med ändrad brottstid. Han frikändes däremot från åtalspunkten 7. Fängelsestraffet sattes ned från 1 år 6 månader till 1 år 3 månader, medan tingsrättens beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet och beslag i övrigt stod fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde narkotikabrott och hovrätten tog över prövningen efter att tingsrättens dom överklagats. Åklagaren justerade i hovrätten brottstiden för åtalspunkten 6 till den 30–31 mars 2026.

Enligt hovrätten hade den tilltalade olovligen innehavt narkotika och även bjudit ut narkotika till försäljning under den aktuella perioden. Hovrätten ansåg att det var styrkt att det var den tilltalade som innehade narkotikan i åtalspunkten 1 och att den var avsedd att säljas. Vidare fann hovrätten att meddelandena i åtalspunkterna 2–7 inte kunde förstås på annat sätt än att de avsåg utbjudande av narkotika i form av cannabis respektive cannabis och kokain till försäljning.

Hovrätten gjorde dock en annan bedömning än tingsrätten när det gällde hur flera av gärningarna skulle rubriceras och räknas. För åtalspunkterna 1–3 och 5 ansåg hovrätten att det inte var fråga om flera brott utan om ett narkotikabrott. För åtalspunkten 4 stod tingsrättens bedömning fast och den tilltalade dömdes även där för narkotikabrott. För åtalspunkten 6 dömdes han också för narkotikabrott, men hovrätten ändrade brottstiden till den 30–31 mars 2026. För åtalspunkten 7 frikändes han, eftersom hovrätten ansåg att det inte var visat att utbjudandet skedde den 31 mars 2026 utan ett annat datum.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten och tog del av inspelningarna av förhören. Den tilltalade invände att bevisningen inte var tillräckligt stark i fråga om innehavet i åtalspunkten 1 och att en medtilltalads uppgifter borde värderas med försiktighet. Han invände också att det inte var han som skickat meddelandena i åtalspunkterna 2–7 utan att han hade lånat telefonen.

Hovrätten godtog inte invändningarna. Domstolen framhöll att den medtilltalades uppgifter stöddes av meddelanden, skärmdumpar, fotografier och filmer. Hovrätten ansåg också att fingeravtryck på en plastpåse, tillsammans med andra uppgifter, gjorde det praktiskt taget uteslutet att någon annan än den tilltalade hade tagit emot narkotikan och lagt den i busken. Sammantaget ansåg hovrätten att det var styrkt att gärningarna i åtalspunkterna 1–6 var bevisade.

I bedömningen av om förfarandet var ägnat att främja narkotikahandel tog hovrätten hänsyn till att den tilltalade nyligen hade blivit villkorligt frigiven, att han under två dagar bjudit ut narkotika till flera personer, att mängden narkotika var förhållandevis stor och att det fanns uppgifter om en upparbetad kundkrets. Hovrätten fann därför att förfarandet inte var fråga om tillfälliga utbjudanden av mindre mängder narkotika, utan ingick i en vanemässig och yrkesmässig överlåtelseverksamhet.

När det gällde förhållandet mellan innehavet och utbjudandena gjorde hovrätten en mer nyanserad bedömning än tingsrätten. För åtalspunkterna 1–3 och 5 ansåg domstolen att det inte kunde uteslutas att utbjudandena avsåg samma parti narkotika som senare innehades i försäljningssyfte, och därför skulle dessa gärningar bedömas som ett brott. För åtalspunkterna 4 och 6 ansåg hovrätten däremot att det tydligt framgick att utbjudandena avsåg andra partier än innehavet, vilket ledde till två separata narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på flera punkter. Den tilltalade dömdes för narkotikabrott i ett fall avseende åtalspunkterna 1–3 och 5, för narkotikabrott avseende åtalspunkten 4 och för narkotikabrott avseende åtalspunkten 6 med ändrad brottstid. Han frikändes från åtalet i åtalspunkten 7. I övrigt gällde tingsrättens domslut fortfarande.

Straffvärdet bedömdes av hovrätten till tio månaders fängelse för narkotikabrottet som avsåg åtalspunkterna 1–3 och 5, sex månader för det ena ytterligare brottet och sex månader för det andra. Den samlade brottsligheten motsvarade enligt hovrätten ett fängelsestraff om 1 år och 3 månader. Påföljden blev därför fängelse i 1 år och 3 månader, vilket innebär en sänkning från tingsrättens fängelsestraff på 1 år och 6 månader.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning i fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet. Den tilltalade skulle också vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas. Beslutet om beslag stod fast.

När det gäller kostnaderna för försvararen bestämde hovrätten att staten skulle stå för hela kostnaden i hovrätten. Den offentliga försvararen tillerkändes ersättning med 30 096 kronor.