Grovt narkotikabrott och narkotikabrott vid överklagande prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott och andra brott. För den tilltalade som denna artikel avser fastställde hovrätten tingsrättens domslut. Det innebär att den tilltalade fortfarande döms för grovt narkotikabrott och ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet i hovrätten gällde ett överklagande från flera håll. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle skärpa straffet för den tilltalade. Den tilltalade yrkade i sin tur att hovrätten skulle frikänna honom från grovt narkotikabrott enligt åtalspunkt 4 och, i andra hand, att han skulle få en lindrigare påföljd.

Hovrätten angav först att vissa frågor redan var avgjorda i enlighet med tingsrättens dom. För den tilltalade gällde det att han skulle dömas för grovt narkotikabrott enligt åtalspunkt 1 i stämningsansökan. Hovrätten tog också ställning till åtalspunkt 4 och åtalspunkt 5.

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för grovt narkotikabrott i två tillfällen, med gärningstid den 17 juli 2025 till den 14 april 2026. Hovrätten prövade åtalspunkt 4 men ändrade inte ansvarsfrågan där. När det gäller åtalspunkt 5 konstaterade hovrätten att den tilltalade under en femtonmånadersperiod vid tolv tillfällen bjudit ut narkotika till enskilda personer, samt i ett fall förmedlat kontakt mellan säljare och köpare. Hovrätten bedömde dock att detta inte uppfyllde kraven för grovt narkotikabrott utan skulle bedömas som tretton fall av narkotikabrott av normalgraden.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades i de överklagade delarna samma muntliga och skriftliga bevisning som vid tingsrätten, och de inspelade förhören från tingsrätten spelades upp. Den tilltalade bestred ansvar för åtalspunkt 4 och hävdade att det inte var bevisat att han varit den person som syntes i filmerna, att det inte visats var filmerna spelats in och att bevisningen inte styrkte att det var fråga om amfetamin eller om mängd och kvalitet.

Hovrätten gjorde emellertid samma bevisvärdering som tingsrätten beträffande åtalspunkt 4. Åtalet ansågs styrkt och rubriceringen stod fast. Hovrätten uttalade också att den tilltalade inte hade handlat i nödvärn eller nödvärnsexcess i den del som avsåg misshandel, men den delen gällde en annan tilltalad person och påverkar inte utgången för den tilltalade i denna artikel.

I fråga om åtalspunkt 5 ansåg hovrätten alltså att handlandet var styrkt men att rubriceringen skulle ändras från grovt narkotikabrott till narkotikabrott av normalgraden för tretton fall. Hovrätten hänvisade till att varje fullbordad gärning som utgångspunkt utgör ett brott, men att det i vissa fall krävs att verksamheten bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt för att rubriceras som grovt. I detta fall ansåg hovrätten att handlingarna inte nådde upp till den nivån.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut för den tilltalade. Det innebär att hovrätten inte ändrade påföljden eller straffets längd. Hovrätten uttalade att den inte fann skäl att frångå tingsrättens bedömning av gärningarnas samlade straffvärde, valet av påföljd eller straffets längd.

Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i 4 år och 6 månader. Hovrätten ändrade inte detta. Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Tingsrätten hade dessutom beslutat om beslag av en påse och en våg, och hovrätten slog fast att det beslutet fortfarande ska gälla. I tingsrätten ålades den tilltalade även att betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor, men hovrättens beslutstext innehåller ingen ändring av detta. Hovrätten angav att utredningen inte gav anledning till någon annan bedömning än tingsrätten i skadeståndsfrågan.