Skattebrott och bokföringsbrott prövades i hovrätten

Hovrätten ändrade tingsrättens dom efter överklagande. Den tilltalade dömdes fortfarande för grovt bokföringsbrott och för överträdelse av näringsförbud, men hovrätten rubricerade åtalet om skattebrott på ett annat sätt än tingsrätten. I stället för grovt skattebrott dömdes den tilltalade för skattebrott av normalgraden i sammanlagt nitton fall, och åtalet under en annan punkt om bokföringsplikten bedömdes som försvårande av skattekontroll, grovt brott. Påföljden sänktes till fängelse i 1 år och 6 månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde överklagande av en tingsrättsdom i ett mål om grovt bokföringsbrott m.m. Hovrätten prövade samma utredning som tingsrätten och tog även upp nytt vittnesmål samt skriftlig bevisning i form av omprövningsbeslut och fakturor.

Åtalet omfattade flera gärningar kopplade till bolagsverksamhet och skattedeklarationer. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grovt bokföringsbrott under perioden 2010-01-01 till 2012-04-25, för överträdelse av näringsförbud under perioden 2010-01-01 till 2011-12-31 och för grovt skattebrott under perioden 2010-03-01 till 2011-12-31. Hovrätten ändrade inte bedömningen av grovt bokföringsbrott eller överträdelse av näringsförbud, men ändrade rubriceringen av skattebrottspunkterna.

Hovrätten fann att gärningarna under åtalspunkterna 3 och 4 skulle bedömas som skattebrott av normalgraden i sammanlagt nitton fall. När det gäller åtalspunkten 2 fann hovrätten att åsidosättandet av bokföringsskyldigheten för ett räkenskapsår utgjorde försvårande av skattekontroll, grovt brott. Den gärningen knöts till att bokföringen för 2010 saknades eller nästan helt saknades.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten avslog den tilltalades yrkanden om avvisning. Invändningen om otillåten åtalsjustering godtogs inte, eftersom hovrätten ansåg att åklagarens ändring endast innebar att ytterligare omständigheter och ett nytt lagrum åberopades till stöd för åtalet. Hovrätten ansåg därför att justeringen var tillåten och att den inte hade kränkt rätten till en rättvis rättegång.

Invändningen om ne bis in idem avvisades också i sak. Hovrätten fann att de skattetillägg som nämnts inte utgjorde hinder mot att åtalen för skattebrott prövades. Skälet var att de tidigare skattetilläggen inte avsåg samma förfarande på ett sådant sätt att dubbelprövning var utesluten enligt den rättspraxis hovrätten hänvisade till.

I skuldfrågan delade hovrätten i huvudsak tingsrättens bedömning. Vittnet från Skatteverket/Ekobrottsmyndigheten berättade att bokföring för 2010 saknades och att detta försvårade skattekontrollen avsevärt. Hovrätten ansåg att den skriftliga bevisningen och vittnesmålet stödde att bokföringsplikten hade åsidosatts på det sätt som åklagaren påstod, och att detta hade medfört fara för att skattekontrollen allvarligt försvårades. Med hänsyn till att verksamhetens affärshändelser uppgick till cirka fyra miljoner kronor inklusive mervärdesskatt bedömde hovrätten brottet som grovt.

När det gällde skattebrotten ansåg hovrätten däremot att de undandragna beloppen inte var så stora att de kunde anses mycket betydande. Hovrätten fann inte heller att det fanns andra försvårande omständigheter som gjorde att gärningarna skulle bedömas som grova. Därför ändrades rubriceringen från grovt skattebrott till skattebrott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde att den tilltalade skulle dömas för grovt bokföringsbrott, för överträdelse av näringsförbud, för försvårande av skattekontroll, grovt brott, samt för skattebrott av normalgraden i sammanlagt nitton fall. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 6 månader, vilket är kortare än tingsrättens fängelsestraff på 1 år och 8 månader.

Hovrätten gjorde bedömningen att brottslighetens art talade starkt för fängelse. Den ansåg också att det, trots den underordnade roll som nämnts i målet, inte fanns utrymme för en icke frihetsberövande påföljd för den tilltalade. Tingsrättens beslut om beslag skulle enligt hovrätten bestå. Hovrättens dom innehåller inte något nytt beslut om näringsförbud utöver att tingsrättens avgörande stod fast i den delen. Frågor om häktning, skadestånd och brottsofferfond framgår inte av hovrättens beslut i det material som lämnats här.