Grovt bokföringsbrott och skattebrott: hovrätten fastställer tingsrättens dom

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål om grovt bokföringsbrott och skattebrott. Hovrätten fastställer tingsrättens domslut, vilket innebär att den tilltalade döms för grovt bokföringsbrott och skattebrott av normalgraden. Påföljden blir fängelse i ett år och två månader, och näringsförbudet står fast. Hovrätten ändrar dock rubriceringen jämfört med vad som hade yrkats i överklagandet och tillämpar också en äldre bestämmelse i brottsbalken vid den särskilda straffmätningen.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller verksamheten i ett bolag där den tilltalade enligt hovrätten varit faktisk företrädare under den tid som åtalet avsett. Hovrätten konstaterar att den tilltalade och en annan företrädare hade ansvar för att bolaget fullgjorde sin bokföringsskyldighet och redovisade skatter och avgifter. I målet har omfattande skriftlig bevisning lagts fram, bland annat deklarationer, kontoutdrag, sammanställningar, handanteckningar, sms- och iMessage-korrespondens samt utskrifter av inspelade samtal.

Hovrätten redovisar att den tilltalade i tingsrätten dömts för grovt bokföringsbrott under perioden 2014-01-01 till 2014-12-31 och för skattebrott vid 13 tillfällen under perioden 2014-03-11 till 2015-01-19. Hovrätten prövar överklagandet och ansluter sig till tingsrättens bedömning i skuldfrågan för samtliga åtalspunkter. Den gör dock en tydlig justering i rubriceringen av skattebrotten: de ska inte bedömas som grova brott, utan som brott av normalgraden.

Av domen framgår att den tilltalade yrkade att åtalet skulle ogillas i sin helhet, eller i andra hand att bokföringsbrottet skulle bedömas som brott av normalgraden. Åklagaren yrkade i anslutning till överklagandet att hovrätten skulle döma för grova skattebrott och skärpa straffet samt förlänga näringsförbudet till fem år från lagakraftvunnen dom. Hovrätten går inte på åklagarens linje i rubriceringsfrågan och inte heller i fråga om att förlänga näringsförbudet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten har tagit del av samma centrala utredning som tingsrätten samt spelat upp de tidigare förhören med den tilltalade, en annan företrädare och två vittnen. Dessutom hördes två nya vittnen i hovrätten. Ett av dessa vittnen berättade att han hade träffat den tilltalade i samband med ett tekniskt problem i bokföringssystemet och att den tilltalade då hade med sig handlingar som möjligen var bokföring. Det andra vittnet uppgav att han tidigare hjälpt den tilltalade med bokföring och att den tilltalade efter att hjälpinsatsen avslutats fick sie-filer samt balans- och resultatrapporter. Vittnet uppgav också att den tilltalade vid ett tillfälle sade att han skötte bokföringen själv.

Hovrätten framhåller att den skriftliga bevisningen var omfattande och att varken den tilltalade eller den andra företrädaren hade ifrågasatt de uppgifter, belopp och transaktioner som åklagaren redovisat. Mot denna bakgrund ansluter sig hovrätten till tingsrättens skuldbedömning. Hovrätten gör alltså ingen annan bevisvärdering än tingsrätten i frågan om ansvar.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut. Den tilltalade döms för grovt bokföringsbrott vid ett tillfälle. Skattebrotten bedöms som brott av normalgraden och omfattar 13 tillfällen. Hovrätten anger inte någon annan ändring i skuldfrågan än rubriceringen av skattebrotten, och den tilltalade frikänns inte från någon åtalspunkt.

Påföljden bestäms till fängelse i ett år och två månader, vilket är samma som i tingsrätten. Hovrätten tillämpar också 34 kap. 1 § första stycket 2 brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2016, eftersom den tilltalade delvis begått gärningarna före en tidigare dom och i övrigt innan den tidigare påföljden var fullt verkställd.

När det gäller näringsförbud konstaterar hovrätten att den tilltalade ska meddelas näringsförbud och att förbudet ska gälla i fem år från tingsrättens dom. Hovrätten avslår alltså åklagarens yrkande om att förlänga tiden och fastställer tingsrättens beslut även i denna del. Det framgår inte av hovrättens beslut att någon ny påföljd, något skadestånd eller någon brottsofferfondsavgift döms ut i hovrätten.

Hovrätten beslutar att beslaget ska bestå. Den anger också ersättning till en försvarare av allmänna medel, men den uppgiften avser rättegångskostnader och innebär ingen ändring i den tilltalades påföljd. I tingsrätten hade den tilltalade också ålagts att betala avgift till brottsofferfonden, men hovrättens beslut återger inte någon motsvarande ny prövning av den punkten.