Fängelse efter flera brott mot polis

Den tilltalade döms för försök till grovt vapenbrott, angrepp mot tjänsteman och ringa narkotikabrott efter en händelse den 1 februari 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade försökt ta en polismans tjänstevapen under ett ingripande och att detta utgjorde ett straffbart försök till grovt vapenbrott. Samtidigt bedömde domstolen att han genom samma händelse angripit polismannen i tjänsten, men att gärningen inte nådde nivån grovt angrepp mot tjänsteman. Den tilltalade döms också för ringa narkotikabrott efter att ha erkänt olovligt bruk av kokain.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet inträffade händelsen den 1 februari 2026 på allmän plats. Åtalspunkt 1 avsåg försök till grovt vapenbrott enligt vapenlagen och brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade försökt sätta sig i besittning av en polismans tjänstevapen utan rätt till det, och att brottet var grovt eftersom det gällde ett skarpladdat vapen av särskilt farlig beskaffenhet, att det skedde på allmän plats, att den tilltalade var narkotikapåverkad och att vapnet kunde befaras komma till brottslig användning. Tingsrätten dömde den tilltalade för försök till grovt vapenbrott.

Åtalspunkt 2 avsåg grovt angrepp mot tjänsteman enligt åtalet, men tingsrätten fann att gärningen i stället skulle bedömas som angrepp mot tjänsteman av normalgraden. Åklagaren hade gjort gällande att den tilltalade, genom sitt agerande enligt den första åtals-punkten, angripit polismannen i syfte att hindra honom från att ingripa. Domstolen dömde den tilltalade för angrepp mot tjänsteman, men inte som grovt brott.

Åtalspunkt 3 avsåg ringa narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen. Åklagaren påstod att den tilltalade olovligen använt kokain, och den tilltalade erkände gärningen. Tingsrätten dömde honom för ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick i huvudsak från målsägandens och ett vittnes uppgifter samt från film- och ljudmaterial. Domstolen konstaterade att det inte gick att se exakt vad som skedde på filmerna, men att ljudinspelningarna gav stöd för att poliserna uppfattade att den tilltalade försökte ta målsägandens tjänstevapen. Målsäganden och vittnet lämnade enligt tingsrätten samstämmiga och sammanhängande berättelser, och domstolen bedömde deras uppgifter som tillförlitliga. Den tilltalades egna uppgifter, där han bland annat uppgav att han var berusad och hade bristfälliga minnesbilder, ansågs inte rubba bevisvärdet i deras berättelser.

När det gällde försökspunkten ansåg tingsrätten att den var uppnådd eftersom den tilltalade tagit ett grepp om kolven till tjänstevapnet och ryckt i det. Domstolen fann också att det funnits fara för brottets fullbordan, eftersom det inte var objektivt omöjligt för honom att öppna säkringen till hölstret. Vidare ansåg tingsrätten att den tilltalade haft uppsåt att försöka ta vapnet i sin besittning.

Vid rubriceringen bedömde tingsrätten att det rörde sig om ett skarpladdat vapen av särskilt farlig beskaffenhet och att den tilltalade måste ha insett att det rörde sig om en polisens tjänstevapen med ammunition. Domstolen framhöll också att den tilltalade gjort motstånd och var utåtagerande, samt att analysresultat visade relativt mycket kokain i urinet efter händelsen, vilket stödde att han varit narkotikapåverkad. Sammantaget rubricerades gärningen som försök till grovt vapenbrott.

För angrepp mot tjänsteman konstaterade tingsrätten att den tilltalade angripit målsäganden i egenskap av polis genom en brottslig gärning som syftade till att hindra honom i tjänsteutövningen. Däremot ansåg domstolen att angreppet inte bestått av något allvarligt våld eller hot, att inget vapen använts i själva angreppet och att det inte orsakat någon kännbar skada. Därför bedömdes brottet inte som grovt.

För narkotikabrottet noterade tingsrätten att den tilltalade erkänt olovligt bruk av narkotika, och att erkännandet fick stöd av övrig bevisning. Brottet bedömdes som ringa narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till fängelse i 1 år. Tingsrätten ansåg att det samlade straffvärdet uppgick till ett års fängelse och att det, med hänsyn till brottslighetens art och straffvärde, inte fanns skäl för en icke frihetsberövande påföljd.

Målsägandens begäran om skadestånd avslås. Tingsrätten fann inte att försöket till grovt vapenbrott innebar en sådan allvarlig kränkning av målsägandens personliga integritet att ersättning kunde utgå. Inte heller angrepp mot tjänsteman bedömdes i detta fall som en sådan allvarlig kränkning att kränkningsersättning skulle lämnas.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska också ersätta staten för kostnaden för provtagning och analys med 2 600 kronor. Därutöver beslutade domstolen om ersättning till den offentliga försvararen, men den kostnaden ska stanna på staten.