Grovt vapenbrott och grovt olaga hot prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt vapenbrott, grovt olaga hot, brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt narkotikabrott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i fråga om den tilltalades grova vapenbrott och frikännandet från grovt olaga hot, men ändrade påföljden för några av de medtilltalade. För den tilltalade som denna artikel gäller stod tingsrättens fällande dom för grovt vapenbrott fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först åtal för grovt vapenbrott och grovt olaga hot kopplat till en händelse på en innergård vid en bostadsadress. Enligt åklagarens påståenden skulle den tilltalade tillsammans med en annan person ha innehaft ett tillståndspliktigt automatvapen och en machete samt hotat målsäganden med vapnet och macheten. Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt vapenbrott men frikände från grovt olaga hot. Hovrätten utgick från samma gärningsbeskrivning och prövade frågan inom ramen för överklagandet.

Hovrätten redovisade också att det i bilen som den tilltalade körde fanns en halvautomatisk pistol i kaliber 9 mm med tillhörande ammunition samt tre knivar. I bilen satt även två andra personer. Dessutom hade ytterligare ammunition påträffats i den tilltalades bostad. För denna del ansåg hovrätten att den tilltalade tillsammans med de andra hade innehaft pistolen, ammunitionen och knivarna i samförstånd. Tingsrätten hade dömt för grovt vapenbrott och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, och den bedömningen stod fast i hovrätten.

Utöver detta förekom åtal för narkotikabrott. Hovrätten konstaterade att den tilltalade hade innehaft kokain för eget bruk den 12 juni 2016. Tingsrätten hade dömt för narkotikabrott av normalgraden, och hovrätten gjorde samma bedömning i den delen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma skriftliga bevisning som tingsrätten samt på uppspelade förhör. När det gällde den del som avsåg grovt olaga hot ansåg hovrätten att målsägandens berättelse inte ensam var tillräcklig för en fällande dom. Hovrätten betonade att det fanns motsägelser mellan målsägandens uppgifter och ett vittnes berättelse. Vittnet hade beskrivit händelsen på ett sätt som inte fullt ut stämde med målsägandens version, bland annat när det gällde vilka personer som befann sig på platsen och hur de rörde sig därifrån. Därför ansåg hovrätten att åtalet för grovt olaga hot inte var styrkt mot den tilltalade och tingsrättens frikännande i den delen stod fast.

För grovt vapenbrott var hovrätten däremot enig med tingsrätten. Hovrätten fann att den skarpladdade pistolen låg lättåtkomlig i bilen och att omständigheterna visade att den tilltalade och de andra hade omedelbar kontroll över den. De föremål som fanns i bilen, bland annat knivar och skyddsutrustning, sågs som omständigheter som talade för att deltagarna kände till vapnet och att färden hade ett annat syfte än det de själva uppgett. Hovrätten ansåg därför att det var styrkt att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med de andra hade innehaft vapnet, ammunitionen och knivarna.

När det gällde narkotikabrottet fann hovrätten att den tilltalade hade erkänt innehavet av kokain. Invändningen om att mängden skulle omräknas till rent kokain saknade stöd i praxis. Brottet bedömdes därför som narkotikabrott av normalgraden, i linje med tingsrättens bedömning.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den del som gällde den tilltalade. Det innebar att den tilltalade fortfarande dömdes för grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen och att frikännandet från grovt olaga hot stod kvar.

Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i 1 år och 9 månader. Hovrätten redovisade att straffvärdet för det grova vapenbrottet i den tilltalades fall motsvarade fängelse i 1 år och 9 månader och att påföljden därför inte skulle ändras. Det framgår också att tingsrätten hade beslutat om förverkande av en helautomatisk automatkarbin och ammunition/patroner, medan förverkande av machete och kniv hade avslagits och beslagen hävts. Hovrätten bestämde att tingsrättens beslagförordnande skulle fortsätta att gälla.

Tingsrätten hade dessutom ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden med 800 kr. Den tilltalade hade rättshjälpskostnader och försvararkostnader som staten skulle bära enligt hovrättens beslut om ersättning till försvararen och målsägandebiträdet. Av den text som lämnats framgår inte någon uppgift om häktningstid för den tilltalade.