Narkotikabrottslighet, människorov och försök till utpressning i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat människorov, olaga hot, försök till utpressning, tillgrepp av fortskaffningsmedel och grov stöld. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom och ändrade endast skadeståndet i den del som avsåg kränkningsersättning för grov stöld. Den tilltalade dömdes alltså på nytt för samma brottslighet som i tingsrätten, och påföljden blev kvarvarande fängelse.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera händelser under perioden den 3–8 augusti 2014. Enligt hovrätten hade den tilltalade tillsammans med andra personer försökt få pengar av målsäganden genom hot och våld. Hovrätten tog fasta på att målsäganden hade berättat om ett sammanhängande händelseförlopp som började med en träff i en bil den 3 augusti, där skulder diskuterades, och som slutade med att målsäganden den 8 augusti kontaktade polis och senare samma dag greps flera av de inblandade med föremål som stulits från målsägandens och hans föräldrars bostad.

Åtalspunkten om människorov avsåg händelserna den 7–8 augusti 2014. Hovrätten ansåg att de tilltalade hade bemäktigat sig målsäganden och frihetsberövat honom för att kunna utöva utpressning. Gärningen bedömdes som människorov, mindre grovt, och hovrätten fann att den tilltalade skulle dömas för detta tillsammans med de övriga inblandade.

Åtalspunkten om olaga hot avsåg den 8 augusti 2014. Hovrätten fann att den tilltalade skulle dömas för olaga hot mot målsäganden.

Åtalspunkterna om försök till utpressning avsåg perioden den 3–8 augusti 2014, vid två tillfällen. Hovrätten bedömde att det inte varit fråga om någon riktig skuld som målsäganden skulle betala av sig från, utan att de tilltalade försökt få honom att betala pengar som de ansåg sig ha rätt till. Därför rubricerades gärningen som försök till utpressning. Hovrätten angav att utpressningsförsöken inte hade varit otjänliga.

Tingsrätten hade också dömt den tilltalade för olovlig körning, grovt brott, rattfylleri och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, alla den 4 augusti 2014, men dessa delar redovisas inte som ändrade i hovrättens domstext. Hovrätten hänvisade till att det var slutligt avgjort att den tilltalade skulle dömas för gärningarna i tingsrättens domsbilaga 2 samt för de gärningar i åtalspunkt 3 som tingsrätten redan dömt för.

Åtalspunkterna om tillgrepp av fortskaffningsmedel och grov stöld avsåg den 8 augusti 2014. Hovrätten fann att den tilltalade, tillsammans med andra, skulle dömas för dessa brott efter att ha gripits i målsägandens bil med nycklar och egendom som tagits vid ett bostadsinbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning huvudsakligen på målsägandens berättelse, men prövade den med försiktighet eftersom målsäganden också var tilltalad i målet och hade dömts för annan brottslighet. Trots detta fann hovrätten att det var osannolikt att målsäganden skulle ha konstruerat ett komplicerat händelseförlopp under flera dagar med inslag som han inte kunde kontrollera själv.

Hovrätten lade vikt vid att de tilltalade hade bekräftat vissa centrala delar av förloppet, bland annat mötet i bilen och diskussionerna om skulder. Vittnesuppgifter, sms-meddelanden och övrig utredning stödde också att målsäganden utsatts för våld. När det gällde händelserna vid skolan och i lokalen fann hovrätten stöd för målsägandens uppgifter genom hans direkta kontakt med polisen, observationer om hans sinnesstämning och annan bevisning. Hovrätten noterade också DNA-spår och att de inblandade kände varandra. Detta ledde till slutsatsen att samtliga fem tilltalade varit delaktiga i förloppet och att de måste ha varit införstådda med att pengar skulle avtvingas målsäganden.

För hovrätten framstod därför gärningarna som ett sammanhängande förlopp där våld, hot och frihetsberövande användes för att pressa fram betalning. Domstolen delade tingsrättens bedömning att det inte fanns skäl att dessutom döma för misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen. Den tilltalade dömdes alltså för människorov, mindre grovt, olaga hot, försök till utpressning, tillgrepp av fortskaffningsmedel och grov stöld. Hovrätten angav att påföljden skulle vara fängelse och fann inte skäl att ändra straffets längd. Om den tilltalade var häktad framgår att hovrätten beslutade att han skulle stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas.

När det gäller skadestånd godtog hovrätten tingsrättens ersättningsnivåer för kränkning i anslutning till de aktuella åtalspunkterna samt för stulen egendom, förlorad inkomst och sveda och värk. Däremot ansåg hovrätten att den särskilda inbrottsstölden inte var av sådan kränkande art att den gav rätt till kränkningsersättning. I den delen ändrades tingsrättens dom och skadeståndsyrkandet lämnades utan bifall.

Hovrätten fastställde också att beslagen skulle bestå. Staten svarade för kostnaderna för målsägandebiträde och offentlig försvarare. Någon ny uppgift om brottsofferfondsavgift framgår inte av hovrättsdomen i det utdrag som lämnats.