Hovrätten fastställer ansvar för våldtäkt mot barn och barnpornografibrott

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om våldtäkt mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering och barnpornografibrott. Hovrätten ändrade tingsrätten endast i frågan om verkställighet av påföljden och bestämde att ungdomsövervakningen om tre dagar ska anses vara verkställd genom den tid den tilltalade varit frihetsberövad i målet. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, den 26 mars 2025, i Vårgårda kommun eller på annan plats i Sverige hade försökt förmå en målsägande som var 12 år att skicka bilder och filmer på sin helt eller delvis avklädda kropp. Åklagaren yrkade i hovrätten i första hand att den tilltalade skulle dömas för utnyttjande av barn för sexuell posering och i andra hand för försök till detta brott. Åklagaren yrkade också att hovrätten skulle skärpa påföljden.

Utöver detta prövades den tidigare fällande delen av tingsrättens dom. Där dömdes den tilltalade för barnpornografibrott den 30 april 2025 och för våldtäkt mot barn den 26 mars 2025. Tingsrätten bedömde att utnyttjande av barn för sexuell posering den 26 mars 2025 ingick i våldtäkt mot barn.

Hovrätten redovisade att den tillämpade 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2025 såvitt gäller våldtäkt mot barn. Hovrätten fann att den tilltalade hade skickat meddelandena till målsäganden och att de innehöll uppmaningar till henne att utföra en sexuell handling på sig själv som med hänsyn till kränkningens allvar var jämförlig med samlag. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade hade agerat otillbörligt och med uppsåt. Han ansågs därför ha gjort sig skyldig till våldtäkt mot barn.

Hovrätten fann också att handlandet innefattade utnyttjande av barn för sexuell posering. Liksom tingsrätten ansåg hovrätten dock att detta brott skulle ingå i våldtäkt mot barn, eftersom bestämmelserna hade samma skyddsintresse och det var fråga om ett kort händelseförlopp riktat mot samma målsägande. Den tilltalade dömdes vidare för barnpornografibrott enligt tingsrättens bedömning.

Rättens bedömning och bevisning

Parterna åberopade i huvudsak samma bevisning som i tingsrätten, och förhöret därifrån spelades upp i hovrätten. Hovrätten instämde i tingsrättens värdering av bevisningen och gjorde ingen annan bedömning av vad som var bevisat.

Hovrätten fann alltså styrkt att den tilltalade var den som skickade meddelandena till målsäganden. Domstolen godtog också att meddelandena hade det innehåll som åklagaren påstått och att handlingarna uppfyllde rekvisiten för våldtäkt mot barn. Hovrätten ansåg inte att det fanns skäl att omrubricera gärningen till ett lindrigare brott, vilket den tilltalade hade begärt i andra hand.

När det gällde den anslutningsvis yrkade gärningen om utnyttjande av barn för sexuell posering gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten och ansåg att gärningen skulle konsumeras av våldtäkt mot barn. Någon frikännande dom för den tilltalade meddelades därför inte på den punkten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen så att ungdomsövervakningen, som bestämts till tre dagar, ska anses vara verkställd genom den tid den tilltalade varit frihetsberövad i målet. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om straffmätningsvärdet och påföljdsbestämningen i övrigt stod fast.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till ungdomsövervakning i sju månader. Hovrätten fann att den tilltalade var 16 år när brottsligheten begicks och att han nu hade fyllt 18 år, vilket innebar att det fanns särskilda skäl att bestämma påföljden till ungdomsövervakning. Hovrätten angav också att den tilltalade hade varit frihetsberövad i tre dagar med anledning av de brott han dömdes för, och att avräkning därför skulle ske enligt domslutet.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens beslut om beslag. Beslaget ska bestå. Sekretessbestämmelserna som tingsrätten förordnat om ska fortsätta att gälla, även för uppgifter som lades fram vid hovrättens förhandling inom stängda dörrar och som kan röja målsägandens eller hennes anhörigas identiteter.

Frågan om skadestånd ändrades inte heller av hovrätten. Tingsrätten hade ålagt den tilltalade att betala 200 000 kronor i skadestånd till målsäganden jämte ränta från den 26 mars 2025. Den uppgiften lämnades orubbad i hovrätten enligt domen. Den tilltalade skulle också betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor enligt tingsrättens dom.

Hovrätten reglerade även ersättning till försvararen och bestämde att staten ska stå för den kostnaden.