Grov kvinnofridskränkning gav fängelse

Den tilltalade döms för grov kvinnofridskränkning efter en serie händelser mot målsäganden mellan den 11 maj 2026 och den 2 augusti 2026. Tingsrätten fann att flera delar av åtalet inte var styrkta, men att andra gärningar var bevisade utom rimligt tvivel. Påföljden blev fängelse i 1 år och 2 månader, och den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden samt vissa kostnader till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § 2 stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade, som var sambo med målsäganden, under perioden 11 maj 2026 till 2 augusti 2026 begått flera brottsliga gärningar i en bostad i Västerås och på en annan adress i Västerås.

För den 11–12 maj 2026 påstods misshandel genom slag mot målsägandens huvud, strypgrepp och att hon tryckts upp mot en vägg. Samma period påstods också olaga hot genom uttalanden om att döda målsäganden och hennes familj, samtidigt som en kniv hölls fram. Dessa två delpunkter ogillades av tingsrätten.

Den 23 maj 2026 påstod åklagaren olaga hot genom uttalanden om att döda målsäganden och hennes familj. Denna delpunkt bifölls och den tilltalade dömdes för olaga hot.

För 14–15 juni 2026 påstods misshandel genom upprepade strypgrepp, att en kudde eller ett täcke hölls över ansiktet, slag i ansiktet, spottande, grepp om käken, drag i håret, knuffar och att ett band knutits över handlederna. Samma period påstods också olaga hot mot målsäganden och hennes familj. Tingsrätten fann att misshandel var styrkt men att det inte var tillförlitligt utrett att just ett hänglås använts eller att ett band knutits över handlederna. Även olaga hot för denna period bifölls.

Den 1 augusti 2026 påstod åklagaren misshandel genom att målsägandens lår nypts och tryckts med tummen så att smärta och blånad uppstod. Den delpunkten ogillades.

Den 2 augusti 2026 påstod åklagaren misshandel genom slag mot magen och en knuff till marken, skadegörelse genom att mobiltelefonen kastats i marken och skadats, samt olaga hot mot målsägandens familj. Tingsrätten fann samtliga dessa delpunkter styrkta och dömde den tilltalade för misshandel, skadegörelse och olaga hot.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att beviskravet i brottmål är att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått den åtalade gärningen. Domstolen betonade också att mål om våld i nära relationer ofta präglas av bevissvårigheter, eftersom det sällan finns utomstående vittnen.

Vid bedömningen ansåg tingsrätten att målsägandens berättelse i flera delar var utförlig, sammanhängande och trovärdig, men att den i vissa avseenden måste värderas med försiktighet eftersom hon vid vissa tidigare tillfällen lämnat uppgifter som avvek från senare berättelser. Även den tilltalades uppgifter bedömdes med försiktighet, eftersom han ändrat och lagt till uppgifter sent i processen.

För de ogillade delpunkterna den 11–12 maj och den 1 augusti 2026 ansåg tingsrätten att det saknades tillräcklig stödbevisning. För misshandeln och hotet den 11–12 maj fanns visserligen uppgifter om att målsäganden varit rädd och skärrad, men ingen tillräcklig objektiv bevisning som visade att just de påstådda våldshandlingarna ägt rum. För blåmärket på låret den 1 augusti visade fotografiet bara att en skada fanns, inte hur eller när den uppkommit eller vem som orsakat den.

För händelsen den 23 maj 2026 lade tingsrätten stor vikt vid en videoinspelning där den tilltalade svarade att han skulle döda målsäganden och hennes familj om hon fortsatte. Domstolen ansåg att uttalandet var ett dödshot och att det objektivt sett var ägnat att framkalla allvarlig rädsla. Den tilltalade dömdes därför för olaga hot.

För händelserna den 14–15 juni 2026 fann tingsrätten att målsägandens uppgifter fick starkt stöd av annan bevisning, bland annat larmsamtal, polisernas iakttagelser, fotografier och rättsintyg. Rätten ansåg att bevisningen räckte för att styrka misshandel och olaga hot. Domstolen framhöll att det inte var tillräckligt utrett att just ett hänglås använts eller att ett band knutits över handlederna, men det påverkade inte ansvar för misshandel i stort.

Även för händelserna den 2 augusti 2026 fann tingsrätten att den samlade bevisningen, inklusive vittnesuppgifter och skador på telefonen, var tillräcklig. Den tilltalades förklaring bedömdes som vag och i vissa delar motsägelsefull. Därmed dömdes han för misshandel, skadegörelse och olaga hot enligt åtalet.

När det gäller grov kvinnofridskränkning fann tingsrätten att gärningarna riktats mot en kvinna som den tilltalade bott tillsammans med i ett samboförhållande, att de utgjort led i en upprepad kränkning av hennes integritet och att de varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Den tilltalade dömdes därför för grov kvinnofridskränkning.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grov kvinnofridskränkning och ska få fängelse i 1 år och 2 månader. Han ska vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas.

Tingsrätten förpliktade också den tilltalade att betala skadestånd till målsäganden med 81 899 kronor, jämte ränta enligt räntelagen från den 2 augusti 2026 till dess betalning sker. Avgiften till brottsofferfonden bestämdes till 1 000 kronor.

Utöver detta ska den tilltalade betala tillbaka 11 563 kronor av statens kostnader. Staten ska också ersätta ett målsägandebiträde med 282 058 kronor.

Fakta