Misshandel på allmän plats omprövades i hovrätten

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade för misshandel av normalgraden i stället för ringa misshandel. Påföljden bestämdes till ungdomstjänst 35 timmar. Hovrätten avslog dock målsägandens yrkande om kränkningsersättning, men tillerkände ersättning för sveda och värk. Tingsrättens dom ändrades alltså både i fråga om rubricering, påföljd och skadestånd.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande av tingsrättens dom i ett misshandelsmål. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för misshandel av normalgraden i enlighet med åtalet och att påföljden skulle bestämmas till ungdomstjänst.

Av utredningen framgår att gärningen ägde rum den 14 april 2026. Enligt hovrätten hade den tilltalade först gett målsäganden en örfil och därefter utdelat två knytnävsslag. Hovrätten konstaterade att gärningen, mot bakgrund av de skador som uppstått, inte kunde bedömas som ringa brott.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för misshandel som ringa brott enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. I hovrätten ändrades rubriceringen till misshandel av normalgraden. Det framgår inte av materialet att någon annan åtalsrubricering varit aktuell.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten. Domstolen hänvisade till tingsrättens redogörelse för bevisningen och till den minoritetsbedömning som hade gjorts där.

I skuldfrågan ansåg hovrätten att den tilltalade inte hade haft rätt till nödvärn. Domstolen betonade att nödvärn förutsätter ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom. Enligt hovrätten hade det visserligen framgått att den tilltalade känt sig trakasserad och förolämpad och befunnit sig i ett trängt läge, men det hade inte ens påståtts att han befarade ett fysiskt angrepp. Att målsäganden fortsatt konfrontationen och inte låtit den tilltalade lämna platsen gav inte rätt att använda våld. Hovrätten fann därför att örfilen skulle bedömas som misshandel även i hovrätten.

När det gällde de fortsatta slagen anslöt sig hovrätten helt till tingsrättens minoritet och ansåg att den tilltalade även skulle dömas för att ha utdelat två knytnävsslag mot målsäganden. Sammantaget ledde detta till att gärningen bedömdes som misshandel av normalgraden i stället för ringa misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för misshandel av normalgraden. Påföljden bestämdes till ungdomstjänst 35 timmar. Hovrätten hänvisade till den tilltalades ungdom, personliga förhållanden och omständigheterna kring gärningen. Domstolen noterade att straffmätningsvärdet annars skulle motsvara ett högt antal dagsböter, men att ungdomstjänst var lämpligt och att särskilda skäl fanns för den påföljden.

När det gäller skadestånd fann hovrätten att den tilltalade var skadeståndsskyldig gentemot målsäganden. Ersättning för sveda och värk ansågs skälig med hänsyn till skadorna som knytnävsslagen orsakat. Den tilltalade ska betala 1 600 kronor jämte ränta från den 14 april 2026, solidariskt med vårdnadshavarna. Däremot avslogs målsägandens yrkande om kränkningsersättning, eftersom hovrätten ansåg att målsäganden inte utsatts för en sådan allvarlig kränkning som krävs för ersättning.

I hovrättens beslut nämns också ersättning till försvararen från staten. Av det tillgängliga materialet framgår däremot inte att den tilltalade var häktad.