Hovrätten ändrade misshandelsrubriceringen efter överklagande om spädbarnsskador

Dold domstol prövade ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens dom i ett mål om bland annat misshandel, vållande till kroppsskada och ringa narkotikabrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade dömdes för två fall av misshandel under perioden den 8 till 30 april 2022, i stället för som tingsrätten tidigare hade bedömt det som ett fall av misshandel vid en inte angiven tidpunkt. I övrigt stod hovrättens utgång i huvudsak fast vid tingsrättens bedömning i skuld- och påföljdsfrågorna.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde skador på ett spädbarn. Åklagaren gjorde i hovrätten i första hand gällande att den tilltalade skulle dömas för synnerligen grov misshandel, och i andra hand för grovt vållande till kroppskada. Enligt åtalet hade den tilltalade utövat skakande våld mot barnet vid ett okänt antal tillfällen, däribland den 28 april 2022 vid ett barnsjukhus, när han ska ha tagit ett grepp om barnets överkropp och skakat honom kraftigt vid tre tillfällen. Åklagaren gjorde också gällande att barnet hade fått blödningar under hårda hjärnhinnan och vid lillhjärnan, stötskada och syrebristskada i storhjärnan, ögonbottenblödningar, frakturer på båda benen samt smärta och kramper. Åtalet omfattade gärningar under perioden den 8 till 30 april 2022.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för ringa narkotikabrott i två fall samt för vållande till kroppsskada, grovt brott. Tingsrätten fann också att han gjort sig skyldig till misshandel, men rubricerade den gärningen som misshandel av normalgraden och beskrev den som ett fall. I hovrätten ändrades detta till två fall av misshandel under samma tidsperiod, medan hovrätten inte fann stöd för att döma för synnerligen grov misshandel.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten spelades upp i hovrätten, liksom delar av polisförhöret med den tilltalade. Hovrätten fäste stor vikt vid den medicinska utredningen, inklusive rättsintyget från specialistläkaren i rättsmedicin och den multidisciplinära barnmedicinska utredningen. Enligt hovrätten visade utredningen att barnet hade drabbats av svåra och livshotande skador med risk för bestående men, och att skadorna var förenliga med skakvåld vid upprepade tillfällen.

Hovrätten bedömde att rättsintyget hade tydligt stöd i den vetenskapliga kunskap som redovisats och att andra rimliga förklaringar till skadorna hade uteslutits. Samtidigt ansåg hovrätten att den exakta tidpunkten för de olika skadorna inte gick att slå fast säkert. Trots detta fann domstolen att utredningen räckte för att konstatera att barnet under åtalstiden utsatts för skakvåld vid mer än ett tillfälle och att den tilltalade, utöver händelsen den 28 april 2022, också måste ha utsatt barnet för våld vid minst ett annat tillfälle under perioden.

Hovrätten tog också ställning till om någon annan kunde ha orsakat skadorna. Domstolen ansåg att den andra vårdnadshavaren, som också stod åtalad i målet men frikändes från skakvåld, inte var en tänkbar alternativ gärningsperson för de allvarliga skadorna. Därmed kom hovrätten, liksom tingsrätten, fram till att det endast kunde vara den tilltalade som utsatt barnet för skakvåld.

När det gällde uppsåt fann hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade måste ha förstått att skakvåldet orsakade smärta. Däremot ansåg hovrätten inte att det var visat att han varit likgiltig inför risken för de allvarliga skadorna och menen. Han dömdes därför inte för synnerligen grov misshandel. I stället fann hovrätten att han skulle dömas för två fall av misshandel, eftersom våldet varit uppsåtligt i förhållande till smärtan, samt för vållande till kroppskada, grovt brott, eftersom han genom medveten oaktsamhet orsakat de allvarliga skadorna.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade dömdes för två fall av misshandel under perioden den 8 till 30 april 2022 enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, i stället för tingsrättens bedömning av ett fall av misshandel vid en inte angiven tidpunkt. Hovrätten lät samtidigt tingsrättens bedömning stå fast i fråga om vållande till kroppskada, grovt brott, samt ringa narkotikabrott i två fall.

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn, vilket hovrätten anslöt sig till från tingsrätten. Hovrätten bedömde att den samlade brottsligheten motsvarade fängelse i åtta månader, men att straffmätningsvärdet skulle reduceras med en månad eftersom den tilltalade hade varit häktad med restriktioner under en tid överstigande sex månader. Hovrätten ansåg att brottslighetens art inte krävde fängelse som påföljd och att det saknades skäl för samhällstjänst. Det nämns i materialet att den tilltalade varit häktad med restriktioner, men exakt total häktningstid anges inte i hovrättsdelen.

I skadeståndsfrågan fann hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade skulle ersätta barnet för kränkning och sveda och värk. Hovrätten ansåg att det fanns grund för kränkningsersättning även vid det oaktsamhetsbrott som låg till grund för delar av ansvaret, eftersom gärningarna varit mycket allvarliga och riktats mot ett skyddslöst spädbarn. Den tilltalade ålades också att stå för avgiften till brottsofferfonden enligt tingsrättens dom, men den exakta hovrättsdelen av avgiften framgår inte uttryckligen av den återgivna hovrättstexten. Sekretessbestämmelserna skulle fortsatt gälla för vissa uppgifter och filmer.

Fakta