Bilaffär och misshandel ledde till fängelse
Nyhetsartikel
Den tilltalade döms för misshandel efter att ha slagit målsäganden med en träpåk den 30 december 2024. Tingsrätten fann också att den tilltalade ska betala skadestånd, att träpåken ska förverkas och att han ska betala avgift till brottsofferfonden. Åtalet om bedrägeri mot den tilltalade förekom inte i den delen av domslutet eftersom det i stället avsåg en annan person i den ursprungliga åtalsdelen.
Händelsen och samtliga åtalspunkter
I målet fanns två åtalsdelar i den ursprungliga stämningsansökan, men endast en av dem gällde den tilltalade. Åtalspunkt 2 avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och gällde en händelse den 30 december 2024. Enligt gärningsbeskrivningen slog den tilltalade upprepade gånger målsäganden med en träpåk på benen och överkroppen på Grangärdesvägen i Surte, Ale kommun. Målsäganden uppges ha fått smärta, blodvite, blåmärke och svullnad. Den tilltalade förnekade brottet men medgav att han utdelat två slag med en träpåk mot målsägandens ben och uppgav att han fått samtycke till det.
Det fanns också en åtalsdel om bedrägeri, men den riktades enligt domstolens redovisning mot en annan person och inte mot den tilltalade. Artikeln fokuserar därför endast på den tilltalade och den misshandel han dömdes för.
Rättens bedömning
Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter om hur misshandeln gått till var trovärdiga och tillförlitliga. Hans berättelse fick stöd av vittnets uppgifter, fotografierna på skadorna och journalanteckningarna. Vittnet hade enligt domen bevittnat händelsen från sin bostad, cirka 25–30 meter från platsen, och berättat att hon såg en man slå en annan man tills denne föll ihop.
Domstolen fann sammantaget att utredningen med styrka talade för att den tilltalade hade misshandlat målsäganden genom att med en träpåk utdela flertalet slag, i vart fall åtta, mot ben och överkropp. Den tilltalades uppgifter om samtycke ansågs motbevisade. Domstolen uttalade att ett eventuellt samtycke inte hade omfattat den misshandel som faktiskt hade utförts, eftersom våldet hade riktats mot både ben och överkropp och varit upprepat. Åtalet bedömdes därför vara styrkt och brottet rubricerades som misshandel av normalgraden.
Domslut och påföljd
Den tilltalade döms för misshandel, begången den 30 december 2024, enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till fängelse i 6 månader. Tingsrätten bedömde att brottet var av sådant slag att fängelse var nödvändigt.
Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 20 000 kr för kränkning. Yrkandet om ersättning för sveda och värk avslogs. Ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen från den 30 december 2024.
Den beslagtagnam träpåken förklarades förverkad och beslaget ska bestå. Den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kr. Domstolen beslutade även att staten ska stå för viss ersättning till försvarare och att den tilltalade ska betala tillbaka 10 000 kr av kostnaderna till staten.
Källhänvisning
2026-09-01
Denna nyhetsartikel behandlar en händelse inom ett rättsområde och baseras på tillförlitliga källor. Underlaget består dels av allmänt tillgängliga handlingar som kan begäras ut med stöd av offentlighetsprincipen, dels av uppgifter som tillhandahållits Lexbase nyhetstjänst med stöd av källskydd. Lexbase nyhetstjänst tillämpar detta skydd i enlighet med bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Så begär du ut handlingar:
För att ta del av de handlingar som ligger till grund för artikeln, kontakta Tingsrätt tingsrätt och uppge målnummer B 999-99 i din förfrågan.
Kontaktuppgifter:
Tingsrätt Tingsrätt
Stockholm, Stockholmsvägen 1
Telefon: 0700078789
E-post: tingsratt@dom.se
Relaterade artiklar
Tingsrätten har stadfäst en överenskommelse i en tvist mellan käranden och svaranden. Målet gällde ett betalningskrav där käranden begärde att svaranden skulle betala ett visst belopp jämte ränta och ersättning för kostnader. Svaranden motsatte sig kravet, men parterna kom senare överens och begärde att uppgörelsen skulle godkännas i dom. Tingsrätten fann att det inte fanns något hinder mot att go...