Rån i två fall ledde till ungdomsövervakning i hovrätten

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade för två fall av rån i stället för ett fall. Däremot frikändes den tilltalade från åtalet om vapenbrott. Påföljden bestämdes till ungdomsövervakning i 10 månader, och 17 dagar ansågs verkställda genom den tid som den tilltalade varit frihetsberövad. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet var ett överklagande av tingsrättens dom. Åklagaren hade i hovrätten yrkat att den tilltalade också skulle dömas för vapenbrott och att straffet i så fall skulle skärpas. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle frikänna honom helt eller i vart fall bestämma en lindrigare påföljd än den som tingsrätten hade dömt ut.

I fråga om rånen gällde åtalet händelserna den 14 augusti 2024. Åklagaren påstod att den tilltalade tillsammans med andra hade gjort sig skyldig till rån mot två målsäganden, och hovrätten prövade åtalspunkterna 1.1 och 1.2. Den ena gärningen avsåg att en målsägande blev bestulen på mobiltelefon, cykel och väska med innehåll genom våld och hot om våld. Den andra gärningen avsåg att en annan målsägande tvingades lämna ifrån sig sin jacka genom våld och underförstått hot om våld. Hovrätten angav att båda gärningarna uppfyllde förutsättningarna för rån och att det därför var fråga om två brott eftersom gärningarna riktade sig mot två olika personer.

I fråga om vapenbrott gällde åtalet åtalspunkt 2.1. Åklagaren hade i hovrätten justerat gärningsbeskrivningen så att den avsåg ett skogsområde vid Konstruktörsgatan i Linköpings kommun, eller annan plats inom landet, under tiden från den 14 augusti 2023 till den 14 augusti 2024. Påståendet var att den tilltalade hade innehaft en revolver. Hovrätten prövade denna åtalspunkt men fann att bevisningen inte visade att den tilltalade haft vapnet i sin besittning på det sätt som krävs för vapenbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma skriftliga bevisning som tingsrätten, med vissa undantag. Vidare spelades förhör upp från förundersökningen och från tingsrätten. I hovrätten åberopades också en promemoria om omständigheterna vid polisens fynd av vapnet, och ett tilläggsförhör hölls med en person som hörts i målet.

När det gällde rånen gjorde hovrätten samma bevisvärdering som tingsrätten. Domstolen ansåg att utredningen var övertygande och att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade tillsammans med andra hade gjort sig skyldig till de gärningar som åklagaren påstått. Hovrätten pekade särskilt på uppgifter från två målsäganden i polisförhör samt på stöd i identifikationsuppgifter kopplade till övervakningsfilm. Även om ett vittnes uppgifter inte ensamt ansågs innebära att den tilltalade identifierats på bilderna, fann hovrätten att annan utredning gav ett betydande stöd för identifieringen.

För vapenbrottet ansåg hovrätten att det faktum att den tilltalades DNA hade hittats på revolverns hane inte räckte för att visa att han innehaft vapnet i straffrättslig mening. Eftersom kontroll eller rådighet över vapnet inte var styrkt frikändes den tilltalade från detta åtal. I denna del ändrade hovrätten alltså inte utgången i sak, men den slog fast frikännandet på tydliga bevisvärderingsskäl.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut i den delen att den tilltalade dömdes för två fall av rån i stället för ett fall. Tingsrättens bedömning i övrigt stod fast, vilket innebar att åtalet för vapenbrott inte ledde till fällande dom. Hovrätten upphävde också tingsrättens sekretessbeslut.

När det gällde påföljden bedömde hovrätten att straffmätningsvärdet, med hänsyn till ungdomsreduktion, motsvarade fängelse i tio månader. Eftersom den tilltalade var under 18 år när brotten begicks ansåg hovrätten att det inte fanns synnerliga skäl för fängelse eller sluten ungdomsvård. Ungdomstjänst bedömdes inte vara tillräckligt ingripande, och ungdomsvård kunde inte väljas eftersom socialtjänsten inte hade några planerade åtgärder enligt ungdomskontrakt eller vårdplan. Hovrätten fann därför att ungdomsövervakning var en lämplig påföljd. Den bestämdes till 10 månader, och 17 dagar ansågs verkställda genom frihetsberövandet i målet.

Av beslutet framgår också att den tilltalade hade varit frihetsberövad från och med den 4 september 2024 till och med den 20 september 2024. Hovrätten nämnde även att tingsrätten hade bestämt sluten ungdomsvård, men den påföljden ändrades alltså till ungdomsövervakning.